Om väggar kunde tala

Etikett: Åkers Styckebruk

Oväntade möten … osynliga trådar!

Gripsholms slott, Mariefred

Det är tidig höst. Vi, två unga tjejer, har kollat in ett erbjudande om båtresa med hytt för två personer från Göteborg till Kiel i Tyskland. Bussfärd till Hamburg och övernattning på hotell.

Biljettpriset är totalt 69 kronor. En nysatsning från Stena line.

Min väninna och jag ser med spänning fram emot resan. Inser redan i kön vid ombordstigning att det finns gott om unga män och kvinnor. Efter att ha gjort oss hemmastadda i vår hytt är det läge att se oss omkring på båten. Mängder av barer, restauranger, butiker …. och ett dansgolv.

Vi blir snabbt uppbjudna och ser inte av varandra så mycket mer den kvällen. Medan jag dansar ser jag plötsligt en ung man gå runt dansgolvet och han söker min ögonkontakt. Han släpper inte blicken.

När jag återvänder till vårt bord är den unge mannen snabbt framme och bjuder upp.

Det blir ingen annan danspartner den kvällen. Vi har en trevlig kväll och det känns som vi varit bekanta länge … Han berättar om sitt liv. Värnpliktig i Eksjö. Ingenjörstrupperna. Han är i sällskap med en vän. De hade ingen hytt att vila ut i så de får följa med väninnan och mig. Natten är kort och det bli inget sova.

Väl framme i Kiel tar en bussresa vid och slutligen kommer vi fram till ett hotell i Hamburg.

Vänninan och jag rör oss försiktigt kring de närmaste kvarteren då vi inte alls känner till Hamburgs gatuliv. Några vykort skrivs hem till Sverige. Vi är ju trots allt utomlands! Under kvällen gör vi åter de två unga männen sällskap och väljer ett pizzeria för att mätta våra magar.  Vi skrattar gott åt långa sega osttrådar som verkar vara svåra att fånga upp … pizza är vi inte vana vid så här alldeles vid skiftet mellan 60-talet och 70-talet.  I Göteborg finns endast ett fåtal restauranger som erbjuder pizza.

Helgen går fort. Snart står vi i Göteborgs hamn och tar adjö. Vi byter telefonnummer och inser att vi bor alltför långt ifrån varandra för att kunna umgås.

Min nya bekantskap kommer redan inom en vecka. Kör från Eksjö en fredagkväll för att hämta mig och köra tillbaka till Eksjö! Där umgås vi med hans bedårande föräldrar, syskon och om lördagkvällen far vi till Grytan i Nässjö för att dansa. Disco.

Dagtid fikar vi hos Lennart på stadens torg. En match i handboll hinner vi också med. Min vän hade just avslutat en längre relation och ovetande om ex-flickvännens utseende har jag inte tagit notis om att hon stundtals befinner sig i min omedelbara närhet. I en småstad känner de flesta varandra och skvaller går knappast att undvika.

Vi besöker varandra. Han gör besök i Göteborg och vi dansar vidare på Klubb Karl och Mûnchhausen … disco, disco. Vi shoppar på stan och har en mycket trevlig samvaro.

Oundvikligt blir det allt längre mellan våra träffar och snart står det klart att min vän återupptagit relationen med sin förra flickvän. Utbildning och utvecking är viktigt och denna flickvän har goda band till högre befäl som kan underlätta för vår unge man att förkovra sig och få en hyfsad bra placering inom vårt försvar. Hans goda fysiska uthållighet och självdisciplin är två egenskaper man tar till vara. Eksjö överges till förmån för Sörmländ där förutsättningar finns för en bättre framtid. Kanske är närheten till huvudstaden också en källa till framgång. En liten familj bildas och en son föds. Vad som händer sedan är för mig okänt.

Sporadiska kontakter per telefon upphör.

Själv bildadar jag också familj och har slutligen tre barn, heltidsarbete och åren fylls med familjeliv, barnuppfostran, skolgång och en hel del resor med familjen. Både inom Sverige och till medelhavsländerna.

Ett oväntat telefonsamtal kommer dock från den unge mannen, som nu har ny kvinna, är gift och har två fina döttrar. Livet fungerar väl. Nu arbetar han för kungliga hovets säkerhet, i anslutning till Drottningholms slott. 

Men samtalen ebbar ut igen. Livet tar många nya vändningar. För min del blir både skrivande och släktforskning en stor källa till glädje, ”blod, svett och tårar”. Fynd i släktforskning kan ställa saker och ting på ända. Idel överraskningar.

Jag finner t ex att min anfader är kommen med ett svenskt skepp till Göteborg, ursprungligen från Nias/Sumatra, och att den lille friköpte gossen kommer till Altomta i Uppsalatrakten Att han döps till Johan Pehr Gustav efter två år i Sverige, flyttar runt en del mellan Uppland och Sörmland för att slutligen bosätta sig utanför Strängnäs i ett torp, kallat Java. Det blir hans sista boplats. Jag gör ett antal besök i hans fotspår och tillbringar en hel del i Mariefred. Fascinerad av Gripsholms slott, och stadens historia. Finner starka kopplingar med släkt i Strängnäs – Åkers Styckebruk – Mariefed – torpet Java.

Det är år 2020, och efter femtio år och många, många års tystnad ringer mobilen och jag hör hans röst.

Berättar att han bor i Mariefred! Han har läst mina inlägg i bloggen som handlar om Åkers Styckebruk och torpet Java. Ger intressant information om en ägare till brukets Herrgård, Gripsholms Värdshus i Mariefred mm. Förundrad över att vi gått på samma gator och torg utan att någonsin ha stött på varandra … eller kanske vi inte skulle känna igen varandra längre?

Värlen är allt bra liten …

En framgångssaga om valsar, vodka, bruksmiljö och Gripsholms värdshus …

Åkers Styckebruk, Gripsholms värdshus samt herrgården vid bruket

En läsare hör av sig och ger tips och ytterligare information till mitt tidigare inlägg om Åkers styckebruk i Sörmland. Ett inlägg som till största delen handlar om gjutning av kanoner. Läsaren nämner namnet Holger Hjelm och att denne man och familj värnat om herrgården vid bruket. Jag blir nyfiken och snart står det klart att det handlar om en framgångssaga …

Holger Hjelm (1923-2004) blir ägare till Åkers Styckebruk 1985. Fram till 2004. Under hans tid utvecklas bruket till världens största tillverkare av gjutna valsar. Holger Hjelm köper tillbaka bruksherrgården samt inleder renoveringar av flera byggnader och den Engelska parken.

Han köper också Åkers Kronopark. År 1993 belönas Holger Hjelm med Europa Nostra priset, EU:s pris för kulturarv – för insatser som är av betydelse för att bevara kulturarvet i Europa.

I och omkring Mariefred och Åkers Styckebruk har koncernen länge gjort omfattande kulturgärningar genom att renovera och vårda fastigheter och hela bruksmiljöer som har anknytning till koncernen.

Ett välkänt exempel är Gripsholms Värdshus i Mariefred – Sveriges äldsta värdshus – som varit i STC Interfinans ägo sedan 1980-talet. Gripsholms Värdshus är en av bolagets mest kända fastigheter.

Värdshuset öppnas redan 1609, köps av STC Interfinans på 1980-talet och utvecklas till ett unikt hotell med fina konferensmöjligheter. Sedan 2009 arrenderas verksamheten av familjen Åström, som enligt konceptet – Svenska Kulturpärlor – vidareförädlar verksamheten.

Bruket och bruksherrgården ingår fortfarande i familjen Hjelms intressesfär.

När finansmannen Holger Hjelm avlider i Monte Carlo efterlämnar han ett imperium som enligt Veckans Affärer – i artikeln ”Miljarder efter hemlige Holger” – nämner att att verksamheten omsätter 3,5 miljarder kronor och har stora tillgångar i utlandet.

Arvtagare är Peter Hjelm och hans syskon. Peter Hjelm driver då bolaget STC Interfinans, med huvudkontor på Grev Turegatan i Stockholm. Bolaget har rötter i det oljehandelsbolag som världens nu kanske mest framgångsrika oljehandelsbolag Gunvor Groups Torbjörn Törnqvist började sin oljehandlarbana i. Verksamheten är dock en annan: valsar för stålindustrin, fastigheter, och frukt- och grönsakshandel. Potatisen går bra …

Peter Hjelm gör investering i destilleringsmaskiner för ca 10 miljoner kronor,  lika mycket i kringkostnader –  han har höga ambitioner att axla det svenska arvet. På 1700-talet är Åkers Styckebruks Gripsholms Kungliga Kronobränneri Sveriges största alkoholproducent. Helintegrerad producent, dvs som har både odling av råvara och destilleri. Verksamhetens omfattning är industriell med fördelen att Kanon och Gripsholm är ekologiska varumärken.

En tillbakablick visar oss att Åkers Styckebruk, i vars desinficerade gamla ridhus sker tillverkning av Kanonvodkan, grundas 1580 och tillverkade kanoner fram till 1866. Peter Hjelm går alltså i 1700-talsägaren av Åkers Styckebruk, Joachim Daniel Wahrendorffs, fotspår: han köper en av de licenser som Gustav III utfärdade, gör kanonbruket till landets största spritproducent, och bränneriet blir utsett till Kungligt Kronobränneri.

Åkers AB, som företaget heter, STC:s största innehav och tillverkar stålvalsar. Huvudkontoret ligger alltjämt i Åkers Styckebruk.

Peter Hjelm som lägger grunden till Kanon Vodka, föds i Sverige i en familj av kanontillverkare. På 1980-talet möter han en rik historia med destillerande alkohol. Ännu mer inspirerande är upptäckten av århundraden gamla bokföringsrekord från det gamla destilleriet. 

Lägg därtill områdets orörda landskap och naturliga skönhet och en vision om ett nytt varumärke av vodka som skulle vara 100% lokalt och organic producerat.

En återgång till andan av historiskt bekämpningsmedelfri alkohol och aktiv medverkan i designen, konstruktionen och renoveringen av den gamla Gripsholm Distillery in i det moderna och ekovänlig anläggning där Kanon destilleras och tappas idag.

Man har säkerställt att en flaska Kanon smakar bra när du upplever det, oavsett om det är i en cocktail eller rakt upp som ett skott. 

Gripsholm Distillery går tillbaka till 1580 och byggs intill Åkers Styckebruk kanontillverkningsföretag, grundat av kung Karl IX. Bredvid kanonerna levererade destilleriet vodka till gjuterierna och till människorna i det omgivande området.

I slutet av 1700-talet ägs Åkers Styckebruk av Joachim von Wahrendorff, en av Sveriges rikaste män. Han hade lånat ut pengar till kung Gustav III av Sverige som antog en lag som föreskrev att bara regeringen lagligen skulle kunna producera och distribuera vodka. 

Kung Gustav III hade inget sätt att betala tillbaka lånet till Von Wahrendorff, så istället för pengar gav han honom rätt att destillera vodka utanför den svenska statsregleringen, direkt under kungen själv. Gripsholm Distillery föds och en produktion på över en miljon liter vodka årligen, och blir den största i Sverige. På grund av det svenska alkoholmonopolet stängs destilleriet under 1800-talet, men 1995, när det äntligen blev lagligt för privata destillerier att producera alkohol i Sverige återigen – återföddes Gripsholm Distillery.

Innebörd av ”ekologisk vodka” enligt Kanon AB:

• Destilleriet har egna kontrakterade bönder i Mälardalsområdet som odlar vete och råg enligt EU:s eller NOP:s krav för ekologisk odling.

• Inga miljöskadliga ämnen används sedan i processen för tillverkning av vodkan. Exempelvis är inte enzymer genmodifierade, inga icke godkända tillsatser får användas

• Hela anläggningen måste renas efter destillering av konventionell produkt för att försäkra att ingen kontaminering sker.

• Det vatten som används i tillverkningen kommer från den egna vattenkällan vid Åkers Styckebruk och vid buteljering används källvatten från anläggningen i Malmköping, allt för att undvika onödiga transporter vid buteljeringsfasen.

• Flaskorna är gjorda av återvinningsglas och kork kan källsorteras.

• Färgen på etiketter är fri från bly och miljöfarliga ämnen.

• Alla biprodukter som blir över från tillverkningen omvandlas senare till endast biogas eller återanvänds inom andra industrier.

Peter Hjelm, Holger Hjelms son, delägare och tidigare VD i STC Interfinans avlider i oktober 2012  vid endast 58 års ålder.

Källor:

Årsredovisningar STC Interfinans

news.cision.com

Dagens Industri

Lantmäteriet

Värdshusets webbsida

Mariefreds Tidning

Ekuriren

Strängnäsnytt

T Edman

Wikipedia

Privilegiebrev för kanongjutning

Drottning Kristinas utfärdade privilegiebrev för kanongjutning vid Åkers Styckebruk i Sörmland den 14 januari 1654

Svänger in på parkeringen utanför ICA-affären och söker mig vidare in i något som ser ut att vara en galleria. I miniformat! Och längst in finner jag ett kafé för att inta något drickbart. Kvinnan bakom disken hälsar välkommen och ursäktar röran i lokalen – hon har just tagit över verksamheten och håller på att möblera om. Kylaggregatet i ena hörnet mullrar högt. Det är en varm förmiddag och ett par ungdomar släntrar in för att köpa glass. Det råder en slags sömnighet över trakten. Läser i ett protokoll från områdesstyrelsen på orten att man tackar för sig och konstaterar uppgivet;

  • att det är dåliga busstider – samordning saknas fortfarande
  • att fritidsgården är på väg att avvecklas
  • att det inte gått att bada vid sjön på grund av otjänligt vatten
  • att inget heller har gjorts för att göra in- och utfarten till orten trafiksäker
  • att frågan om hastigheter och skymd sikt varit uppe i Trafiksäkerhetsrådet
  • att återvinningsstationen inte kommer tillbaka
  • att hastighetshöjningen från 30 till 40 i tätorten inte blivit av
  • att ett bygge av gång- och cykelväg, trots beslut, inte kommit igång
  • att cykelplanen inte tagit hänsyn till inlämnade synpunkter
  • att bostadsförsörjningsplanen är gammal och inaktuell

Från en bit in på 2000-talet rör vi oss till samma trakt fast på 1600-talet. Då Sverige i början av 30-åriga kriget är en verklig militär stormakt och kräver en inhemsk vapenindustri. Vår dåvarande kung Gustav II Adolf sätter sig noggrant in i vapentillverkningen. Hans dotter, drottning Kristina får tar över då kungen stupar vid slaget i Lützen 1632. Privilegiebrevet ger bruket rätt att tillverka en viss mängd järn och rätt att gjuta ett visst antal kanoner. Genom privilegiebreven regleras produktion och handeln med kanoner. I villkoren ingår att landets behov i första hand skulle tillgodoses.

Det är en konst att gjuta järnkanoner av god kvalitet och kraven är därför höga. Järnet måste garantera hög hållfasthet och seghet. Det gäller ju att kanonen verkligen håller när laddningen fyras av. Ute i Europa har man gjutit kanoner sedan medeltiden och i Sverige sedan andra hälften av 1500-talet. Under 1600-talets svenska stormaktstid ökar dock behovet av kanoner och ammunition. Den inhemska tillverkningen växer och koncentreras till ett mindre antal bruk, så kallade styckebruk – stycke betyder kanon. De flesta svenska styckebruken ligger i Sörmland och just här, en bit från gallerian, ligger Åkers Styckebruk. Ett av landets viktigaste och här utvecklas med hjälp av holländskt kapital, organisation och kunnande en svensk specialitet av kanontillverkning. Visserligen går en stor del av tillverkningen på export, företrädesvis till den nya kolonialmakten Holland. Men det här är vi bra på!
De första kanonerna gjuts på Åkers Styckebruk redan år 1588. Genom hela historien har bruket varit beroende av arbetskraft och specialkunskap utifrån. Bland de första bruksarbetarna vid Åkers Styckebruk finns tyskar och valloner från Vallonien, i nuvarande Belgien. De för med sig kunskaper om kolning, järnframställning och smide. Under några år under 1620 -1630-talen arrenderas bruket av två invandrade valloner, nämligen Willem de Besche och Louis De Geer. Och dess herrar har under en period ensamrätt på stycketillverkning i Sverige!

Skeppen som avgår från Göteborg, på uppdrag av Ostindiska Kompaniet, förses med kanoner i syfte att kunna försvara sig om de skulle bli hotade att bli av med sin dyrbara last. De tvåtungade flaggorna fungerar i avskräckande syfte – de liknar örlogsfartygens tretungade flaggor! Men kanonerna är också viktiga för att skjuta salut – lösa skott utan kula i loppet! Man skjuter salut då skeppet närmar sig en hamn. Man saluterar för att visa att man har fredliga avsikter. Åtta skott. Man skjuter även när man lämnar hamnen.
Möter man andra skepp eller förnäma personer – som kapten eller superkargörer – kommer ombord saluteras det också. Andra tillfällen är då man kallar på lots eller skeppet befinner sig i tjock dimma. Är självaste kungen ombord skjuter man fyra skott!
De flesta ostindiefarare är bestyckade med ett 30-tal kanoner och dessa är i huvudsak tillverkade vid Åkers styckebruk! Den sista kanonen tillverkas där 1866. Salut!

Kanondäck på Götheborg III, foto Maya H

Kanondäck på Götheborg III, foto Maya H

© 2020 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑