De sitter på golvet inne i en del av Masthuggskyrkan med ett band av kulor – ett megastort böneband? Jag har ett i armbandsformat. En del kallar det Frälsarkransen och är ett armband som skapats av biskop emeritus Martin Lönnebo.

Kulorna/pärlorna i Frälsarkransen symboliserar olika aspekter av den kristna tron och är tänkt att föra vår tanke till olika frågor i livet och därför har de också fått namn med utgångspunkt från det. Flickorna går i en intilliggande skola och har just en lektion i färg och form… de känner på de jättelika pärlorna och jag frågar om de vet vad de olikfärgade kulorna har för betydelse. De sträcker snabbt fram de två röda. ”Kärlek”, säger de med en mun. De ska under ca 45 minuter teckna och beskriva olika formationer de finner i kyrkan. Det finns mycket att välja på, men dessa flickor tar fasta på den stora ringen med kulorna.

Den här nog viktig säger en av flickorna och tar tag i den guldfärgade. Den är ju av guld.
Vad heter, ni frågar undertecknad och en av flickorna presenterar snabbt sig själv och de andra. Jag heter Alba, hon heter Liv och hon heter Noomi.
Med två o, förtydligar Noomi.

Jag gör inga anspråk på att du som läser detta ska bekänna din tro till någon särskild religion. Tillsammans med tre flickor som går i femte klass sitter jag ner medan fotografen gör sin runda med kameran – vi tittar på en lämnad förklaring till kulornas olika symbolik – kanske är detta en tidens uppdaterade radband?
Vi börjar med den guldfärgade – Gudspärlan som är bandets början och slut. Sedan kommer två tystnadspärlor – tänkta att ge en stunds tystnad i en stressig vardag. Jagpärlan är en liten vit pärla som ska flytta medvetenheten av sig själv in i ett sammanhang där Gud finns. Doppärlan är en större vit kula och ska föra tankarna till pånyttfödelse och överlåtelse. Ökenpärlan – ja, den är sandfärgad och är tänkt att påminna om prövningar och en strävan efter ett ”äkta” liv. Bekymmerslöshetspärlan är en blå kula som ska påminna oss om det eviga nuet, frihet och ett lätt sinne. Nu kommer vi till de två stora röda – som är till för två sorters kärlek – den man får och den man ger. Efter de två röda följer tre vita kulor som innebär att man kan ha alldeles egna hemligheter med Gud. Tätt följd av en svart kula – en påminnelse om döden och livets kriser. Och slutligen kom vi fram till att den lite större vita kulan som ska visa på livets förnyelse. Ännu finns det hopp! Djupa frågeställningar för tre mycket unga flickor.

Bredvid oss på marmorgolvet i kyrkan ligger en mobiltelefon och lyser. Noomi tittar med jämna mellanrum på den och meddelar hur många minuter de har kvar att göra sin uppgift. Oj, vad tiden går fort. Snart lägger de bandet med kulorna på en bänk och med jackorna i händerna rusar de iväg mot skolan. De kommer att redovisa något som otvetydigt innehåller både färg och form!

Masthuggskyrkan är en av de mäktigaste kyrkor jag sett. Bortsett från katedraler i andra länder. Här finns det svenska timrade innertaket, den utmejslade täljstenen och sandstenen, det handslagna röda teglet, svartmålat järn. De utsökta altartavlorna med skulpturer av Ninnan Santesson. Sigfrid Ericson kan med stolthet blicka ner på sin skapelse. Kyrkan som år 2014 firade hundra år!

Masthuggskyrkan i Göteborg.
Dan Samuelsson, foto 1923.