JAVANEN

Om väggar kunde tala

Etikett: Gamlestaden

Esse kappa effe … i Milano!

Piazza del Duomo/Wiki

Kommer med tåg till Milano i Italien. 60-tal. Ska vidare mot sydligare delen av ”stöveln”, men hinner med ett uppehåll för att se den gigantiska katedralen, mata duvor på torget och bli fotograferad av ”turistfotograf”. Ofta under min vistelse i Italien hör jag utrop som ”esse kappa effe” – kanske som en fråga eller bara något man associerar till då en svensk dyker upp. Jag förstår inte kommentaren. Då.

Långt senare får jag förklaringen, S-K-F! Bokstaverat och uttalat på italienska. I Italien har bl a Svenska SKF rekryterat arbetskraft. Man har sett annonser från de svenska industrierna.

Läser ”När Italienarna kom till staden” – En studie av den italienska arbetskraftsinvandringen till SKF i Göteborg 1947-1972 samt lyssnar på intervjuer ur radioprogram som bl a handlar om ”Lilla Milano”.

Bristen på arbetskraft är stor efter kriget i Sverige. I Italien är situationen omvänd. Den första gruppen kommer till Göteborg i juni/juli1947.SKF köper in 28 paviljonger som tidigare varit flyktingboende. Paviljongerna placeras österut på fabriksområdet mellan Säveån och SJ’s bangård. Barackerna går under namnet ”Lilla Milano”. De ca 10 kvadratmeter stora rummen är till början standardutrustade med säng, hylla, byrå, bord och stolar. Dusch och tvättkar finns i ett separat hus. I slutet av året kommer fästmör och fruar till de italienska männen. Då är 142 italienska män och 27 italienska kvinnor anställda på SKF. Många av kvinnorna får arbete i fabriken. Några anställs som städerskor och andra får jobb i SKF’s matsal.

SKF köper den italienska kullagerfabriken RIV 1964. Då anländer ytterligare en grupp italienare som flyttar in i ”Lilla Milano”. Då får de samsas med andra nationaliteter som finländare och jugoslaver. 1965 bor 550 personer i Milanokolonin. 1972 rivs barackerna som till en del ersätts av bostadshotellet i kvarteret Tonfisken i Gamlestaden.

Intervjuer i radion ger vid handen att många av de inflyttade italienarna slutar som industriarbetare efter några år och öppnar i stället de första pizzeriorna.Däremot blir pizzabagarnas barn inte pizzeriaidkare utan de skaffar sig ofta en akademisk utbildning. Pizzeriorna drivs vidare av andra, ofta invandrare från andra länder än Italien.

Italienska invandrare har bidragit på många sätt till de svenska framgångarna under efterkrigstiden.”Lilla Milano” finns kvar, men nu som fotbollsplan!

foto:”Lilla Milano”/ Italienska föreningen

Älskade Göteborg, vi är en del av dig – hela dig…

Göteborg i mitt hjärta!

Älskade Göteborg, vi är en del av dig – hela dig – Annedal, Haga, Majorna, Masthugget, Gårda, Kungsladugård, Hisingen, Norra Guldheden, Lundby, Landala, Innanför Vallgraven, utanför vallgraven, Olivedal, Kville, Nordstan, Hjällbo, Kortedala, Bergsjön, Vasastan, Olskroken, Kärra, Johanneberg, Hammarkullen, Änggården, Lunden, Västra Frölunda, Järnbrott, Biskopsgården, Holmen, Gamlestaden, Färjenäs, Södra Guldheden, Angered, Lorensberg, Hagen, Sjöbergen, Tynnered, Gårdsten, Långedrag… och många fler delar av vår stad – stora som små.

Vi rör oss bland gator och torg i en rasande fart via kamerans öga och datorernas bländande skärmar – vi är alla passagerare ombord på dagens cyberfartyg.

Vi skämtar om gamla minnen, vi gråter vid det som berör… vi finner kärlek i naturens under. Blommorna i Botaniska, molnen över duvslag, perspektiv som växlar och tvingar oss att tänka nytt. Gamla motiv får nyare klädsel.

Inte längre kliande yllestrumpor som ständigt hasade ner till anklarna, inte längre skor som bara fick användas om söndag, inte längre dass där kung Oscar hängde på väggen, tidningspapper på hög. Nej, vi rör oss med ödmjukhet över allt som varit – före mig ingenting – efter mig ingenting…

Och älskade Göteborg vi har stått på barrikader och reclaimat våra kvarter. Förfärat över det som grävskopor raserat på en kort stund… men vi har inte glömt dig, gamla Göteborg.

Vi har vårt eget lilla rum i cybervärlden dit vi alltid kan klicka in och se tillbaka på dig med stolthet, och se framåt med tillförsikt… allt var inte bättre förr… och vi kommer alltid att älska dig.

Regnet och dimman till trots, snömodd och kylande vindar … när vår och sommar klär dina kullar, alléer och parker med grönt. Då är det så skönt! Fontäner strilar sitt vatten över ärgade kroppar.

Och när solen går ner över västerhavet, när guldkanter smeker över hustak, kyrktorn och historiska fästen – då andas jag djupt och vid Klippan smeker en ännu solvarm sten.

Älskade, älskade Göteborg!

© 2020 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑