JAVANEN

Om väggar kunde tala

Etikett: Louis Enders

Kvarteret Päronet – Föreningsgatan 2

Han var här bara vid ett par tillfällen – korta perioder under mitten av 1880-talet – han kommer från Tyskland och anställs vid byggmästare Joachim Dähns företag. Jag tänker på Louis Enders, som föddes 1855 och blev arkitekten vars hus väckte sensation vid sekelskiftet 1800/1900-talet. Han hade tidigare studerat i USA och kommer till Göteborg som 29-åring med inspiration nog att rita den moderna konfektionsfabriken vid Stigbergsliden – för Wettergen. Men egentligen är hans första uppdrag att rita Odd Fellows ordenshus på Vasagatan. Han har särskilt studerat stål och betongkonstruktion ”over there”, och ett av hans praktexempel på nyvunnen teknik är kvarteret Arkaden – något som skulle förgylla Göteborgs centrum – men som tyvärr åkte med i rivningsvågen under 1970-talet!

Vid Packhusplatsen växer också snart Herziahuset upp och blir ett för tiden mycket modernt och magnifikt ”warehouse”, det vill säga en kommersiell byggnad för lager och kontor.
Och visst kan man tänka sig att personalen måste uppskattat att vistas på taket där både solterrass, bad och bastu finns tillgängligt!
Fasaden är ett ypperligt exempel på Enders amerikanska influens – kraftfullhet och en precision i detaljer man sällan skådat. En manifestation av den nya industriella revolutionen.
Konturbilden av taket visar på en fruktbar korsning mellan lökkupoler och jugendtidens mjuka linjer.

Föreningsgatan 2, 1960-talet foto: Hedberg Copyright

Föreningsgatan – här ligger ett gammalt trähus som Louis Enders köper och låter riva – till förmån för ett sjuvåningshus. Det nybyggda huset har en pampig entrédörr vars överljusfönster glänser av färgrika, blyinfattade glasbitar.

Ett bostadshus av stål, betong och tegel. Enders signum. Där står det nu högt och ståtligt, mitt bland lägre trähus – mestadels landshövdingshus. Tornen sticker verkligen ut, rent arkitektoniskt. Ett par av dem liksom vrider sig sakta upp mot skyn.
Arkitekten flyttar själv in i huset och vi kan konstatera att bostadsytan också motsvarar intrycket man kan förvänta sig. Stora lägenheter, med andra ord. Faktum är att huset inrymmer endast tolv lägenheter! Och huset blir ett av de första med hiss – inte bara en personhiss, utan också en hiss för att transportera lasten från torrklosetterna! Förövrigt finns moderna badrum i varje lägenhet.

Victor Horta (1861-1947) var en belgisk arkitekt och formgivare. Som kuriosa kan också nämnas att han under 1932 fick titeln Baron av dåvarande belgiske kungen Albert I och fyra av Hortas hus finns på listan över UNESCO:s världsarvslista.

Går vi riktigt nära fasaderna kan vi urskilja en mycket speciell ornamentik. En fläkt av art nouveau och jugend kan definitivt upplevas i de slingrande växtformerna, frukter och djur som omger utanpåverken.  I trapphuset lär det finnas rikligt med sådan utsmyckning och blyinfattade jugendfönster, men vi står på utsidan och beskådar den tidsenliga dekoren som också ger sig tillkänna i smidet kring balkongerna. Smidets mönster är skapat av Victor Horta, vars konst strävar efter att vara lokalt anpassat och unikt i sin utformning.

Louis Enders lämnar Göteborg 1905 – efter att huset byggts klart mellan åren 1901-1902. Han kommer visserligen tillbaka till Göteborg tio år senare för att åter lämna 1922.
Han avlider två år senare.

Vi tar en sista titt på Enders vackra hus och låter ögonen följa kontrasten mellan det gula teglet och putsen och de mörkare banden, den grönmålade fönsterdetaljerna – vi gläder oss åt solar, trollsländor, ansikten, snäckor och lejon – allt som tillsammans med slingerväxter gör huset så originellt.
Fortfarande en underskön solitär – en kulturskatt – bland Annedals bostadshus.

Från Annedal till Götaplatsen… och månen!


Tar mig genom Annedal och ser röda äpplen dingla från träd. Louis Enders (1855-1924) jugendhus ligger framför mig som ett smycke. Hans tidstypiska skapelse på Föreningsgatan 2.

Fortsätter längs Föreningsgatan och på höjden ligger ”Jeriko” – huset som en gång byggdes för ensamma kvinnor. Vid sekelskiftet, då fröken Julia von Bahr flyttade till Göteborg undersökte hon tillsammans med professor Hans Hedlund möjligheterna att få bygga ett hus för ensamstående kvinnor. Behovet var stort och snart var aktiesumman för AB Göteborgs Hemtrevnad tecknad. Hans Hedlund ritade huset och i september 1913 var huset färdigbyggt. Det kallades då Hemtrevnad och syftade till att ge kvinnor ett ”hem under sådana villkor, att deras arbetsduglighet och levnadsmod kunde bevaras”. 1972 bytte huset ägare och huset blev Göteborgs Kristliga Studenthem, ”Jeriko”. Innehåller 56 studentrum, 47 ettor och 9 tvåor. Inget rum är det andra likt. Delar av inredningen är kvar sedan huset byggdes på 1910-talet, vilket innebär stuckatur i taken, vackra spegeldörrar, breda fönsterbräden och högt i tak.

1988 renoverades huset och numera har varje rum en toalett.

Går vidare, förbi Vasa kyrka och kommer till den lilla vackra statyn ”Vågens tjusning”, en ung kvinna som ska lockas av ljuva förföriska toner från en näck, dold i det svarta vattnet nedanför. Nu är dock dammen inte kvar och flickan står på en planterad yta istället! Konstnären Per Hasselberg (1850-1894) skapade statyn 1888 i Paris.

Han började sin bana som snickarlärling i Karlshamn efter att ha visat talang för bland annat träsnideri. Då hette han Per Åkesson, och tog senare efternamnet Hasselberg. Efter några års utbildning i Stockholm och Paris han slår om och blir skulptör, flyttar hem till Sverige igen och i Göteborg blir han rådgivare åt Pontus Fürstenberg vid Brunnsparken, Palacehuset.

Framme vid Götaplatsen fokuserar jag på detaljer kring Carl Milles (1875-1955) ”Poseidon”, och hans ”Danserskor” – de som placerades här under 1953.

Avslutar dagens promenad vid Konstmuseets entré som skapades 1996 tillsammans med Hasselblads Centers utställningshall. En till synes försynt Victor Hasselblad står här – skulpterad av Ulf Celén efter en förebild av Eino Hanski – under ett par höstfärgade träd.

Fotavtrycket i statyn visar på det stora genombrottet för Hasselbladskameran när astronauterna Niel Armstrong och Edwin Aldrin blir de första människorna på månen den 20 juli 1969.

Bilderna översvämmar världen – kameran och mannen – Victor Hasselblad blir världsberömda!

Vad har min pappa och Denninghoffska huset ihop?

”Denninghoffska huset” Östra Hamngatan, Göteborg (Carlotta)

År 1899 är Göteborg Sveriges största exportstad med en befolkning på 130 000 invånare, som besöks av ett växande antal turister. Man efterlyser fler affärer. Bolander får med sig några andra prominenta göteborgare disponenten G. D Kennedy och grosshandlaren Christan Röhss. De bildar aktiebolag, får byggnadsnämnden med på noterna, anlitar arkitekten Louis Enders och entreprenören byggnadsfirman J Dähn för att realisera ”ett av de vackraste affärspalatsen i Skandinavien”. 

Emellertid räcker pengarna bara till halva, den östra delen, av projektet. Överglasningen kommer aldrig till stånd eftersom den västra delen, som är en förutsättning för att bära takvalvet, aldrig byggs. När Arkaden rivs 1972 är det många som ondgör sig och sörjer den pittoreska gatstumpen. Minst lika högt protesteras när man 1898 river för att uppföra den ursprungliga Arkaden. Då ligger på samma plats det vackra ”Denninghoffska huset”, som omfattar hörnet Östra Hamngatan/Drottninggatan och som bara blir 16 år gammalt! 

Wilhelm Denninghoff startar och gör sig en förmögenhet på järnmanufaktur. 1889 köper han Gunnebo slott i Mölndal och ger i bröllopsgåva till sin dotter friherrinnan Hilda Sparre. Huset i hörnet av Drottninggatan och Östra Hamngatan anses vara ett av Göteborgs vackraste, inte desto mindre klagar man 1903 över att västra delen av kvarteret står kvar och att arkadidén inte fullföljts. Det ursprungliga konsortiet har stora ekonomiska svårigheter och räddas 1909 från konkurs av grosshandlare J A Hertz. Inom tre år har han vänt förlusten till vinst. 

Genom släktforskning har jag funnit ännu en nära släktning. Keith, som är son till en dotter min pappa fått långt innan jag själv föddes. Jag är alltså Keiths moster och han skriver om foton som är tagna vid en firmafest där min pappa finns med… och även hans egen pappa.

Alltså maken till min äldre syster!

Keith skriver i ett mejl;

”Jag har tagit reda på en del om det företag där din pappa och min pappa arbetade tillsammans en gång i tiden. Företaget hette ”Wilhelm Denninghoff AB” och var en grossistfirma i järnvarubranschen. Verksamheten startade redan 1873 och blev mycket framgångsrik. Från och med år 1931 låg firman på Spannmålsgatan i dåvarande östra Nordstan. Detta var pappas arbetsplats så länge jag minns. Där var han lagerarbetare på en avdelning som kallades ”packsal – returavdelningen”. Din pappa arbetade på en avdelning som kallades ”magasinet-holmen”. Detta framgår av informationsblad över personalen på företaget daterat år 1951, som jag har en suddig kopia av. Med största säkerhet ägde personalfesten i fråga rum på Henriksbergs festvåning på Stigbergsliden någon gång i början av 1950-talet. År 1974 blev företaget blev en del av HDF-bolagen och verksamheten flyttade till Lackarebäcks industriområde i Mölndal och detta blev också pappas nya arbetsplats. Där arbetade han fram till 1983 då verksamheten flyttade till Halmstad, samma år som pappa fyllde 63 år.”

Visst är världen liten? Och Göteborg ännu mindre!

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑