På galej i Estoril!

På galej i Estoril!


Vi anländer till hotellet en måndag eftermiddag. Tar tåget till Lissabon. Överraskar vår vän David och hans personal på Merendinha do Arco Bandeira. Det är minst sagt knökat. Vi äter snabbt och tar oss ut ur lokalen och vacklar fram på stekheta gator.

Tåget för oss snart åter till Estoril. Det är här vi ska tillbringa två veckors semester.

Rymligt fint rum på femte våningen gör oss inte besvikna. Stort perspektivfönster med skjutbara glasrutor bjuder på utsikt mot ”fina gatan”… Avenida de Nice. Vi ska komma att betrakta förnäma damer och herrar som utgör majoriteten av gästerna till Pastelaria Garrett – där det serveras delikat frukost, lunch, brunch eller te. Vi studerar kundtrafiken var dag. Dyrbara bilar ställs lite på måfå utmed gatan… p-vakter syns icke till just här. Turister som söker sig hit får finna sig att få vänta. Vänta på sin tur. Noblessen ska alltid serveras först!

Estoril juli 2017

På fina gatan finns även en liten exklusiv matbutik – på ”övre däck” finns de finaste dryckerna, finaste charkuterier, finaste tillbehör… och på ”nedre däck” hittar vi det vi söker, tandkräm och sololja. Där nere ligger varor lite hur som helst. Där uppe råder exemplarisk ordning…

*

Han går likt en krabba mellan borden. Krabban kan gå framåt, men om den skall röra sig snabbt går den åt sidan med sina fyra par gångben. Mannen har bara ett par!

  • Bom dia! Everything is fine?
  • Bonjour! Welcome!
  • Guten morgen! Alles gut?
  • Good morning! How are you?
  • Bon appétit! Goodbye!

Det är bara att välja vilken fras som passar. Han viftar servilt och vänder inte ryggen åt någon gäst. Därav hans krabbgång! Hälsar oss välkommen till varje frukost. Frågar om allt är väl och önskar oss en trevlig dag. Ger kommandon åt unga pojkar som springer med disk, fyller på buffén, och dukar nytt… Ingen går någonsin genom kökets svängdörrar utan att ha något i händerna!

Under två veckor hinner många karaktärer passerar revy inom hotellet. Vid poolen härskar under första veckan den fem-sex starka, danska klanen som alla är chokladbruna och varvar sina soltimmar med strandbesök. Inga kroppsytor lyser vita! Det danska paret är trogna poolområdet och nickar glatt innan de lägger sig ner och blundar för några timmar. Påklädda hälsar de på oss under kvällstid, trots att de inte alltid står att känna igen. Den norska kvinnan checkar in ensam. Påföljande dag möter en man upp vid poolen. Hans solstol står 1,5 meter från kvinnans. Hon sitter under parasoll och ägnar sig åt intensiv läsning och korrespondens. En hög av turistbroschyrer fyller hennes komfortzon. De samtalar knappt med varandra. Vid frukost tittar hon ständigt på armbandsuret för att inte missa tiden då poolområde öppnas. Hon vill ha samma plats var dag. Efter en veckas samvaro har mannen flyttat sin solstol alldeles intill hennes…

Två tyska damer brister ut i skratt var gång de ser oss, sannolikt med anledningen av restaurangchefens krumbuktande vid frukosten. Det italienska paret är helt avskärmade från omgivningen genom att lösa korsord. Kvinnan läser högt, mannen föreslår en lösning!

Det ryska paret med en liten dotter smyger tyst omkring. Endast lite joller hörs från flickan då hon får bada i poolen. Till skillnad från det svensk-asiatiska paret vars dotter och son plumsar högt och ljudligt i det klorerade vattnet. Allt för att få omgivningens uppmärksamhet. Pappan i familjen är fördjupad i en bok vid terrassens bar eller vid sin mobil. Reser sig en gång för att med mobilens kamera fånga dotterns krumsprång från poolkanten. Han lyder dotterns uppmaning att gång på gång ta ny bild…

Plötsligt ekar en mansröst vid receptionen. Han talar upprört på italienska. Tycker att alla ska förstå hans språk. Ingen engelska här inte. Byter snabbt om och fortsätter orera vid poolen. Mobilen tätt vid örat och han gestikulerar vilt. Inget synes gå hans väg denna dag. Två vänner försöker lugna honom. Moloken sitter han en kväll senare vid restaurangen som gränsar till hotellentrén. Rösten har tystnat!

*

Andra veckans gäster kring poolen är av helt annan karaktär. Vi är de enda som är ”överliggare” och idel nya poolgäster går oss obemärkta förbi!

Hotellets två hissar är strängt upptagna och vi trycker ihop oss för upp- eller nedresa. Vid tillfällen råkar vi på mannen som var gång hissen stannar på hans färd upprepar; ”piena”, vilket betyder fullt. Hans min är obetalbar då vi svarar honom vid ett av stoppen – på italienska! Han ser ut att vara en upptäcktsresande och syns inte till vid poolen. Han väljer utflykter och är tidigt på morgonen redo i keps och stora blänkande solglasögon.

Den portugisiska mostern bjuder på lunch vid hennes alldeles egna stamställe. Det skramlar likt en ”bamba” i Göteborg. Eduardo das Conquilhas – en alltid fullbokad kvartersrestaurang där gäster avnjuter allt i skaldjur, från små trädgårdssniglar till hummer – i enkla lokaler. Moster nämner att påföljande dag är det marknad i Cascais och att den är värt ett besök.

Vi bjuder tillbaka på lunch några dagar senare. Utan framgång hos mostern. Hon gillar inte andra restauranger… och petar i maten med trumpen min.

Efter var dags svalkande dusch på hotellrummet bänkar vi oss en stund vid panoramafönstret. Pastelaria Garretts gäster kommer i en aldrig sinande ström. Fram till klockan sju på kvällen. Då stängs glasdörrarna. Sista borden dukas av. Enorma glaspartier putsas noggrant – och ofta!

En liten drink på Picadilly Cirkus – intill hotellets entré – där blir vi stamgäster under vår vistelse. Ung personal hälsar glatt och vänskapligt efter ett par besök. Här läser vi tidningar, tittar på trafiken som går tätt förbi, möter gäster från vårt hotell och barens egna gamla stamgäster. Cigarrdoften ligger ibland tät vid ett och samma bord. Äldre gentlemän diskuterar huruvida hustrun därhemma ska blidkas med guld och juveler då hon förargats av makes amorösa äventyr…

Tar oss vidare till Jack Pot – en snackbar intill det stora kasinot. Ett gigantiskt spelpalats som idag ägs av den kände industrimagnaten Stanley Ho Hung Sun. Den första stenen till kasinot placerade på plats den 16 januari1916 – under andra världskriget var detta en känd mötesplats för spioner, kungligheter i exil och äventyrare. Kasinot blev en inspiration till filmen Casino Royale!

Vi passerar otaliga parkerade bilar i miljonklassen och besökare kommer alla tider på dygnet. Här finns utrymme för den spelglade. Eller matglade!

Mosterns tips om Cascais marknad är en glädjedödare. Hugade spekulanter river i högar av plagg som ropas ut av säljare. Värmen är olidlig under primitivt sträckta takskynken och markiser. Marknaden för grönsaker och frukt är däremot mer inbjudande. Goda ostar inköps.

Trötta fötter vilas och dofterna av jord och kryddor känns som en lisa för själen.

Taxi för oss tillbaka till hotellet och den dagliga siestan.

På kvällskvisten går vi till den lilla exklusiva mataffären. På fina gatans trottoar står en mängd kasserade antikviteter och modernare prylar uppradade – ett palatsliknande hus har tömts på sitt innehåll! Ett par kristallkronor blir av med ett par hängen som souvenirer till Sverige. Av utrymmesskäl kan vi inte härbärgera vacker lykta, taklampor eller konstverk.

Passerande bilars bagageluckor öppnas och stängs och inom loppet av några få minuter är det mesta borta! Inget är lämnat åt slumpen…

Besöker Estorils kyrka – Igreja de Santo António do Estoril – detta undersköna gudshus, tillägnat St Antonio. Kyrkan från 1600-talet förstördes till stora delar i samband med den förödande jordbävningen 1755.

Nästan två århundraden senare, 1927, förstördes kyrkan igen av en stor brand och fick återuppbyggas. Kakelmålningar på insidans sidoväggar är det vackraste man kan tänka sig.

Två veckor går fort när man har roligt. Hotellet Vila Galé gjorde vistelsen behaglig. Förutom det fantastiska klimatet vid kusten mellan Lissabon och Cascais!

Åker gärna tillbaka!


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *