Om väggar kunde tala

Etikett: Masthugget

Öl till manskapet …

Slusskvarnen vid Drottningporten är viktig för stadens salubryggare och där krossas det mesta av sin del av malt. Kvarnen är välbelägen och kapaciteten är god – även om det ibland uppstår störning i driften på grund av att det var brist på vatten! Då händer det att bryggarna far till Mölndal för att krossa sin malt, men jag ska berätta en anekdot om bryggningen till skeppsbehov … i Masthugget.

När Svenska Ostindiska Kompaniet startades 1731 har det en stor betydelse för Göteborgs bryggare. En storkonsument har kommit in på marknaden! 
De långväga expeditionerna – och inte minst det stora antalet män i besättningen – kräver omfattande proviantering. Göteborgska salubryggarna får fullt upp med att leverera i stora mängder av skeppsdricka. Manskapet på en ostindiefarare får en riklig utspisning av öl. Enligt en funnen spisordning från 1753 anges ett stop = 1,3 liter dricka per man och dag!


Beträffande bryggarna så levereras exempelvis till två skepp 122 respektive 113 tunnor öl – samt 122 tunnor till ”redarhuset”. 
Stora kvantiteter ställer dock också till tvister inom bryggaregillet, som utövade ett slags monopol. 

Jag kan nämna att det Schaelska bryggeriet nära Stigbergstorget har ett utmärkt läge för de fartyg som ligger på redden och bara väntar på gynnsam vind för att kunna avsegla. Det är nog ingen tillfällighet att just Barbara Schael – själv medlem i gillet – förekommer i de flesta tvisterna med bryggaregillets övriga medlemmar. Andra bryggare vänder sig till magistraten och klagar, men Barbara Schael anser att hon och madam Wessing hade rättigheter att brygga den dricka som Kompaniet beställer av dem. Hon ansöker dessutom att bli befriad från avgifter till gillet. 

Ärenden valsar fram och åter. Till slut tycker Barbara Schael att hon inte har anledning att fullfölja sin överenskommelse med Kompaniet att stå för leveranser av skeppsdricka. 

Men då rycker självaste Kompaniet in och hävdar att de vill ha hennes brygd och det slutar med att hon får leverera – precis som det tidigare var uppgjort! 

Huruvida det går bättre i de följande tvisterna står inte att läsa, men Anders Drake, Elisabeth Crokatt och Abraham Wallman får också in en fot och levererar skeppsdricka till två skepp inför sin avfärd mot Kina …

Älskade Göteborg, vi är en del av dig – hela dig…

Göteborg i mitt hjärta!

Älskade Göteborg, vi är en del av dig – hela dig – Annedal, Haga, Majorna, Masthugget, Gårda, Kungsladugård, Hisingen, Norra Guldheden, Lundby, Landala, Innanför Vallgraven, utanför vallgraven, Olivedal, Kville, Nordstan, Hjällbo, Kortedala, Bergsjön, Vasastan, Olskroken, Kärra, Johanneberg, Hammarkullen, Änggården, Lunden, Västra Frölunda, Järnbrott, Biskopsgården, Holmen, Gamlestaden, Färjenäs, Södra Guldheden, Angered, Lorensberg, Hagen, Sjöbergen, Tynnered, Gårdsten, Långedrag… och många fler delar av vår stad – stora som små.

Vi rör oss bland gator och torg i en rasande fart via kamerans öga och datorernas bländande skärmar – vi är alla passagerare ombord på dagens cyberfartyg.

Vi skämtar om gamla minnen, vi gråter vid det som berör… vi finner kärlek i naturens under. Blommorna i Botaniska, molnen över duvslag, perspektiv som växlar och tvingar oss att tänka nytt. Gamla motiv får nyare klädsel.

Inte längre kliande yllestrumpor som ständigt hasade ner till anklarna, inte längre skor som bara fick användas om söndag, inte längre dass där kung Oscar hängde på väggen, tidningspapper på hög. Nej, vi rör oss med ödmjukhet över allt som varit – före mig ingenting – efter mig ingenting…

Och älskade Göteborg vi har stått på barrikader och reclaimat våra kvarter. Förfärat över det som grävskopor raserat på en kort stund… men vi har inte glömt dig, gamla Göteborg.

Vi har vårt eget lilla rum i cybervärlden dit vi alltid kan klicka in och se tillbaka på dig med stolthet, och se framåt med tillförsikt… allt var inte bättre förr… och vi kommer alltid att älska dig.

Regnet och dimman till trots, snömodd och kylande vindar … när vår och sommar klär dina kullar, alléer och parker med grönt. Då är det så skönt! Fontäner strilar sitt vatten över ärgade kroppar.

Och när solen går ner över västerhavet, när guldkanter smeker över hustak, kyrktorn och historiska fästen – då andas jag djupt och vid Klippan smeker en ännu solvarm sten.

Älskade, älskade Göteborg!

© 2020 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑