JAVANEN

Om väggar kunde tala

Etikett: Kungsportsavenyn

Mitt 60-talsminne… Göteborg

Ringbaren, Kungsportsavenyn i Göteborg

Högertrafiksomläggningen skapade stora rubriker i det lilla Sverige. Ute i den stora världen förfasades vi över sexdagarskriget och ockupationen av Israel och än i dag pågår dessa ockupationer trots att FN:s säkerhetsråd antog en resolution som krävde ett tillbakadragande av Israel från de ockuperade områdena redan 1967.

I semesterlandet Grekland tog en militärjunta makten efter en statskupp och monarkin avskaffades, kungafamiljen flydde till England.

I filmvärlden kom uppseendeväckande ”Jag är nyfiken – gul” och ”Änglar finns dom” med Jarl Kulle och Christina Schollin. Casino Royal – agent 007 James Bond – hade filmpremiär i april 1967, filmen blev ett fiasko!

I konstvärlden regerade Andy Warhol, som nu börjat odla myten och bilden runt sig själv. Bland annat kom några av hans mer kända verk till detta år; soppburkarna från Campbells och de färgglada silksceentrycken av dåtidens kändisar, t ex Marilyn Monroe.

Under 60-talet börjar många av oss tonåringar samlas kring kaféerna på Avenyn, har man gott ställt blir det en coca-cola inne på Påfågeln, har man mindre gott ställt blir det fika på Konsumbaren eller Ringbaren. På Ringbaren är det ett finurligt beställningssystem. Man trycker på en knapp vid menytavlan… en färgad kula rullar iväg längs en bana och bakom disken kan kallskänkan se vad som önskas! Hon, det är oftast en kvinna, fixar smörgås, wienerbröd, bakelse och allteftersom kön rör sig mot kassan serveras det som den lilla färgade kulan markerat! Valet faller oftast på kulan för kaffe och bulle 75 öre. På Konsum kostar samma beställning 50 öre. Påfågelns pris ligger kring en krona! Alltså får portmonnän bestämma vart man ska gå. På Bräutigams kan man festa till ordentligt med kaffe och bakelse – till tonerna av Harry Perssons pianospel!

På Ringbaren är det inte ovanligt att unga män sitter tätt tillsammans kring ett bord och de talar på annat språk än svenska. SKF, Volvo och Götaverken m fl rekryterar arbetskraft från Finland, Jugoslavien, Grekland och Italien. De från Medelhavsländerna för med sig en kafékultur om vi ungdomar inte varit med om tidigare. Det finns till och med kaféer där vissa landsmän har sina stamställen. Grekerna på Petersons konditori, italienarna på Ringbaren, jugoslaverna på Konsumbaren, ungrarna på TUA nere på Östra Hamngatan. Det är här på Kungsportsavenyn som det ”kontinentala” livet gör sin entré i Göteborg.

Ringbaren vid Avenyn i Göteborg byggdes 1971 om till Sveriges första pizzeria, ”La Pizza”, där äkta italienare kavlade degarna. Konsumbaren blir ”La Gondola” – Påfågeln får också annan karaktär. Vi tonåringar blir äldre och lämnar kaféborden till förmån för andra gäster …

Vi tar en titt på gatan i backspegeln; 1861 tillsätts en kommitté som får i uppdrag att utarbeta förslag till en utbyggnadsplan och en tävling utlyses. Det är Sveriges första stadsplaneringstävling. Stadsfullmäktige antar planen fem år senare och ett av de viktigaste inslagen i planen är huvudstråket söderut, Kungsportsavenyn.

Första gången Avenyn nämns är i stadsfullmäktiges protokoll från 7 mars 1867; som den blivande ”Stora avenyen från Kungsportsbryggan”. Men namnet Kungsportsavenyn bli ifrågasatt och 1880 föreslås i stället Gustaf Adolfsgatan. Två år senare beslutas att gatan ska ändra namn till Kungsportsgatan! Men det beslutet återtas samma år med knapp majoritet. Det kontroversiella är uppenbarligen beteckningen ”aveny”, som upplevs som främmande – och med en ”utländsk prägel”. Kungsportsavenyn kommer till i slutet av 1800-talet och paradgatan domineras av stora exklusiva bostadshus – och inte minst är det ett elegant och populärt promenadstråk som började vid Kungsportsbron i norr och slutade vid Lorensbergs Park i söder. Nu stoltserar här män i höga hattar och kvinnor svänger sina vackraste kjolar under söndagspromenaderna.

På Avenyn frodas också grönska. En lindallé pryder gatan. Framför alla byggnader finns inhägnade förträdgårdar. Lorensberg Park är en populär nöjesplats med restaurang, musikpaviljong, kägelbana, skjutbana, cirkus och teater. Söder om Lorensbergs Park, där Götaplatsen ligger i dag, vajar sädesfälten – stadskänslan är obefintlig.

Fram till 1914 finns inte en butikslokal ut mot Avenyn, bara enstaka hus har salukällare på tvärgatorna. I en beskrivning från sekelskiftet sägs om gatan; ”Den bär en fullständig storstadsprägel med sin vackra lindallé och sina höga välbyggda hus med prydliga små trädgårdar” och att ”gatan får en särskilt fin karaktär därigenom att intet enda hus vanprydes av butiker och därigenom förenad med skyltning”.

Under 1916 beslutades att en stor utställning skulle arrangeras för att fira stadens 300-årsjubileum. Dålig ekonomi och andra världskriget lägger sin skugga över planerna som skjuts upp två år framåt i tiden. Göteborgsutställningen invigs 1923 och huvudentrén förläggs vid Götaplatsen. Spårvagnen dras tillfälligt upp till Götaplatsen för att förbättra tillgängligheten för utställningsbesökarna. Avenyn förlängs mot söder och Götaplatsens terrasser byggs upp. Nuvarande Konstmuseet och Konsthallen. För att knyta ihop Avenyn med Götaplatsen byggs provisoriska byggnader som sedan rivs och det dröjer mer än tio år innan Götaplatsen med Poseidon står klar.

På 30-talet öppnar fyra biografer och kafé- och restauranglokaler etableras efter hand. Nu anser man att gatans bebyggelse är omodern och stadens planerare börjar diskutera Avenyns omvandling till ”fin affärsgata” och under 30talets senare hälft utformar stadsingenjören Uno Åhren planer för förnyelse. De nya planerna resulterar i att större delen av byggnaderna längs gatan rivs och ersätts med högre sex till sjuvåningshus. Bottenvåningarna tänker man ska innehålla verksamheter och de övre för boende.

Fyra nya hus byggs i funkisstil. Tjugo år senare är även 30-talsplanerna omoderna och nya planer växer fram. Vi är nu tillbaka till 60-talet då Avenyn blir ”en modern butiksgata” – så i början av 70-talet rivs sexton bostadshus från 1800-talet och ersätts med nya större byggnader för kontor, butiker, hotell, varuhus, banker och bostäder. Förträdgårdarna tas bort, med undantag för Avenyn 1 och 2. Utmed husfasader breder uteserveringar ut sig – nya kaféer, restauranger och nöjeslokaler tillkommer. Successivt försvinner den gamla prägeln som Avenyn en gång var känd för.

Buongiorno signor Antonio!

Foto: Antonio A

Rödrutiga dukar, rött vin i keramikkaraffer…

Krögaren Antonio berättar på restaurang ”Pasta +” att han en gång kommer från Stockholms fina salonger… Berns. Det är 70-tal och han tar över gamla Konsumbaren på Kungsportsavenyen och startar La Gondola.

Han är ursprungligen från Sardinien, Italien. Redan som mycket ung arbetar han med att sälja livförsäkringar – assicurazione – genom att knackade dörr i Cagliari. Entreprenörsandan är väckt!

Samtalar vid tillfälle med honom om gamla minnen. Vi utbyter några fraser på hans dialekt, sardenska. En vacker ö jag besökt ett flertal gånger.
På tal om ålder tänker krögaren Antonio inte gå i pension, trots sina +70 år. Så länge man har lust och intresse för människor finns jag kvar, kommenterar han.

Antonio startar som jag nämnt ovan restaurangerna La Gondola, Gondoliere samt Hunters Pub… Tre stamställen för oss som ville pröva att smaka på något nytt. Något kontinentalt.

Då ny restaurang- och cafékultur tar fart. Långa sittningar med social samvaro. Vi äter pizza och skrattar åt sega ostslingor kring munnen, några snurrar spagettin med gaffel mot en matsked! Näst intill otänkbart i t ex Italien!

Middagar hemma byts ut till restaurangbesök med hela familjen. I synnerhet söndagsmiddagar. Så småningom kan vi också beställa pizza för avhämtning.

Funderar på om långa stunder på café nu börjar ersättas med en take-away kaffemugg! Men jag minns tillbaka på den tid då det växer fram alltfler konditorier/caféer som liknar de vi ser i storstäder ute i Europa. Där vi kan sitta länge, koppla av och bara vara. Läsa en tidning eller titta på förbipasserande.

Idag noterar jag att många är fördjupade i sina mobiler eller datorer. Det kikas under stolar och bord efter eluttag! Caféets funktion som plats för studier eller kontor ”på fickan” breder ut sig.

På restaurang ”Pasta +” erbjuds gästen det genuina italienska köket. Såväl i form av inredning som i menyval. Hit kommer också många barnfamiljer. Här kan gäster andas ut och koppla av.

Under hösten 2018 tar jag åter kontakt med krögaren Antonio som just för tillfället befinner sig på Sardinien. Jag ber om foton jag tidigare sett från den ”gamla” tiden – då han ansvarade för en stor grupp medarbetare och flera restauranglokaler på Kungsportsavenyn och Östra Hamngatan. Han är vänlig nog att skicka dem så snart han kommer åter till Göteborg. För en stund kan jag studera ansikten jag känner igen, den tidstypiska klädseln, frisyrerna, inredningen och det som vi då tycker är så fantastiskt spännande att uppleva.

Arrividerci ”Pasta +” på Södra Vägen 2 – och tack ännu en gång för god mat och vänligt bemötande.
Göteborg väntar där utanför. Oktober har ännu en dag bjudit på sitt bästa brittsommarväder.

En donators promenad genom livet – Göteborg

Charles Felix Lindberg, staty vid Kungsportsavenyn i Göteborg

På Järntorgets västra sida – mot Andra Långgatan – byggde Charles Gustaf Lindberg sitt hus under 1860-1862 – och det huset avgränsar än idag torget åt väster. Familjen Lindberg hade tidigare bott i ett trähus på den tomt som Yrkesskolan kom att ligga, och i det gamla huset föddes Charles Felix Lindberg – han som skänkte vår stad medel så att vi skulle kunna njuta av vackra parker och grönytor. Minns ni apoteket Svanen som låg i hörnhuset? Sedan kom Panduro Hobby och idag bedrivs restaurangverksamhet här. I andra delar av huset har Wilson & Co och Skandinaviska Banken huserat under många år. I hörnhuset mot Första Långgatan fanns en gång Järn-Sjögren som senare flyttade över gatan, till Järntorgsgatan 4-6.

Charles Felix är en person som än idag är ytterst viktig för Göteborgs historia. Han föds den 18 april 1840. Vi vet inte så mycket om hans barndom, men redan som nioåring skickas han till Skottland för skolgång och utbildning. I hela fem år får han vistas där. Unga pojkar från göteborgska köpmansfamiljer får under 1810-1880 sin skoluppfostran vid Smtih’s Academy i Fordyce. En systerson till Charles Felix redogör både vem som skulle få stipendier och hur det fortsatta livet för dessa studenter skulle te sig. Skolan är uppkallad efter en framgångsrik köpman – George Smith – som testamenterar en stor förmögenhet till skolan och en stiftelse i syfte att kostnadsfritt erbjuda studier åt ättlingar till sina egna systrar. Charles Felix är en av de första som börjar studera här och han får tidvis besök av både modern och syskon under sin vistelse i Skottland. En annan elev vid Fordyce skriver i ett brev;

”Den 5 maj började vi vid skolan … Jag hoppas pappa skickar oss ett Dictionary, vilket vår älskade lärare begärde… Mamma kan aldrig utgrunda hur bra vi har det här, ni behöver aldrig vara ledsna för oss, vi skall taga trenne skjortor i veckan, var tisdag och lördag kväll kommer det en piga och hämtar dem. Var lördagskväll tvättar vi fötter, huvud och ansikte … Vi lär för närvarande i skolan English Grammatics History of the Brittish Empire och Geographici. Skriver och räknar och var fredag eftermiddag skriver vi övningar och brev.”

Charles Felix återvänder till Göteborg våren 1854 och han fortsätter sina studier vid Göteborgs handelsinstitut mellan åren 1855-1857. Eventuellt gör han resor till utlandet, men om detta vet vi idag väldigt lite! 1865 blir han kompanjon med sin far i Charles G. Lindberg och de sysslar med import och export av stenkol och kolonialvaror respektive trävaror. En konkurs inträffar, men efter rekonstruktion ingår Charles Felix kompanjonskap med en kusin – det blir Andersson & Lindberg. Deras affärer går bra och kring 1890 är deras företag ett av de ledande exportföretagen i Göteborg. De importerar järnvaror, cement och kemikalier medan exporten består av bräder, gruvstolpar och tändstickor. En ångsåg etableras på Hisingen i Lundbyvass under 1892 – och sågverken utökas successivt och snart exporteras mängder av slipers till England. De söker sig också till rederibranschen och man har ett tiotal ångfartyg – namn som Triton, Göteborg, Vanadis och Lindholmen förekommer bland fartygen. Ring och Björn är namnen på deras kanalångare!

Lindberg drar sig tillbaka efter 25 år i företaget och investerar sina tillgångar i aktier och obligationer. Han lever hela livet ogift och till synes ensam med hushållerska och tjänstekvinnor i sina lägenheter i Göteborg. Om hans privatliv vet man lite, liksom om hans barndom. Det offentliga livet är inte intressant för honom – endast några fåtal noteringar finns bland kvarvarande räkenskaper om hans restaurangbesök och middagar. Däremot framgår att han betalar årliga medlemsavgifter till en rad föreningar i syfte att främja handelskunskaper, Jultomtarne, Gustav Adolf-stiftelsen, De blindas vänner, Räddningsinstitutet på Hisingen, Småfåglarnas vänner, Filharmoniska sällskapet, Hjelpkassan för nödställda köpmän, Arbetshemmet Waterloo, Barnhemmet å Gårda, Hafskuranstalten å Styrsö, Föreningen för bistånd åt vanföre, Göteborgs Fiskeriförening, Göteborgs Konstförening, Göteborgs turistförening, Kungl. Svenska segelsällskapet, Nautisk föreningen – och inte minst till konstnärliga ändamål. Han glömde inte heller sina syskon.

Denne man som sett till att vi får ett antal gröna oaser i Göteborg avlider den 5 augusti 1909, sextionio år gammal. Han som har setts ta sina dagliga promenader i Nya Allén, till och från sin bostad på Viktoriagatan 2. Hans kroppshydda är stor, är rökare och således inte så sportmannamässig. Gravsättningen vid Östra kyrkogården sker utan större uppträdanden. Däremot har hans donationer satt prägel på Göteborgs historia och framtid. Vi kan hälsa på honom mellan parksofforna intill Bältesspännarna – i februari 1990 tar han sin väg västerut … en man som spankulerar fram i form av ett verk skapat av Jan Steen. Charles Felix går genom vår stadsnatur – något som han värnade så mycket om! Ett föredöme för en representant för Göteborgs historia.

Källa: Göteborgs Hembygdsförbund, 2010

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑