Under 1800-talet sågs prostitutionen som ett nödvändigt ont. För att kontrollera de sedeslösa kvinnorna som stod till männens tjänst och för att stoppa den utbredda spridningen av syfilis började staten kontrollera prostitutionen.

Ekelundsgatan, 1898, Carlotta

Vid besöket i Gathenheilmska reservatet berättades om att det även inom området fanns utrymme för göteborgarnas ”förlustelser”. Vi skrattade åt beskrivningen, men faktum är att Göteborg inte bara var en stor hamn – porten mot yttervärlden – med pittoreska hus, kanaler, alléer, raka gator, små värdshus, teatrar … 

Nästan alla har väl hört talas om Red Light District någon gång, det som man kanske inte vet är att legaliserad bordellväsende även hade viss utbredning i det gamla Göteborg.

Redan för närmare hundratjugo år sedan hade Ekelundsgatan ett rykte om sig att vara just i centrum av kringliggande gatustråk där bordellverksamheter blomstrade långt in på 1900-talet.

Författaren Albert Cederblad (1846-1901) skriver i mitten av 1880-talet; 

”Under innevarande århundrade har Ekelundsgatan skaffat sig en sedlighetskänslan sårande ryktbarhet. Trång och undangömd, men dock i  omedelbar närhet av de stora gatorna, lämpar hon sig för undersåtarna till den suveräna makt – otuktens i höljet av smink, sammet och siden, som vanligtvis tilltager i den mån en stad skattar åt centrifugalrörelsen, och det är något, som rikets andra stad gör.”

Samhället hade genom en rad bestämmelser sanktionerat bordellinstitutionen under 1800-talet och det fanns en stor anledning till att så skedde. Man ville hindra spridning av könssjukdomar och därför infördes stadgar om att de prostituerade kvinnorna genomgick regelbunden polis- och läkarkontroll. Först 1918 upphörde bestämmelserna då lag lex veneris vunnit laga kraft.

De mest avancerade nymferna från Ekelundsgatan gjorde regelbundna kontrollbesök på Postgatan – och inte gjorde de besöken i smyg – nej, tvärtom de åkte i öppen droska under onsdagar och lördagar och undersökningen kostade en krona. Men de som inte var lika välbeställda smög sig förmodligen i skygghet ner till polisen på Spannmålsgatan för ett gratisbesök.

De eleganta kvinnorna i droskor väckte stor förundran och uppmärksamhet – ett nöje de kunde unna sig och se det som ett inslag i deras egen reklamföring! De brydde sig föga om folksamlingar som slängde glåpord efter dem, de hade mål i mun och kunde svara för sig.

Ett nedtecknat polisminne berättar just om Ekelundsgatan;

”Flertalet av de hus, i vilka de inskrivna kvinnorna bodde, revos i början av 1930-talet. I huset nummer 5 vid Ekelundsgatan bodde ”de förnämligare” kvinnorna.  Husen brukade på slangspråk  kallas ”kupor”. I varje hus fanns en värdinna eller portvaktsfru som kallades för ”mamma”, som hade att hålla ordning på flickorna samt att uppbära hyran, som erlades varje dag. Genom en liten lucka i porten  granskade värdinnorna med verkliga argusögon de besökande. Voro dessa alltför berusade eller uppträdde oskickligt, blevo de avvisade. Ordningspolisens främsta uppgift var att hålla god ordning på gatan samt att tillse att efterlevnaden av en del föreskrifter iakttogs. Man hade exempelvis att tillse att de inskrivna icke vid tänt ljus visade sig i fönster eller anropade förbipasserande.”

Mer ville inte polismannen rapportera … 
Bordellerna stängdes 1909 och enligt samma poliskälla lär många av de inskrivna flickorna ha blivit både gifta och präktiga husmödrar – om det nu kan vara en tröst i bedrövelsen.

Det krävdes rejäla män för att klara polisjobbet på Ekelundsgatan under början av förra seklet. 

En av dem var den inte helt obekante Ivar Durgé. Han skaffade både bil och licens att köra den. Automobil var någonting mycket stort. Folk på stan var nyfikna på åkdonet och konsten att kunna köra den. Poliskonstapel Durgé sadlade således om och öppnade chaufförsskola för gentlemän. Då hade det gått tio år sedan ett av Göteborgs mest kända Red Light District släckt ner. 

Vi får hoppas att kvinnorna verkligen fick ett bättre liv.

De registrerades, försågs med bok, fick bara bo och uppehålla sig på vissa platser i staden, fick inte klä sig så de kom att efterlikna borgarfruarna, fick inte vistas utomhus efter klockan 23. Kvinnor som i sin nöd gick in i prostitution sågs som liderliga och lata – de var otyglade och ohanterliga; för att inte verka störande på borgarklassen eller locka andra med sig i fördärvet gällde det att skilja ut dem, kontrollera dem.

Foto/bild; Carlotta