Stigbergstorget och Carl Johansgatan den 15 december 1921 – ett vykort

Stigbergstorget och Carl Johansgatan den 15 december 1921 – ett vykort


Stigbergstorget – Carl Johansgatan

”Kära Syster! Hjärtligt tack för kortet. Vi har fått brev från far han skriver att han är bättre. Jag skall resa till Lund på lördag. Hans adr. är Medecinska avd. F sal 5 Lund. Hälsningar från oss alla. Alma”

Almas syster Anna bor på Birger Jarlsgatan 108 IIII – förmodligen avser de romerska siffrorna våning 4. Anna är inneboende hos en Wikander i Stockholm.

På vykortet ser vi en spårvagn på Karl Johansgatan, ser ut att vara på väg från Stigbergstorget … Viner & Spirituosa står det på en skylt längs en fasad till höger i bild. Några män står och språkar på gatan, en kvinna med korg är på väg in att handla, kanske något gott vin till herrskapet? En liten flicka i hatt är just i klivet in till en annan affär, och längre ner på gatan står ännu ett barn … Innanför träddungen på höger sida kom nuvarande Sjöfartsmuseum att förläggas, med det var först under 1933.

På vykortet stavas Karl med ”C”, men eftersom den är uppkallad efter Karl XIV Johan (år 1882) och kyrkan heter Carl Johans kyrka – efter samme kung blir jag något tvekande!

”Hängmattan” är ett annat epitet på gatan.Till vänster ser vi en liten kiosk – doskan står på andra sidan… kanske inväntas någon kund som ska iväg på ett lunchmöte.

Vad händer annars detta år?

Den kungliga svenska slupen Vasaorden som byggdes 1774 brinner upp på varvet där den förvaras. Hjalmar Branting får Nobels fredspris tillsammans med en norsk politiker. Och minns ni ”Farbror Melker” i serien ”Vi på Saltkråkan” – han föddes i januari det här året – skådespelaren Torsten Lilliecrona!

Har ni hört Stigbergs-Lasses sorglösa ballad?

Här står man Stigbergs-Lasses, en sorgfri karaktär, fast livet knappast varit någon lönande affär, en härdad skit som bär sitt ok så medfött som en puckel, som har växt upp i tvärdrag ibland Solgårdarnas ruckel.

Rätt tidigt gick man ut på sketna trader hos Salen och tidigt fick man lära sig att stå på egna ben.

Sedan har man ofta längs med traden konstaterat, att livet är nåt värdefullt fast överreklamerat.

Ja nog fan har man seglat och på minnen är man rik, dom värsta sitter inslagna i hjärnan som en spik och ännu får man sömnlös vissa nätter dela kojen, med krigsårens torpedskräck under däcket i konvojen.

Ur Stigbergs-Lasses Visor Sjungna och osjungna ballader – Anders Wällhed


Facebook kommentarer

Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.