JAVANEN

Om väggar kunde tala

Etikett: Angered

På tur från Jonsered mot Angereds kyrka … och däromkring!

Vi gör en lång tur ”på Jonsered”.

Äter lunch hos Torsten. Blickar ut över sjön Aspen från Gibsons herrgård. Hälsar på i det lilla museet vid porten till Jonsereds fabriker. Hör forsen brusa.

Nu väntar Lexby, där väninnans mormor och morfar levde. Vid ett vägskäl väntar en grannes hund på några goda fläskben att kalasa på. Hunden känner igen vår bil. 
Kommer till den lilla stugan som ligger lite avsides. Spåren efter nattliga besök är tydliga i marken. Vildsvin. Gång på gång har de grävt och bökat i marken. 
Inne stugan doftar snart nykokt kaffe. Vi sitter ute och njuter av eftersommaren. Till kaffet bjuds på högläsning ur ett brev från en präst. Han konfirmerade min väninna för många år sedan. När jag hör hans namn rycker jag till. Samme präst vigde min svärfar till sista vilan. Långt härifrån. Utlånad till en församling som för tillfället saknade en tjänstgörande präst. Vilket sammanträffande!

Vill du se Angereds kyrka, frågar min väninna, och genom slingrande väg tar vi oss fram till en vit liten kyrka jag aldrig tidigare känt till. Detta är vår kyrka, säger väninnan och pekar stolt på den.

Plötsligt har vi kommit från Partille, via Kåhög och Lexby, mot Gunnilse, Lärje och slutligen hamnar vi i Angered! Påminns om att jag varit med och startat sjukhemmet Gunnared. Idag äldreboende. Nu kommer vi från ett helt annat håll och det synes som alla vägar bär till Angered!

Minns ett besök vid en sjö som jag tror heter Smörvattnet. Då bor vi i Bergsjön. Flytten till Torslanda sker i början av 70-talet. Då har Torslanda ganska nyligen blivit en del av Göteborg. Precis som Angered också blivit under senare delen av 60-talet.

Under åren i Bergsjön far vi över Göta älv för att handla på OBS Stormarknad. För att nå svärföräldrar i Lödöse kör vi 45:an och passerar ett rött hus vid en bergssluttning. Strax efter skylten ”Karlstad” och ”Angereds C”. Funderar ofta på vem som bor där. När leden breddas förändras mycket kring just den här platsen. Men huset ligger kvar.

Namnet Agnesberg finns långt innan järnvägsstationen öppnas 1877. Det lär vara en förvanskning av Angeredsberg. Namnet Steken hänger sannolikt samman med en fornnordisk benämning för pålar som är nedslagna i vattnet, kanske till försvarsändamål eller till förtöjning eller som anordning vid fiskfångst. Gårdarna Lilla Steken och Stora Steken har marker långt ner till älven där sedan långt tillbaka finns nedslagna stockar i botten för att hindra fientliga fartyg att ta sig upp för älven.
Angered gränsar till Göta älv i väster. Det innebär att socknen också har varit gränstrakt till Norge en del gränsade till nuvarande Nödinge på västgötasidan. Till formen är Angered nästan en liksidig triangel med en sida utefter Göta älv. 
I den motstående vinkelspetsen finner man Angereds kyrka, alltså så långt som möjligt från de opålitliga norrmännen och danskarna. Väninnans kyrka! Hon som kommer från Jonsered.

Numera hör inte längre södra Surte till Angered, men de som förr bodde där hade lång väg till kyrkan och därmed till sockenstämma. Hela rasområdet från Surteraset 1950 ligger inom den del av Surte, som tillhör Angered bara 15 år tidigare och norra delen av Surte kallas även en bit in på 1700-talet för ”danska Surte”.

Det hände sig att den 1 januari 1967 fick Göteborg ett antal ”nya” göteborgare. En handfull landskommuner blir Göteborg. Angered, Björlanda, Säve, Torslanda och Tuve kommuner samt Bergums församling av Stora Lundby! Angered blir stort – och där byggs mycket nytt. Angereds centrum, Eriksbo, Gunnilse, Gårdsten, Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet, Rannebergen.
Angeredsbanan invigs och blir en av norra Europas snabbaste spårvägslinjer och i den ”vilda” naturen byggs under 70-talet mängder av moderna bostadshus.
Kulturen flyttar med – Blå Stället står klart 1979 – här finns teater och bio. 

Där man förr har levt ett lantliv blir en modern stadsdel.

Vi backar ännu några hundra år och ser en socken med kvarnar som drivs av vatten. Forsande vatten finns det gott om i dessa bergsområden. Dalgångar som vid Göta Älv och Lärjeån. Och mellan dem tronar Vättlefjäll där uppe på höjden.
I Angered blir man inte så glad åt folkskolestadgan (1842) som innebär att barnen skall gå i skolan och kan då inte arbeta på gårdar eller i annan verksamhet. Dessutom är alla skyldiga att bidra med medel till både skola och lärare.
Området ligger nära Surte och glasbruket – som startar 1862 – använder sig av mycket ung arbetskraft. Det bär sig inte bättre än att ansvarige för bruket, Martin Werner Rhedin blir åtalad för detta. Drygt ett åttiotal barn arbetar i glasbruket, alla mellan 9-14 år! Av pastoratets tvåhundrasex skolpliktiga barn är knappt ett åttiotal inskrivna i skolan.

Vid 1800-talets slut bor här 1250 personer. De flesta är sysselsatta inom jordbruk, slakt och försäljning av varor på torg. De har många mil att vandra för att intjäna sitt levebröd. Många arbetar vid Jonsereds textilfabrik och andra vid grustäkter. Järnvägen låter vänta på sig – först 1855 ligger rälsen på plats, första delen av Västra stambanan mellan Göteborg och Jonsered. Agnesbergs järnvägsstation är klar först 1877 och ligger då längs Bergslagens Järnvägar. Västgötabanan är klar 1899 och vid sekelskiftet har Gunnilse en egen station. Ni ligger Agnesberg mycket bra till om vi ser till infrastruktur och industri med järnväg, landsväg, älven, tegelbruk, färgfabrik och Axa Kvarn. 

Angered står för jordbruksprodukter som kött och mjölk. Få göteborgare känner troligtvis inte till att många av kärrorna som når Kungstorget under torgdagar just kommer från Angered och Bergum. Olskroken får dagsfärsk mjölk varje dag från en gård i Lärjeholm. Alla i en jordbruksfamilj får hjälpas åt med arbetet. I stort som i smått. Dansbanan i Rösered är platsen för nöje man kan unna sig under lördagskvällar. 
Från Göteborg kommer sommargäster som slår sig ner i den lantliga idyllen – Angered är ”på landet”. Och många utnyttjar järnvägen till och från Göteborg. 
Det badas i friska Lärjeån och Säveån.

Detta skrivs till åminnelse av min bästa vän Gull Krook. Hon finns inte längre med oss.

Angereds kyrka, vykort

Älskade Göteborg, vi är en del av dig – hela dig…

Göteborg i mitt hjärta!

Älskade Göteborg, vi är en del av dig – hela dig – Annedal, Haga, Majorna, Masthugget, Gårda, Kungsladugård, Hisingen, Norra Guldheden, Lundby, Landala, Innanför Vallgraven, utanför vallgraven, Olivedal, Kville, Nordstan, Hjällbo, Kortedala, Bergsjön, Vasastan, Olskroken, Kärra, Johanneberg, Hammarkullen, Änggården, Lunden, Västra Frölunda, Järnbrott, Biskopsgården, Holmen, Gamlestaden, Färjenäs, Södra Guldheden, Angered, Lorensberg, Hagen, Sjöbergen, Tynnered, Gårdsten, Långedrag… och många fler delar av vår stad – stora som små.

Vi rör oss bland gator och torg i en rasande fart via kamerans öga och datorernas bländande skärmar – vi är alla passagerare ombord på dagens cyberfartyg.

Vi skämtar om gamla minnen, vi gråter vid det som berör… vi finner kärlek i naturens under. Blommorna i Botaniska, molnen över duvslag, perspektiv som växlar och tvingar oss att tänka nytt. Gamla motiv får nyare klädsel.

Inte längre kliande yllestrumpor som ständigt hasade ner till anklarna, inte längre skor som bara fick användas om söndag, inte längre dass där kung Oscar hängde på väggen, tidningspapper på hög. Nej, vi rör oss med ödmjukhet över allt som varit – före mig ingenting – efter mig ingenting…

Och älskade Göteborg vi har stått på barrikader och reclaimat våra kvarter. Förfärat över det som grävskopor raserat på en kort stund… men vi har inte glömt dig, gamla Göteborg.

Vi har vårt eget lilla rum i cybervärlden dit vi alltid kan klicka in och se tillbaka på dig med stolthet, och se framåt med tillförsikt… allt var inte bättre förr… och vi kommer alltid att älska dig.

Regnet och dimman till trots, snömodd och kylande vindar … när vår och sommar klär dina kullar, alléer och parker med grönt. Då är det så skönt! Fontäner strilar sitt vatten över ärgade kroppar.

Och när solen går ner över västerhavet, när guldkanter smeker över hustak, kyrktorn och historiska fästen – då andas jag djupt och vid Klippan smeker en ännu solvarm sten.

Älskade, älskade Göteborg!

Det gamla gästgiveriet i Steken, Agnesberg nära Gårdsten!

Magnus Ladulås stadgar år 1279 att bönderna skulle turas om att ansvara för mat och logi för de resande. Under 1600-talet växer en stark nationalstat fram vilken kräver mycket resande för kronans folk. För att göra detta möjligt behövs ett strukturerat vägväsende med förbättrade vägar, avståndsmarkeringar i form av milstenar, organiserat skjutsväsende samt gårdar, där de resande kan äta och vila upp sig. Enligt 1649 års gästgivareordning avskaffas den fria gästningen för resande personer i kronans tjänst i Sverige och bönderna tvingas inte längre att inhysa dem i sina hem. Bönderna är dock skyldiga att ingå i ett skjutslag som får rycka in när gästgivareskjutsens resurser inte räcker till. Denna skjutsskyldighet upphör inte helt förrän med 1911 års skjutsstadga. Skjutstrafiken är ämnad för människor som hade råd att betala för att bli skjutsade från en plats till en annan med häst och vagn.

Gästgiverier uppförs runt om i landskapet som skjutsstationer på lämpligt avstånd för att trötta hästar skulle kunna bytas ut och rundresande skulle kunna äta och vila sig. Enligt lag ska det vara högst två mil mellan varje gästgiveri. Vid gästgivaregårdarna sättes det upp stentavlor med namnen på de närmast omkringliggande gästgivaregårdarna samt avstånden dit. Vid sidan om gästgiverierna finns även skjutsstationer. Vid dessa kan man byta ut hästarna men någon matservering finns inte.

Gästgivaren är befriad från skatt, men får ingen lön för sitt arbete. För att trygga en inkomst fick gästgiveriet i gengäld monopol på alkoholutskänkning inom en radie av två mil. Gästgivaren står för underhållet av gården och all inredning, medan byggnaden bekostas av häradsinvånarna i proportion till hemmantalet. Gästgivaregårdarna fungerar ofta som byns centrum.
På 1700-talet görs försök att samordna alla gästgiverier och deras skjutstrafik med postväsendet, något som hade inletts under 1600-talet. Under andra hälften av 1800-talet sker en nedgång inom gästgiveriskjutsen, till stor del som följd av järnvägens tillkomst. År 1933 upphör gästgiveriorganisationen.

Nästan under Angeredsbron ligger några hus inklämda mellan den mycket branta bergväggen och motorvägen. Röda trähus som en gång var gamla Gårdstens Gästgiveriet i Agnesberg – vid Steken – är från 1800-talets början och har fungerat som gästgiveri och som bostadshus. Det här är då en viktig knutpunkt för resande. Detta är sista anhalten på vägen mot Göteborg. År 1800 rekvireras från bönderna i trakten mellan 600 och 800 hästar varje månad till Lahall för resande till Göteborg eller Vänersborg. Bönderna klagar ständigt på den långa och dåliga resvägen till Göteborg och föreslår att upprätta ett nytt gästgiveri vid Steken eller Nyebro – nuvarande Agnesberg, där utbyte av skjutshästar kan äga rum vilket skulle avlasta Nödingeböndernas skjutsbörda. Närheten till Göteborg gör att många borgare i staden under 1700- och 1800-talet placerar en del av sitt kapital i fastigheter i Angered. Det är flera gårdar som på så sätt har ägts av olika göteborgare, och där det vid tiden finns drängar och pigor som sköter gårdarna. Säkerligen tillbringar göteborgare en del av året, inte minst sommartid, ”utom stadens hank och stör”.

I husförhörslängderna för Angereds socken finns uppgifter för åren 1821-25 som säger att här bodde Peter Emanuel Bahrman med familj under torpet Gårdsten. Då finns ett mindre torp en större mangårdsbyggnad. I torpet bor familjen Bahrman med sex barn och två pigor! I den större byggnaden bor troligtvis upp till tre familjer samtidigt samt en änka med två barn, en arbetskarl och en piga. Bahrman uppges som gästgivare i domböckerna – möjligen är det torpet som är gästgiveri och inte den större byggnaden.

Uppgifter om att William Chalmers vistats här – och avlidit på plats – är dock inte belagt.

Åker med buss 173 från Nils Ericsonsplatsen mot Gårdsten och funderar en del över Angered. Hur ser det ut idag? Deltar under 1980-talet i byggandet av ett sjukhem – Gunnareds sjukhem, idag Äldreboende inom Göteborgs Stad. Mycket är förändrat sedan jag såg Angereds centrum för första gången…

Tittar in i historiken kring Angered och läser bland annat att före år 1865 är Angered annexförsamling i Stora Lundby, Skallsjö, Lerums, Angereds och Bergums församlingars pastorat. Detta år utbryts Angered och Bergum till ett pastorat med Angered som moderförsamling. 1962-1966 utgör Angered eget pastorat. 1 januari 1971 bildas Gunnareds församling och pastorat genom utbrytning ur Angered. Angered ingår till 1 januari 1968 i Älvsborgs län, överförs sedan till Göteborgs och Bohus län.

Trots att socken inte längre är en administrativ enhet används socken idag som registreringsenhet i historiska arkiv, och ligger till grund för de distrikt som inrättas i Sverige 2016. Angereds socken var förr uppdelad i följande sex rotar:
Angereds rote med Angereds by och stom, Gunsered, Rågård och Enerkullsdalen.
Linnarhults rote med Linnarhultsgårdarna samt Eriksbo och Espered. Lärje rote med Lärjeholm och övriga lärjegårdar samt Hjällbo, Bläsebo och Bergsgården. Surte rote med Södra Surte, Steken, Agnesberg, Nyebro och Gårdsten. Rösereds rote med gårdarna i Rösered, Gunnared och Tolered. Gunnilse rote med Gunnilsegårdarna, Annered och Skärsjölund.
Dessa beteckningar kan vara viktiga vid exempelvis släktforskning, annars kan det kännas något främmande. Angereds centrum sägs förresten ligga i Gunnared!

Nu till 1960-talet; på kort tid förändras Angered från en landsbygdkommun – med inslag av mindre industrier vid Göta Älv – till något helt annat. Den 1 januari 1967 införlivas Angereds kommun i Göteborgs stad kommun och cirka 3 000 invånare blir en stadsdel i den expanderande staden Göteborg. Vi ser Miljonprogrammet – Socialdemokraternas folkhemsbygge – som innebär att det under 1964 -1975 byggs en miljon lägenheter för att möta den ökade bostadsbristen.

Redan långt innan Miljonprogrammet har det i flera etapper byggts förorter utanför centrala Göteborg, som Järnbrott och Högsbohöjd, Biskopsgården och Kortedala. Men det räcker inte för att täcka behovet med anledning av stor invandring till Göteborg. Därmed kommer den obebyggda och glesbefolkade kommunen Angered i fokus.
Det är bråttom att bostäder byggs med en likställd standard och rimlig hyra – detta måste ske innan gruppen arbetare riskerar att flytta någon annanstans. Det är i samband med detta som Angered-Bergum inkorporeras med Göteborg 1967.
Efter några få år drar man dock i bromsarna – statistik visar på att antalet outhyrda lägenheter ökar kraftigt under 1972 och etablering av företag i Angered inte motsvarar förväntningarna.

Ett gott exempel på hur man under 1990-talet och in på 2000-talet ägnar stor kraft åt utvecklingsarbete i en del av Angered, är Gårdssten. Ett område som ligger på Gårdstensberget, cirka hundra meter över havet och med en möjlighet att bjuda på milsvid utsikt över Göta Älvdalen. Från Gårdsten är det cirka tretton kilometer till Göteborgs centrum och stadsdelen har ca 7 000 invånare.

Två eldsjälar för bostadsbolaget Gårdstensbostäder belönas 2010 med Världsnaturfondens Carl Mannerfeltpris. De får pris för att de har arbetat för en hållbar och levande stadsdel ur ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt perspektiv, i nära samverkan med de boende. Det etableras ett större antal företag i Gårdsten och den lokala arbetsmarknaden uppnår ett hundratal tjänster. Trots en ofta tuff situation med arbetslöshet och segregation har renoveringarna och miljösatsningarna – kombinerat med delaktighet, arbetsförmedling och ungdomsverksamhet vänt utvecklingen i positiv riktning.
Något att känna stolthet över. Närheten till naturen ger positiva upplevelser – på vissa platser storslagen. I trakter kring Vättlefjäll kan man ge sig ut på vandring i naturen eller med kanot paddla genom ett nät av sjöar.

Lärjeåns Trädgårdar

Här drivs en gång några jordbruk och också kvarnar vid vattendragen – från Stora Mölnesjön ner till Lärjeån samt närmare Lärjeåns utlopp i Göta Älv. Bönderna i trakten kunde få sitt mjöl från lokala mjölnare.

Vi befinner oss åter vid Gårdstens Gästgiveri och på andra sidan trafikleden fanns Axa havregrynskvarn. Historien berättar att dansken Peter Otto Stokkebye, på 1890-talet, börjar importera spannmål och exportera havre från Göteborg. Han har ambitioner och vill utveckla verksamheten, men blir nobbad av gryntillverkarna. Så han bestämmer sig för att bygga en egen kvarn och konkurrera med rivalen Gyllenhammar. Kvarnen etableras i Agnesberg och står klar 1910!

Tyvärr brinner det gamla gästgiveriet ner till grunden, sommaren 2018.

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑