Saga minkpäls och äkta kristall

Saga minkpäls och äkta kristall


minkpäls

Han saknar med all säkerhet sin familj och släkt – åtminstone ibland. Gemenskapen och middagarna när de pratar och äter i timmar. Men här i Sverige är han å andra sidan fri att umgås med vem han så önskar. Särskilt med unga blonda flickor. Så en sak saknar han inte. Den sociala kontrollen. Han har under sin uppväxt varit påpassad av sin nanny, föräldrar, äldre broder och så släkten förstås. Hans familj är känd av många och det skvallras om minsta lilla sak som händer inom familjen.

Här i Sverige är han till en början ensam, men också fri. Ingen i Italien känner till hans lilla snedsteg – att ha träffat en svensk flicka. Hon som blir mor till hans första barn och ende son. Nej, i Sverige är man fri som en fågel! Så fri att han frågar den blonda svenska flickan om hon vill följa med till Centralstationen efter festen, där de just har träffats.

– Va, följa med dig till Centralstationen mitt i natten?

– Jag skall möta min yngre bror där, förklarar han. Min bror kommer med nattåget. Från Italien.

– Nej, vi får ses en annan gång. Jag tycker han är lite väl påstridig så här, första kvällen vi ses. Och är han inte lite väl arrogant i sättet att tala till oss andra som kommit till festen för att dansa och ha kul? Vem vill höra hans skrytsamma sätt att tala om ett lyckosamt forskningsarbete på Chalmers?

– Imorgon eftermiddag då? Ska vi säga på White Corner klockan fem?

Det kan jag tänka mig. För vad kan hända på ett café?
Och därmed börjar vår gemensamma tillvaro. Eller frånvaro. För den är till och från hela tiden. Han forskar på Chalmers och reser mellan olika universitet i Europa för att lära och praktisera. ”Pulp and paper research” handlar om forskning inom skogsindustriell kemiteknik och innebär ett för mig obegripligt utvecklingsarbete inom pappersmassatillverkning! Antalet länder inom Europa – med tillgång till skog – är starkt begränsat, så av den anledningen har han kommit till Sverige från Italien. Sverige är ett skogsland.

Canada är dock landet som ligger i framkanten på den teknologiska utvecklingen och det är därför naturligt att han ser sitt framtida liv just där. Han söker och får en forskartjänst i Montreal. Om något år hoppas han att uppehålls- och arbetstillstånd ska vara beviljat och därmed kan han etablera ett nytt liv ”over there”. Men först väntar en avskedstur till Italien, och jag ska följa med.

Han har berättat att familjen har stora krav på den som blir invald i ”la famiglia”. En svensk flicka står definitivt inte högt i kurs så det gäller att göra det allra bästa intrycket. Det är en utopi att tro att jag ska bo i hans hem under besöket. Vi är ju inte gifta eller ens officiellt förlovade, så jag kan möjligen kunna få rum hos en moster. På ett kloster!

En enorm uppmärksamhet och förundran skulle kunna riktas mot honom. Här kommer han hem till sin familj med en vanlig svensk flicka. Vi kommer att vara borta minst två år innan vi kan göra nästa besök i Europa.

– Herre Gud, här hade vi barn och är trolovade. Vårt barn måste väl ha samma rättigheter som alla andra barn. Men om detta barn får vi inte berätta för hans föräldrar. Han hade endast anförtrott åt en yngre bror om sitt svenska familjeliv – sitt dubbelliv!

En shoppingtur i Göteborg

 ”The idea behind Gillblads is to provide a pleasant shopping experience for the men and women who have to dress smart and are looking for quality clothes, but at the same time wish to add some personal, modern touches to their wardrobes.

The collections are aimed at people who may be short of time but not of money.”

 – Madame, visst får ni prova en av våra pälsar. Här har vi enbart äkta Saga minkpälsar. De är alldeles fantastiskt vackra, eller hur? Se den helt underbara lystern i pälsen! Vilken storlek har damen?

Jag tittar oroligt mot honom och han nickar tillbaka. Jag säger att vi är intresserade av att prova en av de ljusa minkpälsarna. Storlek 38, tack!

Expediten låser upp den tunga glasdörren och skjuter den åt sidan. Lyfter fram en otroligt vacker minkpäls. Ett pälsverk som består av hela längder mink. Helryckt Saga mink, vad det nu betyder. Till och med fodrets ryggparti har ett enormt vackert broderi.

Doften av dyr päls fyller min näsa och jag känner mig lite yr. Samtidigt som pälsen förbereds för provning, tar jag av min egen kappa. En kappa som för ett betydligt enklare affärsliv än denna minkpäls.

När expediten draperat mig i det vackra pälsverket förväntas jag gå fram till de stora speglarna och svänga runt. Det hela känns fullständigt absurt. Vilken roll ska jag spela?

Han granskar mig uppifrån och ner, samtidigt som han uppmanar mig att känna efter om den verkligen sitter bra. Jag spatserar fram och tillbaka inför hans både kritiska och beundrande ögon. Expediten ler och ger honom komplimanger för hans goda smak.

– Det måste vara fantastiskt att få en så´n här fin päls, damen? Har ni sett broderiet i fodret?

Och ännu en gång förevisar hon den lyxiga dekorationen.

– Tänk att den är så vacker på insidan också!

– Jag tar den, säger han, medan expediten fortfarande tittar förtjust på honom. Hon knixar inställsamt och ber oss komma med till disken för inslagning och betalning.

Min yllekappa åker på igen och jag kan inte låta bli att känna en viss avundsamhet. Avund mot den kvinna som ska få bära denna praktfulla och lyxiga päls.

Expediten tittar nu på mig och nickar gratulerande. Hon är alldeles till sig av glädje över att just ha lyckats i sin försäljning av kanske det dyraste plagg som finns i butiken. Hon följer oss med blicken och sitt största leende, alltmedan vi tar oss mot varuhusets egen restaurang.

Eleganta damer har börjat fylla lokalen och medan de intar sina luncher samtalar de diskret om de senaste modetrenderna. Vi äter vår lunch under tystnad och jag tänker på min mamma som lovat att jag skulle få en fin kappa innan avfärden till Italien. För att möta mina blivande svärföräldrar.

Då måste du se ordentlig ut, har mamma förmanat. Det kommer visserligen att krävas en större uppoffring från hennes sida, för att täcka kostnader för mina nya klädinköp. Men vad gör hon inte för ett avgörande tillfälle i en dotters liv?

Jag funderar också över hur det kan kännas att bära päls i ett land, där det egentligen aldrig blir särskilt kallt. Som det aldrig blir i den delen av Italien där hans mamma bor. Hon som ska bära minkpälsen!

Han avslutar lunchen med att meddela att det nu är det dags att gå till det ett annat varuhus, nämligen Ferdinand Lundquist.

På varuhusets glasavdelning står kristallvaser och skålar uppradade i stora, inbrottssäkra glasmontrar. En proper herre stiger fram och frågar ”vad herrskapet önskar hjälp med” och får till svar att vi är ute efter en flacon – parfymflaska – i äkta svensk kristall.

– Den här vägen, mitt herrskap, säger mannen servilt och för oss till ännu ett låst glasskåp. Han skjuter den tunga glasskivan åt sidan och visar på alla små underbara flacons med sirliga ornament. Valet faller på ett utsökt exemplar och nu blir försäljaren ombedd att visa på större skålar. I äkta svensk kristall. Försäljaren krumbuktade sig och snart för han oss till ännu en monter med låsta, tunga glasdörrar. Och även här väljs ett praktexemplar. Nu ska allt slås in väl, ty dyrgriparna ska nämligen resa långt. Till Italien. Till samma mamma som får en minkpäls …

På vägen ut ur det fina varuhuset passerar vi avdelningen för barnsängar och barnkläder.

I förbifarten tas ett paket med ett babylakan och örngott. De är svagt gula och dekorerade med ett litet broderi föreställande kycklingar. Passade till både babyflickor och babygossar.

Ironiskt nog blir dessa föremål trogna följeslagare till sonen – under hela sitt liv som ”nanis”.

Det är förvisso annorlunda att leva med en man som vill ägna sitt liv åt forskning. Under en lång period lever jag med allt som kretsar kring pappersmassa och djupdykningar i kemins mysterium. Som ung och så småningom blivande mamma gör jag hon sällskap under kvällstid och nattetid i ett av alla Chalmers laboratorium – för att han ska registrera hur ett oändligt antal fläckar på pappersark skiljer sig från varandra! Han tillbringar timmar framför dragskåp och springer mellan diverse centrifuger som ska bevakas. Han doftar alltid gas. Han är som uppslukad av sina projekt och jag fick finna mig i att komma i andra hand. Ingen svår uppgift för en flicka som alltid varit andra till lags och van vid att krympa sig själv och inte visa egna behov. I gengäld förväntar jag mig lite kärlek och trygghet, något som jag saknat så länge. Och det lovade han mig. Dyrt och heligt.

En sen kväll sitter jag och väntar på hans expedition. Uttråkad drar jag förstrött ut en skrivbordslåda. Stirrar länge på vad jag finner. Ett foto på en ung flicka som just fallit ur ett brev. Och det är definitivt inte mig den bilden föreställer! Konstaterar snabbt att brevet är daterat relativt nyss. Förvirrad och chockad skjuter jag igen lådan. Vill inte läsa. Vill inte veta.

Snart går vi hem igen. I mitt huvud surrar en massa frågor. Har jag misstagit mig på denne unge man? Har jag anledning att misstro honom? Varför har han gömt detta brev på laboratoriet? Varför har han inte berättat?

Vi har planerat att flytta till Canada vid kommande årsskifte. Då ska det väntande barnet vara fött. Både ny forskningstjänst och bostad är ordnat. Jag ska vara hemmafru långt borta från våra familjer och vänner. I Montreal. Och utan mitt barn. Den blivande pappan tycker inte det passar sig att komma med ett litet barn också. Han tycker det borde finnas någon som vill ta hand om barnet under tiden vi är i Canada?

NU säger jag det. Att jag har sett brevet och fotot på den unga kvinnan.

Överraskad och svamlande får han ihop en förklaring. Den går ut på att denna kvinna skrivit till honom och förklarat att hon råkat ut för en bilolycka och tappat minnet. Hon har dock erinrat sig om att hon haft ett förhållande med honom och vädjar nu till honom att återuppta relationen för att ”hjälpa henne” att återskapa delar ur sitt ”glömda” liv. I samma andetag berättar han att han en gång hade lämnat henne, då han funnit henne tillsammans med en annan man. Är jag då verkligen inte villig att hjälpa denna kvinna som ”råkat så illa ut”? Och tillåta honom att umgås med henne och låta henne få tillbaka minnet?

– Neeej, knappast! Denna historia tror jag inte på! Jag har redan varit både anspråkslös och stått tillbaka för hans upptagenhet att göra karriär och önskemål att ibland vilja leva lite fritt – gå ensam på fester, eller gå ut och dansa medan jag sitter hemma med min växande mage. Eller att under dagtid hålla mig undan hans kollegor för att inte visa att vi väntar barn! Hans föräldrar är ju heller inte informerade om läget. Han befarade att det kunde bli till en familjeskandal!

Snart är sommaren över och efter ett tag har vi svenskar vant oss vid högertrafiken. Jag blir mamma till en son – en vacker söndagsmorgon i oktober. Pappan får ångerfull resa ensam till Canada. Jag vägrar att lämna vår son till en annan kvinna och låta mig själv komma i andra hand. Trolovningen, överenskommelsen om giftermål, är på väg att brytas …

Från Italien kommer så småningom en hälsning;

”Vi önskar dig all lycka i världen, utanför Italiens gränser”.

Resten är historia.


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *