Osynliga trådar…

Osynliga trådar…


Osynliga trådar

Över det stora blanka bordet studsar ord från olika länder. I huvudsak Filipin, men eftersom Filippinerna är ett land med närmare hundra språk, vet jag inte med säkerhet vilket av språken som används just nu. Vissa ord låter onekligen både bekanta och främmande.

Av en anledning – att folket inte förstår varandra i Filippinerna – införs en lag år 1937, att landet ska ha ett gemensamt språk baserat på Tagalog, ett av landets mest talade språk och det ska kallas Pilipino. Tagalog/filipino (numera) blir landets officiella språk när Filippinerna fick självständighet från Amerika år 1946. Filippinska språket innehåller 25 % spanska ord och nuförtiden pratas även taglis, en blandning av tagalog/filipino och engelska.

Hänger ni med?

Jag betraktar gästerna kring bordet och hör röster från många filipiner, en perser/iranier, en portugis, två italienare, en spanjorska och så några svenskar! Så här talas ömsom engelska, taglis, spanska och svenska. Vi förstår varandra alldeles utmärkt. Tänker inte ens på att vi faktiskt talar olika språk, vi har något som binder oss samman. Osynliga trådar.

Det är Ramon Unchuan som är vår värd och bjuder till middag. Han bor numera i sitt hemland Filippinerna, efter många år i Sverige. Kanske är det sista gången han gör ett besök i Göteborg. Nu är det er tur att komma till mig, skrattar han tvärs över bordet.

Restaurangen erbjuder asiatisk mat. Av många skiftande slag. Gästerna går i flera omgångar och smakar på delikatesserna. Till detta serveras vin och alkoholfritt för den som så önskar.

Stämningen är god och vi skrattar mycket. Trots att anledningen till att vi nu sitter tillsammans egentligen är en begravning. Den genomfördes under förmiddagen på Kvibergs kyrkogård … en minnesstund för Bruno. Bruno kom ursprungligen från Italien, hans bror Lorenzo och brorsdotter Debora var närvarande. Tillsammans med dessa gäster vid middagsbordet. Vi tog farväl av en partner, broder, farbror och mångårig vän. Tårar.

I efterhand kan vi mötas och tala om minnen vi har med varandra. Eller få en personlig kontakt – för första gången. Sorgen blir till glädje.

Funderar mycket på våra språk, latinska ord som förstås av många, persiska ord som förstås av en portugis. Lite svengelska… Vi har olika personliga bakgrunder – arbetar eller lever i ett mångkulturellt sammanhang. Inte bara på pappret. Alldeles på riktigt!

Tack Ramon som förde oss samman, vänner som har osynliga trådar sinsemellan…

Om jag vill höra hans filippinska vänner skratta och skoja över en fika kan jag göra det varje vardag mellan klockan 15-18 på ett café i centrum. Då kan den som har tid och lust slå sig ner och höra lite skvaller, minnas vår vän i Cebu – Ramon – och hoppas på ett återseende!

See you later!

Hasta luego!

از مراسم

Até à vista!

Arrivederci!

Vi ses!


Facebook kommentarer

Kommentarer

6 thoughts on “Osynliga trådar…

  1. Det är så sant att det finns en röd tråd dom förknipparr oss samman. Igår träffade jag Kia, min gamla klasskamrat från Nya Elementar. Hon var i Florida på en liten semester med sin man. Det var första gången som vi träffats på virka 53-54 kanske 55 år sedan. Vi har Skypat och varit i kontakt på FB, men det här var första gången face to face.

    1. Mellan vissa människor uppstår kontakt som bara inte bryts – oavsett hur lång tid det går, oavsett vad som händer under livets gång … tack Maria!

  2. Hej Maya. Har detta skett nyligen? Och att du är insatt i så många språk, modersmål är fantastiskt. Roligt att kunna träffas och trivas på det viset, fast orsaken är egentligen en minnesstund över den döda. och att få umgås med gamla vänner och bekanta. Och som du skriver sorgen övergår i glädje.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *