Sagan om en duktig flicka

Sagan om en duktig flicka


Det var en gång en duktig liten flicka. Hon känner sig som en liten prinsessa och allt är som hon har tänkt.

prinsessa
Ingenting går emot henne. Visserligen tycker den duktiga lilla flickan inte om när hennes mamma tvingar henne att göra något, men när den duktiga flickan gör något oväntat blir hon så lycklig när hon ser mammans nöjda leende. Hon älskar att vara duktig! Hon blir en riktigt duktig liten flicka. Åren går och den duktiga lilla flickan blir stor, gifter sig med sin duktige prins och får tre duktiga barn.

En dag börjar hon bli trött på att vara så duktig och vill istället duga som hon är. Bara vara den hon är. Hon har hamnat i drakens duktighetsfälla. Hon prövar att sluta vara så himla duktig ibland, men ack hur hon får kämpa med sitt dåliga samvete. Hennes nya sätt retar gallfebern på mamman och alla andra i hennes omgivning. Konstigt, tänker flickan. Hon upptäcker också att det finns motgångar och hon finner inga råd när dessa kommer, ty hon har inte upplevt dem tidigare.

Snipp, snapp, snut så var sagan slut!

I mitt liv som barn flyr jag bort i drömmar, sagor och visor. Visan om ”När lillan kom till jorden” ger mig ofta tröst och jag låtsas att det är min mamma som sjunger den för mig;

När Lillan kom till jorden (Majas visa av A Tegnér) 

När lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag,
då blev jag döpt till Maja,
ty lillan, det var jag.

Och därför, säger mamma,
så är jag nästan alltid glad,
jag tycker hela livet
är som en solskensdag.

Genom sagor och visor – och senare på film – kan den lilla flickan både fly sin egen verklighet och i bästa fall också förstå den verklighet som hon lever i. På något sätt lyckas den lilla flickan att ersätta verkligheten med fantasin, eftersom hon kan identifiera sig med en figur i en berättelse, den om kampen mellan ont och gott. Hennes barnsliga värld består av gott och ont. Och ett lyckliga slut får henne att fantisera om en egen framtida kärleksfull familj.

Som den duktiga flickan är hon alltid ivrigt påhejad av sin omgivning och betraktas som duktig och effektiv. Inte bara resultatorienterad utan duktig i meningen plikttrogen, lojal, empatisk, en sådan som alltid ställer upp, som bryr sig om andra människor, som lyssnar och finns till hands. Henne kan man lita på. Hon tycker att man skulle ställa upp. Hon tycker att man skulle hjälpa till. Ganska mycket. Eller rättare sagt, alltid. Och hon åstadkommer mycket, gör bra saker, är glad åt att stötta andra och har en stark drivkraft. Detta värdesätter den lilla duktiga flickan högst av alla sina egenskaper. Men den har också ett pris, ett högt pris.

En tidig höstmorgon ska den lilla duktiga flickan, nu i mogen ålder, som vanligt sätta sig i bilen, vrida om startnyckeln och köra till jobbet. Men denna dag vet hon plötsligt inte hur detta skulle gå till! Trots hennes nästa fyrtio års erfarenhet av att varje dag åka till sitt jobb, förblir hon sittandes i bilen – totalt oförmögen att ens starta den och ännu mindre att hitta till sitt jobb! Hur svårt kan det vara?

Den duktiga flickan har ”gått in i väggen” – efter en livslång färd i maxfart – och förblir utslagen och uträknad under en tid. Hon har presterat långt över de förväntningar som ställs på henne. Som mamma, hustru, dotter, syster, medarbetare, arbetskamrat, väninna, kursdeltagare, styrelseledamot … i all oändlighet!

Den duktiga flickan har alltid trott att hon bara kan få uppskattning för vad hon gör. Inte för den hon är. Både borta och hemma. Utbränd duktig flicka!

– Så bra, sa flickans mamma, nu har du tid att hjälpa mig varje dag. När du inte skulle passa barnbarn, förstås!

Så småningom lyckas den duktiga flickan, mot alla odds, ordna så att hennes gamla mamma får plats på ett äldreboende. Därmed kan förhoppningsvis ansvaret för mammans väl och ve läggas på fler än på bara denna dotter.

Syskonen till den duktiga flickan har sedan länge anpassat sig till mammans ständiga önskemål på odelad uppmärksamhet och därmed konsekvent hindrat dem från att vara samlade – samtidigt.

— Ska ni ha tre begravningar, frågar mamman med ett skälmskt leende.

— Ja, svarar den lilla duktiga flickan. En på morgonen, en mitt på dagen och en på eftermiddagen. Precis så som du alltid har önskat ha våra besök!

Genom åren fortsätter den lilla duktiga flickan att vara duktig. Men nu försöker hon att vara duktig på att inte vara duktig. Förhoppningsvis lär sig flickan både om andra och om sig själv, att det finns människor som inte vill henne väl och andra som lyfter och bär henne när hon inte orkar själv.

Och så vitt jag vet… så håller hon på än idag!


Facebook kommentarer

Kommentarer

One thought on “Sagan om en duktig flicka

  1. Ja, så ser verkligheten ut för de duktiga flickorna, orättvis belöning tycker jag.
    När jag nu efter över ett år hemma går tillbaka till jobbet med lite hjärtat i halsgropen, hur ska det gå….? Men det går nog bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *