Sintra – ett underverk!

Sintra – ett underverk!


Man kan förstå att det behagliga klimatet en gång i tiden lockar de portugisiska kungarna och deras familjer att tillbringa somrarna här. I deras fotspår följer portugisisk och utländsk societet, och de smala vägarna kring Sintra är kantade av rikt utsmyckade villor från 1800-talet. Nu kommer vi hit med hjälp av en inhyrd taxi som förs av Paolo. Det är den 26 december 2016.

Vägarna bär oss mot högre höjder och vid varje stopp känns luften allt friskare. Ett höglänt landskap får mig att tänka på alpina byar i Schweiz eller Italien.

Den brittiske poeten lord Byron kommer hit i sin ungdom 1809 och blir så till sig att han genast började knåpa ihop den episka dikten ”Ung Haralds pilgrimsfärd” som blir hans genombrottsverk.

Sintra är en turistmagnet sedan länge, och sedan 1995 finns orten med på Unescos världsarvslista. Befinner man sig i Lissabon är det absolut värt att göra en utflykt hit. Eller ännu hellre två. Eller tre om man har tid. Det finns nämligen mycket att upptäcka i och omkring den lilla staden.

Vi gör en avstickare västerut, kör på slingrande bergsvägar kantade av lummig skog, genom små, pittoreska byar och nedför den ena branta backen efter den andra. På vissa ställen är vägen så smal att ett möte är omöjligt. Ibland blir till att backa i backarna tills båda bilarna får plats.

Så närmar vi oss Atlanten. Ungefär en mil från Sintra, i ett vilt och vindpinat landskap, ligger Cabo da Roca, den västligaste punkten på det europeiska fastlandet. En fyr reser sig upp på en etthundrafyrtio meter hög klippa, en klippa som stupar rakt ned i havet. Turister utsätter sig för risker i strävan att finna spektakulära fotovinklar…

Paolo väntar vid bilen och vi sätter kurs mot kustorterna Cascais och Estoril – här trängs eleganta sommarvillor och gröna lundar. Det är december och människor rör sig utmed strandpromenader i shorts och flip-flops – till skillnad från människor inne i Lissabon. Här finns också kasinon och lyxiga restauranger.

Snart tillbaka i ett juligt Lissabon och vi intar lunch hos David på ”Merendinha av Arco” – det är som att komma hem!

Vi ses igen Lissabon!


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *