Om väggar kunde tala

Etikett: Bergsjön

Strövtåg i Göteborg – Bergsjön och Kortedala – en kort historik

Hällkistan Siriusgatan samt torp

Har inte skrivit så värst mycket om Bergsjön och Kortedala. Har gjort några nedslag i stadsdelarna och här kommer ett. Vill ge en kort historik om de stadsdelar som ligger så tätt samman. Kan berätta att jag en gång bodde i Bergsjön – Tycho Brahes gata – i en lägenhet med utsikt långt bort mot Marstrands fästning! 

Havet som liknade en silvertråd bortom bergen… Från vardagsrummets stora fönster kunde jag på betryggande avstånd titta ner mot ett skogsområde där älgar strövade omkring. Huset kallas för ”Ringen” – grannhuset för ”Korven”. Men det bodde folk här långt före mig. 

För mer än 3 500 år sedan drog stenåldersmänniskorna upp i de lövskogsbevuxna bergiga trakterna kring Bergsjön. Här fanns vilt och lättodlade marker.

På flera platser inom de nu bebyggda områdena i Bergsjön har arkeologer undersökt spår av primitiv odling och faktiskt också hittat spår av boplatser! Stenåldersgraven vid Siriusgatan är en hällkista – en släktgrav. I närheten av Kvadrantgatan ligger ett gravfält, en stensättning finns söder om husen vid Bergsjövägen – ovanför branten ner mot Säveån.

Från medeltiden mellan Kristi födelse och medeltidens början finns inte några spår i Bergsjöområdet. Troligtvis sökte man sig neråt dalgången vid Säveån. Men sedan medeltiden har detta område varit bebyggt.

När det moderna Kortedala började byggas på 1950-talet karaktäriserades trakten till vildmark, vilket inte var helt sant. Här fanns vid den tiden sexton bebodda torpställen. Det äldsta troligtvis Larssons i Kortedala – där Vårfrukyrkan idag ligger – där hade en och samma släkt bott och brukat jorden sedan slutet av 1700-talet.

Marken hörde till de stora utmarksområdena som sträcker sig över bergsryggen mellan Säveåns och Lärjeåns bördiga dalgångar – bördig mark således i Kortedala och Ramsdalen. Man har svårt att föreställa sig att här inte fanns skog under 1700-1800-talen! 

Kviberg förvärvades av Göta artilleriregemente på 1890-talet och blev ett kasernområde, A 2, och verkade i olika former mellan åren 1794 och 1962. Göta luftvärnsregemente (Lv 6) tog över och efter den 1 juli 2000 Luftvärnsregementet (Lv 6). 

Youtube, Hällkistan 2014 biketommy999

Älskade Göteborg, vi är en del av dig – hela dig…

Göteborg i mitt hjärta!

Älskade Göteborg, vi är en del av dig – hela dig – Annedal, Haga, Majorna, Masthugget, Gårda, Kungsladugård, Hisingen, Norra Guldheden, Lundby, Landala, Innanför Vallgraven, utanför vallgraven, Olivedal, Kville, Nordstan, Hjällbo, Kortedala, Bergsjön, Vasastan, Olskroken, Kärra, Johanneberg, Hammarkullen, Änggården, Lunden, Västra Frölunda, Järnbrott, Biskopsgården, Holmen, Gamlestaden, Färjenäs, Södra Guldheden, Angered, Lorensberg, Hagen, Sjöbergen, Tynnered, Gårdsten, Långedrag… och många fler delar av vår stad – stora som små.

Vi rör oss bland gator och torg i en rasande fart via kamerans öga och datorernas bländande skärmar – vi är alla passagerare ombord på dagens cyberfartyg.

Vi skämtar om gamla minnen, vi gråter vid det som berör… vi finner kärlek i naturens under. Blommorna i Botaniska, molnen över duvslag, perspektiv som växlar och tvingar oss att tänka nytt. Gamla motiv får nyare klädsel.

Inte längre kliande yllestrumpor som ständigt hasade ner till anklarna, inte längre skor som bara fick användas om söndag, inte längre dass där kung Oscar hängde på väggen, tidningspapper på hög. Nej, vi rör oss med ödmjukhet över allt som varit – före mig ingenting – efter mig ingenting…

Och älskade Göteborg vi har stått på barrikader och reclaimat våra kvarter. Förfärat över det som grävskopor raserat på en kort stund… men vi har inte glömt dig, gamla Göteborg.

Vi har vårt eget lilla rum i cybervärlden dit vi alltid kan klicka in och se tillbaka på dig med stolthet, och se framåt med tillförsikt… allt var inte bättre förr… och vi kommer alltid att älska dig.

Regnet och dimman till trots, snömodd och kylande vindar … när vår och sommar klär dina kullar, alléer och parker med grönt. Då är det så skönt! Fontäner strilar sitt vatten över ärgade kroppar.

Och när solen går ner över västerhavet, när guldkanter smeker över hustak, kyrktorn och historiska fästen – då andas jag djupt och vid Klippan smeker en ännu solvarm sten.

Älskade, älskade Göteborg!

© 2020 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑