JAVANEN

Om väggar kunde tala

Etikett: Göteborgs historia

En glimt av vår vagga – Gammelös!

Tar del av en berättelse från en kvinna som är backstugusittare i trakten under 1920-talet. Hon berättar om sin äldre broder som ska gå och läsa för prästen. Sedan blir han mjölnardräng hos en morbror i Bohuslän. Då blir det en mun mindre att mätta därhemma.

Nu har brodern arbete hos bönderna. Får göra dagsverke som en hel karl fast han inte är äldre. En ett år yngre syster arbetar hos familjens granne redan vid elva års ålder. Varannan dag går hon i skolan, annars är hon på arbete. Hon bär tunga mjölkflaskor så armarna räcker ända ner till knäna. Nej, man går inte i skolan tills man är 20 år på den här tiden. Vi små människor är bara till för arbete. Vi är dragdjur hos de mer besuttna. Ibland rinner sinnet till på en när man tänker på hur det har varit och man frågar sig varför det var så. De fattiga är för lite upplysta. Det är präster och rika människor som är härskande. Prästerna håller folket nere med sin skrämselreligion och vad som händer om man inte är en laglydig medborgare. Många av oss har aldrig läst något annat än katekesen och bibeln. Man håller nere vårt vetande så att vi lyder blint. Samma år som jag läser för prästen tar jag plats som barnflicka på en gård där min äldsta syster tjänar. Jag är inte van vid att vara borta från mor och far. Det är roligt när man får åka hem. Det gamla hemmet är värdefullt att ha och vi har alltid så roligt tillsammans när vi är hemma.

Gud ska veta att jag älskar varenda del av det gamla hemmet. Jag kommer tillbaka till min plats över sommaren och i augusti kommer jag hem igen. Får en bättre avlönad plats. Men då inträffar något som förändrar hela vår värld. En solig söndag i augusti bryter det första världskriget ut. Det är ett minne som man aldrig glömmer. Kyrkklockorna klämtar så olycksbådande denna varma augustidag vid Göta älv.

Kommer till den här trakten en kylig höstdag. Historien berättar att Göteborgs äldsta moderstad, Gamla Lödöse, blir föremål för en växande avundsjuka från dotterstadens affärsmän, och inom Kristinas förmyndarregering börjar man tala om att upphäva Gamla Lödöses stadsrättigheter. Vederbörande tullinspektör gjuter olja på elden. I en inlaga till regeringen år 1641 kallar han ”Gammelös” för ett ”skadligt näste, där samhällets stöttepinnar umgås med de värsta föredömen i smuggling till norska sidan av älven. Detta bedrägeri underlättas av att ”de danske och norske hava utmed älven låtit uppbygga en hel hop kyffen och ölkrogar, varest sker stort tjuveri och listige ränker om nattetid och eljest”.

Det länge fruktade dråpslaget mot Lödöses stadsrättigheter kommer i samband med den ödeläggelse, som drabbar staden under kriget med Danmark år 1645. En hop danska och norska knektar kommer då seglande från Kungälv med skeppet ”Kålpottan” och far fram som vildar och hedningar i staden. Och när de skräckslagna invånarna tar sin tillflykt till kyrkan, tränger den vilda horden in i helgedomen och sablar ned dem alla. Efter detta beslutar regeringen, att staden inte skulle byggas upp igen, utan Gammelös ska, som Axel Oxenstierna själv yttrar i rådet, ”bliva bondeby och en krog”. De överlevande borgarna får befallning att slå sig ned i andra städer, helst i Göteborg, där man tilldelar dem tomter att bygga på samt ge dem fem eller sex års skattefrihet.

Återvänder till nutid och denna underbara höstdag med sin trolska dimma över nejden – är precis på väg ner för en backe. Mot Gammelös!
Där väntar den vita St Peders kyrkan.

Kaffebrännarn

Lilla Bommen 1890-talet

Lilla Bommens hamn i mitten av 1890-talet

En fråga om ångslupen som också kallades vattenspårvagnen – ”Kaffebrännarn” – var uppe för ett tag sedan och jag blev verkligen nyfiken på den linjen. Det som väckte min nyfikenhet var en tidtabell för båten ”Oberon” som gick mellan Kviberg- Lilla Bommen och följande läser jag i bok om stadsdelshistoria kring Gullbergsvass – Hultmansholme;
”Just som vi vänder om på vår vandring kommer en liten lustig, helt överbyggd ångslup uppifrån älven och lägger till vid trappan vid Hisingsbron. Det är Göteborgs hamns alla tiders minsta passagerareångare. När båten lagt till vid trappan, gungar den betydligt för varje passagerare, som lämnar dess reling.” /… / ”Denna lilla ångbåt heter Gamlestaden, men går alltid under benämningen ”Kaffebrännarn”. Den går i trafik till Gamlestaden. Efter år 1895, då Götarna flyttat ut till Kviberg, fortsatte den upp genom Säveån även hit, så militären på detta sätt kunde åka båt till staden i brist på annat fortskaffningsmedel. En något större ångslup, vi namn Kviberg, trafikerade under några år även denna route. Såväl ”Kaffebrännarn” som dess större bror Kviberg lade upp, närspårvagnen hösten 1905 blev färdig. De stod sig inte i konkurrensen med det nya färdmedlet. Den lilla ångbåten Gamlestaden, som några gånger passerade Hultmans holme på sin väg från Lilla Bommens hamn till Gamlestaden och Kviberg, hade dessförinnan gått i trafik mellan Stampbron och Underåsbron. När Kvibergsrouten upphörde, såldes båten till Jönköping, där den ett tiotal år gick i trafik på Munksjön. Till Jönköping och Munksjön gick den genom Göta kanal. Detta var den längsta färd den lilla ångaren varit med om.”

Ur Hamnpromenad i mitten av 1890-talet Gullbergsvass – Hultmansholme (J H Karlsson)

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑