Om väggar kunde tala

Etikett: Java

Svårnavigerat sund på väg till Canton

På krigsarkivet i Stockholm finns en karta bevarad över ”Öen Javas södra siökust” 1774, den är dedicerad till ”Direkteuren af Svenska ostindiska compagniet och riddaren af kong. majts Vasaorden välborne herr Johan Abraham Grill. Af dess ödmjuka tiänare Carl Gustaf Ekeberg”. 

Carl Gustav Ekeberg, sjökapten i Svenska Ostindiska Kompaniet, var en mångsidig man – han var en god skribent och dessutom en skicklig tecknare. Han ritade ett flertal kartor och han illustrerade gärna sina verk. Ekeberg byggde upp ett stort intresse för kultur och vetenskap, ett flertal verk lämnades in till Kungliga vetenskapsakademin. 

Ekeberg hade en annan svensk kartografs verk som förebild när han gjorde kartan, nämligen Paulus Pauluzoon (Paul Pålsson?) som har daterat kartan år 1739. 

Han var svensk och född i Karlskrona. Han kom till Batavia 1734 och blev anställd som kartograf på skeppsvarvet. Ekebergs karta är mer detaljerad är Pauluzoons, landförtoningarna är utförligare och tydligare. Han hänvisar till att det finns många kartor över området men att de skiljer sig ifrån varandra.

(källa: Vårt Göteborg 2006-05-02)

Oväntade möten … osynliga trådar!

Gripsholms slott, Mariefred

Det är tidig höst. Vi, två unga tjejer, har kollat in ett erbjudande om båtresa med hytt för två personer från Göteborg till Kiel i Tyskland. Bussfärd till Hamburg och övernattning på hotell.

Biljettpriset är totalt 69 kronor. En nysatsning från Stena line.

Min väninna och jag ser med spänning fram emot resan. Inser redan i kön vid ombordstigning att det finns gott om unga män och kvinnor. Efter att ha gjort oss hemmastadda i vår hytt är det läge att se oss omkring på båten. Mängder av barer, restauranger, butiker …. och ett dansgolv.

Vi blir snabbt uppbjudna och ser inte av varandra så mycket mer den kvällen. Medan jag dansar ser jag plötsligt en ung man gå runt dansgolvet och han söker min ögonkontakt. Han släpper inte blicken.

När jag återvänder till vårt bord är den unge mannen snabbt framme och bjuder upp.

Det blir ingen annan danspartner den kvällen. Vi har en trevlig kväll och det känns som vi varit bekanta länge … Han berättar om sitt liv. Värnpliktig i Eksjö. Ingenjörstrupperna. Han är i sällskap med en vän. De hade ingen hytt att vila ut i så de får följa med väninnan och mig. Natten är kort och det bli inget sova.

Väl framme i Kiel tar en bussresa vid och slutligen kommer vi fram till ett hotell i Hamburg.

Vänninan och jag rör oss försiktigt kring de närmaste kvarteren då vi inte alls känner till Hamburgs gatuliv. Några vykort skrivs hem till Sverige. Vi är ju trots allt utomlands! Under kvällen gör vi åter de två unga männen sällskap och väljer ett pizzeria för att mätta våra magar.  Vi skrattar gott åt långa sega osttrådar som verkar vara svåra att fånga upp … pizza är vi inte vana vid så här alldeles vid skiftet mellan 60-talet och 70-talet.  I Göteborg finns endast ett fåtal restauranger som erbjuder pizza.

Helgen går fort. Snart står vi i Göteborgs hamn och tar adjö. Vi byter telefonnummer och inser att vi bor alltför långt ifrån varandra för att kunna umgås.

Min nya bekantskap kommer redan inom en vecka. Kör från Eksjö en fredagkväll för att hämta mig och köra tillbaka till Eksjö! Där umgås vi med hans bedårande föräldrar, syskon och om lördagkvällen far vi till Grytan i Nässjö för att dansa. Disco.

Dagtid fikar vi hos Lennart på stadens torg. En match i handboll hinner vi också med. Min vän hade just avslutat en längre relation och ovetande om ex-flickvännens utseende har jag inte tagit notis om att hon stundtals befinner sig i min omedelbara närhet. I en småstad känner de flesta varandra och skvaller går knappast att undvika.

Vi besöker varandra. Han gör besök i Göteborg och vi dansar vidare på Klubb Karl och Mûnchhausen … disco, disco. Vi shoppar på stan och har en mycket trevlig samvaro.

Oundvikligt blir det allt längre mellan våra träffar och snart står det klart att min vän återupptagit relationen med sin förra flickvän. Utbildning och utvecking är viktigt och denna flickvän har goda band till högre befäl som kan underlätta för vår unge man att förkovra sig och få en hyfsad bra placering inom vårt försvar. Hans goda fysiska uthållighet och självdisciplin är två egenskaper man tar till vara. Eksjö överges till förmån för Sörmländ där förutsättningar finns för en bättre framtid. Kanske är närheten till huvudstaden också en källa till framgång. En liten familj bildas och en son föds. Vad som händer sedan är för mig okänt.

Sporadiska kontakter per telefon upphör.

Själv bildadar jag också familj och har slutligen tre barn, heltidsarbete och åren fylls med familjeliv, barnuppfostran, skolgång och en hel del resor med familjen. Både inom Sverige och till medelhavsländerna.

Ett oväntat telefonsamtal kommer dock från den unge mannen, som nu har ny kvinna, är gift och har två fina döttrar. Livet fungerar väl. Nu arbetar han för kungliga hovets säkerhet, i anslutning till Drottningholms slott. 

Men samtalen ebbar ut igen. Livet tar många nya vändningar. För min del blir både skrivande och släktforskning en stor källa till glädje, ”blod, svett och tårar”. Fynd i släktforskning kan ställa saker och ting på ända. Idel överraskningar.

Jag finner t ex att min anfader är kommen med ett svenskt skepp till Göteborg, ursprungligen från Nias/Sumatra, och att den lille friköpte gossen kommer till Altomta i Uppsalatrakten Att han döps till Johan Pehr Gustav efter två år i Sverige, flyttar runt en del mellan Uppland och Sörmland för att slutligen bosätta sig utanför Strängnäs i ett torp, kallat Java. Det blir hans sista boplats. Jag gör ett antal besök i hans fotspår och tillbringar en hel del i Mariefred. Fascinerad av Gripsholms slott, och stadens historia. Finner starka kopplingar med släkt i Strängnäs – Åkers Styckebruk – Mariefed – torpet Java.

Det är år 2020, och efter femtio år och många, många års tystnad ringer mobilen och jag hör hans röst.

Berättar att han bor i Mariefred! Han har läst mina inlägg i bloggen som handlar om Åkers Styckebruk och torpet Java. Ger intressant information om en ägare till brukets Herrgård, Gripsholms Värdshus i Mariefred mm. Förundrad över att vi gått på samma gator och torg utan att någonsin ha stött på varandra … eller kanske vi inte skulle känna igen varandra längre?

Värlen är allt bra liten …

© 2020 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑