Han var här bara vid ett par tillfällen – korta perioder under mitten av 1880-talet – han kommer från Tyskland och anställs vid byggmästare Joachim Dähns företag. Jag tänker på Louis Enders, som föddes 1855 och blev arkitekten vars hus väckte sensation vid sekelskiftet 1800/1900-talet. Han hade tidigare studerat i USA och kommer till Göteborg som 29-åring med inspiration nog att rita den moderna konfektionsfabriken vid Stigbergsliden – för Wettergen. Men egentligen är hans första uppdrag att rita Odd Fellows ordenshus på Vasagatan. Han har särskilt studerat stål och betongkonstruktion ”over there”, och ett av hans praktexempel på nyvunnen teknik är kvarteret Arkaden – något som skulle förgylla Göteborgs centrum – men som tyvärr åkte med i rivningsvågen under 1970-talet!

Vid Packhusplatsen växer också snart Herziahuset upp och blir ett för tiden mycket modernt och magnifikt ”warehouse”, det vill säga en kommersiell byggnad för lager och kontor.
Och visst kan man tänka sig att personalen måste uppskattat att vistas på taket där både solterrass, bad och bastu finns tillgängligt!
Fasaden är ett ypperligt exempel på Enders amerikanska influens – kraftfullhet och en precision i detaljer man sällan skådat. En manifestation av den nya industriella revolutionen.
Konturbilden av taket visar på en fruktbar korsning mellan lökkupoler och jugendtidens mjuka linjer.

Föreningsgatan 2, 1960-talet foto: Hedberg Copyright

Föreningsgatan – här ligger ett gammalt trähus som Louis Enders köper och låter riva – till förmån för ett sjuvåningshus. Det nybyggda huset har en pampig entrédörr vars överljusfönster glänser av färgrika, blyinfattade glasbitar.

Ett bostadshus av stål, betong och tegel. Enders signum. Där står det nu högt och ståtligt, mitt bland lägre trähus – mestadels landshövdingshus. Tornen sticker verkligen ut, rent arkitektoniskt. Ett par av dem liksom vrider sig sakta upp mot skyn.
Arkitekten flyttar själv in i huset och vi kan konstatera att bostadsytan också motsvarar intrycket man kan förvänta sig. Stora lägenheter, med andra ord. Faktum är att huset inrymmer endast tolv lägenheter! Och huset blir ett av de första med hiss – inte bara en personhiss, utan också en hiss för att transportera lasten från torrklosetterna! Förövrigt finns moderna badrum i varje lägenhet.

Victor Horta (1861-1947) var en belgisk arkitekt och formgivare. Som kuriosa kan också nämnas att han under 1932 fick titeln Baron av dåvarande belgiske kungen Albert I och fyra av Hortas hus finns på listan över UNESCO:s världsarvslista.

Går vi riktigt nära fasaderna kan vi urskilja en mycket speciell ornamentik. En fläkt av art nouveau och jugend kan definitivt upplevas i de slingrande växtformerna, frukter och djur som omger utanpåverken.  I trapphuset lär det finnas rikligt med sådan utsmyckning och blyinfattade jugendfönster, men vi står på utsidan och beskådar den tidsenliga dekoren som också ger sig tillkänna i smidet kring balkongerna. Smidets mönster är skapat av Victor Horta, vars konst strävar efter att vara lokalt anpassat och unikt i sin utformning.

Louis Enders lämnar Göteborg 1905 – efter att huset byggts klart mellan åren 1901-1902. Han kommer visserligen tillbaka till Göteborg tio år senare för att åter lämna 1922.
Han avlider två år senare.

Vi tar en sista titt på Enders vackra hus och låter ögonen följa kontrasten mellan det gula teglet och putsen och de mörkare banden, den grönmålade fönsterdetaljerna – vi gläder oss åt solar, trollsländor, ansikten, snäckor och lejon – allt som tillsammans med slingerväxter gör huset så originellt.
Fortfarande en underskön solitär – en kulturskatt – bland Annedals bostadshus.