JAVANEN

Om väggar kunde tala

Etikett: Johan Schutz

Sockerbruket vid Klippan – Göteborg

Bruket vid Klippan

Det är djupt vid Klippans hamn, och det är bra för skeppen som kommer med råvaror till de verksamheter som kommer att etableras här. En av de allra äldsta är Göteborgs Glasbruk. Stadens första glasbruk som skapas av handelsmän som Wolrath von Öltken och Johan Schutz – året är då 1761.

Borta vid Röda sten planeras för annan verksamhet som tar sin början 1764, då brukspatronen Johan Cahman får tillstånd att anlägga gjuteri – också det blir det första i Göteborg. Det enda som finns inom räckhåll är vid Thorskog i närheten av Lilla Edet. Cahman använder sig av något alldeles nytt – en ny teknik som utvecklas till stenkolseldad ugn – eller som de kallar Reverberugn.

Placeringen vid Klippan är sålunda den allra bästa tänkbara – här har man ju redan erfarenhet av transporter med att förse trankokerier med stenkol.  Lastning och lossning blir så mycket enklare – och gjuteriprodukterna är efterfrågade på marknaden, inte minst för de som bygger kvarnar.
1772 säljs gjuteriet till Christian Arfwidsson och nu blir det en ny inriktning på produktionen; grytor, kastruller, fyrfat, mortlar, stekpannor, spishällar och brandjärn. Ja, Gud vet allt…

Affärerna går dock allt sämre under senare delen av 1700-talet och efter nytt ägarbyte säljs gjuteriet på offentlig auktion 1806. Köparen är ägare till repslageri och han får verksamheten att koncentrerar sig på produkter som krävs till kvarnar och fartyg. 1815 kommer ännu ny ägare – denna gång är det Anders Magnus Pryts som tyvärr får lägga ner verksamheten efter bara åtta år.

Glasbruket däremot lever vidare fram till 1803 då det säljs och bruket flyttar sin verksamhet till Mariestad. Och fem år senare kommer Abraham Robert Lorent in i bilden. Han köper bruket med planer att anlägga ett sockerbruk här.

Allt började egentligen med att de unga bröderna Abraham Robert och Paul Emil flyttar från Hamburg i Tyskland till USA för att göra goda affärer. Vad ska de handla med där då? Jo, dessa försigkomna unga män handlar med bomull, slavar och socker! De kommer tillbaka till Europa och så småningom till Köpenhamn där de startar sitt första sockerraffinaderi. Kriget gör det omöjligt att fortsätta verksamheten i Danmark så bröderna väljer att flytta till Göteborg.

Abraham Robert arrenderar både mark och fastigheter vid Klippan – läget är perfekt för transporterna från Asien, Mellan- och Sydamerika. Samma år får han privilegium att starta sockerbruk för raffinering av importerat råsocker från kolonialländer. Tillverkning av socker kommer igång relativt snabbt men det dröjer ända till 1817 innan tillverkningen av porter kommer igång på allvar. Bruksägaren Abraham Robert är en flitig man och ägnar sig dessutom åt handel med järn, trä, tjära och har även en egen redarfirma!

Kriget ute i Europa påverkar de Lorentska bruken i längden och för att rädda Abraham Roberts ekonomiska problem köper brodern rörelsen i syfte att tillföra kapital, men det räcker inte utan en svåger  i England blir övertalad att satsa fullt på anläggningarna vid Klippan och efter några år flyttar även han – Johan Nonnen till Göteborg. Han tar över ledningen och blir disponent med rätta att förfoga över hela driften.

Det blir några svåra år för dem alla, men nådastöten kommer den 17 maj 1833 då Abraham Robert Lorent plötsligt avlider. Han har då befunnit sig i England under en tid. Nonnen lämnar in cessionsansökan, det vill säga han var bankrutt,  och framhåller inför Rådhusrätten i Göteborg att han med anledning av Lorents död inte längre har styrka att fortsätta bedriva rörelsen.

Man söker nya lösningar och nya spekulanter i Tyskland, men misslyckas och allt går ut på auktion i början av april år 1836. Då smäller David Carnegie Jr till med ett bud om 200 350 riksdaler banco – och med inventarier och lager av porter löser han ut hela rörelsen med 268 608 riksdaler banco.

Skulle vi räkna om det i dagens penningvärde skulle det betinga ett värde om  tjugotals miljoner kronor! Ännu en ung skotte har tagit plats i Göteborgs näringsliv, men Johan Nonnen får vara kvar som disponent och leda driften.
Slutet gott allting gott?

Nej, nya och strängare förordningar om rusdrycksförsäljning kommer 1917 och drycker som överstiger 3,6 % får nu endast försäljas via motbok och på Systembolaget. Omsättningen av porter minskar drastiskt och bryggeriet överlåter all sin verksamhet till statens Vin & Spritcentral.
En del överföringar mellan olika bolag genomförs, men det 150-åriga sockerbruket vid Klippan upphör omsider under 1957. Göteborgs kommun övertar byggnaderna och där bedrivs idag helt andra verksamheter än socker- och portertillverkning.

Göteborgs glasbruk på Gamla Älvsborgs område!

Göteborgs Glasbruk

På 1700-talet är Klippans hamn av stor betydelse för Göteborg, eftersom djupgående fartyg inte kan gå längre upp i älven. Ostindiska kompaniet disponerar större delen av hamnen och för kompaniets räkning. På 1760-talet anläggs förutom ett sillsalteri också Göteborgs glasbruk, ett bruk som omfattar sammanlagt ett tiotal byggnader väster och söder om ”Älvsborgsklippan”.

Pärlor är faktiskt de första svensktillverkade glasen från 600-talet. Tillverkning av s k bruksglas startade 1581 i Nyköpingshus under ledning av Peter Keller. Verksamheten varade i sju år och man levererade huvudsakligen glas till hovet Där lär man ha slagit sönder mängder av glas vid festliga tillfällen. Detta har dokumenterats vid hoven hos både Erik IVX och Johan III. På 1640-talet grundade Melchior Ljung sin glashytta på Munkgärdet i Stockholm.

Kunskap att tillverka glas kommer utifrån – från män som Christopher Schyts, Anewald Waltzer, Johan Schyttz, Georg Schmidt och Christian Fillion, Brauer, Rentsch och Gerner. Redan på 1500-talet lockade Gustav Vasa och hans söner tyska och italienska glasblåsare till Norden för att inleda den första svenska glastillverkningen. Bara det var ett konststycke. Venetianare som lämnade sin hemstad – renässansens glasmetropol – för att bedriva sitt yrke på andra håll hotades av stränga straff. Glasblåsarnas yrkeshemlighet var väl vaktad, särskilt vad beträffade glasmassans, den så kallade mängdens, sammansättning. Denna blandades under kvällen och smälte nattetid i lerdeglar i ugnen, redo att lätt avsvalnad bearbetas under morgonen.

Vi tar oss till Göteborg och här erhåller handelsmannen Johan Schutz privilegium under 1762 för ett glasbruk. I hallrättens årsberättelse för år 1765 står att läsa; ”att där tillverkats af hvitt glas: diverse sorter vin-, öl- och brännvinsglas, buteljer, flaskor, ljusformar och lampor m. m.; och af grönt glas: större och mindre flaskor, sylt- och mjölkbunkar samt dricksglas och senapsburkar, dessutom apotekareflaskor.”

Redan under 1770 är dock verksamheten avstannad i brist på omsättning. Det noteras även att det råder det brist på skickliga arbetare. Under 1785 ägs bruket, förutom av Schutz, av en del intressenter, som hade skickat ut lämpliga personer att studera förhållandena i Skottland, Sachsen, Preussen och Norge och att bruket anställer sex glasblåsare från Böhmen. Tillverkningen består nu av finare sorters fönsterglas. Driften av glasbruket drivs vid Klippan fram till 1803. Då står landshövding Forselles och grosshandlare Carl Bagge som ägare. De köper Bromö i Torso socken – Västergötland – och dit flyttar man bruksrörelsen. Bromö fönsterglasbruk är under 1800-talets första hälft ett av de största i landet, men läggs ner under 1880-talets början.

Backar vi tillbaka i historien och tittar på glasbruket vid ”Älvsborgsklippan” kan vi konstatera att det ligger på området för den gamla Älvsborgs fästning, som till stor del raserades för att få material till den nya fästningen som började byggas på Kyrkogårdsholmen redan 1653.

Bruksägaren Johan Schutz avser att använda stenkol i stället för ved som är en bristvara i våra trakter och använder aska av sjötång i stället för importerad soda. Ytterligare en ägare, Carl Bagge, driver sedan 1796 glasbruket framgångsrikt och bygger ut verksamheten, men 1803 tröttnar han och flyttar alltså verksamheten till det skogrika Bromö, därifrån kan man utnyttja sjötransport via den nybyggda Trollhätte kanalen. Ekonomin sviktar och bruket byter ägare ett antal gånger och när glasbruket på Bromö läggs ner 1879 så flyttar man huset som kallas för Bromöhuset på flotte ner till Surte!

Än idag kan vi finna exempel på vackra glasföremål som tillverkats vid Göteborgs Glasbruk. I synnerhet de i koboltblått glas med vit dekor som är karaktäristiskt för just det här glasbruket – alltifrån små saltkar till stora lockurnor. Men glasbruket tillverkade även allehanda bruksvaror såsom buteljer och vinglas samt fönsterglas i grönt eller vitt glas. Men det är framför allt de blå lockurnorna som är omtyckta prydnadsföremål under empiren. Ses ofta i par och används att förvara blomblad i – ”potpurri” – som sprider sin väldoft när man lyfter på locket.

Göteborgs glasbruk har trots sin relativt korta verksamhet lämnat fantastiska föremål till vår glasskatt.

Det nedlagda bruket vid ”Älvsborgsklippan” övertas1808 av Abraham Robert Lorent, som kommer från Hamburg i Tyskland. Han uppför ett sockerbruk och 1813 bygger han till ett porterbruk. Men det är en annan historia …

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑