Ostindiska huset – ett dåtidens skrytbygge?

Ostindiska huset – ett dåtidens skrytbygge?


Göteborgs Stadsmuseum

Elden är lös!
Göteborgs första brandordning kommer 1639.
 Staden indelas i fyra delar och inom varje del utses en brandmästare, assistenter och rotmästare.
Tanken är att förebygga eldsvådor och man uppmanar – ”att ingen hädanefter får bestryka sitt hus med beck eller tjära. De gamla torvtaken utdömas. Att hava kol- eller flameld inom byggnad, varest skorsten ej finnes, blir förbjudet.”

Så snart tornet i ”Stora kyrkan” – Domkyrkan – står klar utses också en Tornväktare, med uppgift att ringa i stora klockan när eldsvåda utbryter. 
Då ska brandmästare, assistenter och rotmästare skynda till med läderämbar, brandhakar, stegar och yxor och andra redskap.

En enorm eldsvåda drabbar staden under natten efter nyårsdagen 1669 och ödelägger hela tredje kvarteret – mellan Kungsporten och Östra Hamnen samt stora Hamnen och Drottningporten – motsvarande den del av staden som ligger mellan Östra Hamn-, Norra Hamn- och Nygatorna samt Drottningtorget.
Katastrofen är ett faktum – sextio hus brinner ner till grunden.
Bara några månader senare, den 10 maj 1669, utbryter ännu en eldsvåda. Nu är det fjärde och femte kvarteren som går upp i rök – kvarteren norr om Hamnkanalen från Drottningporten i öster till Stora bommen i väster – några av våra viktiga offentliga byggnader stryker med. Kristine kyrka som står under uppbyggnad och vars torn ännu inte fått kopparbeklädnad, Rådhuset som då är av trä samt mynthuset bakom Kristine kyrka, på Köpmansgatan.
Denna gång är det 180 hus som blir lågornas rov, och inte minst alla de ovärderliga dokument som förvaras i rådhuset.

Storbranden 1746 resulterar i att en ständig brandvakt utses två år senare och nu rekommenderas skarpt att det ska byggas tegelhus före trähus och dispens ges för införsel av tegelsten från Amsterdam.

Göteborgs Stadsmuseum

Göteborg går en ödesdiger tid till mötes vid sekelskiftet mellan 1700-1800-talet. 1792 brinner kvarteren mellan Brunnsparken, Östra Hamngatan och Vallgraven ner. Året därpå tar elden nästan alla hus på Kvarnberget och tio månader senare rasar ännu en eldsvåda i nordstaden.

Lämpligt tillfälle för uppköp av kvarteren kring kanalerna
Svenska Ostindiska Kompaniet bildas 1731 av en grupp köpmän som tjänar förmögenheter på handel med Kina. Efter storbränder infaller ett läge då de köper upp ett helt kvarter vid kanalen vid Norra Hamngatan. Den planerade sjuttio meter långa tegelfasaden som vetter mot hamnkanalen, ska nu visa vilka som har makt och inflytande i Göteborg!

Det tar femton år att bygga detta monumentala hus för kompaniet. Bygget av den fyra våningar höga byggnaden i gult tegel görs efter ritningar av stadsingenjör Bengt W Carlberg – ett ”Contoirs-Magazins Huus för Ostindiska Compagniet uti Göteborg”. Överintendenten Carl Hårleman i Stockholm, som granskar ritningarna, har dock synpunkter som tvingar Carlberg att ändra sin alltför påkostade byggnad till en enklare med mer ”styrka och varaktighet”.

Östra flygeln mot Tyggårdsgatan står klar 1752, huvudbyggnaden cirka 1760 och västra flygeln 1762. Huvudbyggnadens övre våningar inrymmer kontor, sammanträdesrum, auktionssal och en sal för sidentyger. Bottenvåningens välvda rum och de två flyglarnas övre rum är magasin för porslin, te m m. Ostindiska kompaniet som har grundats redan 1731 har sin utrustningshamn vid Klippan. Varorna transporteras från fartygen ute på älven med mindre båtar in till Stora Hamnen. Därifrån lastas de direkt in i kompaniets rymliga magasin för vidare försäljning.

Göteborgs Stadsmuseum

Svenska Ostindiska kompaniet upplöses 1813. Staden köper då den västra delen av huset och staten köper den östra delen 1823. År 1861 öppnar Göteborgs museum i
den ombyggda västra flygeln och tjugo år senare är det museum i stort sett hela huset. Men det räcker ändå inte till. Mellan åren 1889-96 görs en större om- och tillbyggnad för museet efter ritningar av Hans Hedlund och Yngve Rasmussen. På gården anläggs en botanisk trädgård med vilt växande träd- och växtarter från Skandinavien. De stora fönstren kommer till, och inte minst dekorationerna på husets framsida med sjöjungfrur, fiskar och en uggla.

På 1920-talet flyttas konstavdelningen till andra byggnader. En omfattande ombyggnad genomförs under 1993-96 i samband med inrättandet av Göteborgs stadsmuseum.
När Arkeologiska, Historiska och Industrimuseerna slås samman till Stadsmuseet byggs en entréhall och en hörsal på marknivån. I huvudentrén förändras den ursprungliga trappan och på den överbyggda gården uppförs en ”glaspyramid” för att ge ljus åt den nya hallen. Samtidigt återställs några rum från 1890-talet och Ostindiska Kompaniets auktionssal rekonstruerades.Göteborgs Stadsmuseum

År 2001 restaurerades Wilsonska flygelns väggmålningar som var svårt skadade. De flesta av motiven kunde rekonstrueras och nymålningen utfördes med samma typ av färger som vid tillkomsten för över hundra år sedan.

Ser vi tillbaka på 1700-talets början är många starkt kritiska till bildandet av Svenska Ostindiska Kompaniet och menar att det är galet att byta råvaror och ädla metaller mot ”kinesiska skräp.” Under den femte oktrojen är monopolet inte lika stort som tidigare och några svenska skepp seglar inte längre till Kanton. Perioden går åt till att avveckla och sälja.
När alla pengar försvunnit ur landet, så finns det bara urdrucket te och sönderslaget porslin kvar, hävdar någon.
Kanske är det anledningen till att Ostindiska huset också anses vara ett av dåtidens verkliga skrytbyggen?

Kronologi för Ostindiska huset;

1747–1762
Ostindiska huset, det nuvarande Stadsmuseet, uppförs för Svenska Ostindiska Compagniets räkning. Till en början hade kompaniet lokaler på olika ställen i staden för magasinering av varor. Efter en katastrofal brand i nordvästra delen av staden 1746 blev det möjligt att köpa upp tomter i ett helt kvarter och uppföra Ostindiska huset. I huvudbyggnaden mot kanalen finns direktionsrum, auktionssal och visningsrum
1807–1813
Handeln med Kina går allt sämre. Svenska Ostindiska Compagniet väljer att avveckla verksamheten. Ostindiska huset säljs på auktion.
1819–1833
Lokalerna i Ostindiska huset används bland annat för bibliotek, gymnasieskola, naturhistoriskt museum och lagring av spannmål.
1861
Ostindiska huset blir Göteborgs museum, med nuvarande Victoria and Albert museum i London som förebild. Naturhistoria, konst- och slöjdskolutbildning och ett bibliotek är grundvalarna.
1889–1891
Museet får sin fjärde del, Wilsonflygeln. Fasadmålningarna, som syns från innergården, anspelar på museets breda verksamhet vid denna tid.
1894–1896
Museibyggnaden moderniseras. Trapphusen får väggmålningar som berättar om husets historia och framtid.
1918–1925
Konstsamlingarna och naturaliesamlingarna får egna lokaler. Göteborgs museum blir ett renodlat kulturhistoriskt museum.
1993–1996
Göteborgs Stadsmuseum skapas genom att samlingar för arkeologi, historia, medicinhistoria, industrihistoria, skolhistoria och teaterhistoria förs samman.

Idag
Ostindiska huset fortfarande ett museum – Göteborgs stadsmuseum – som är där för att berätta om Göteborgs historia. Ett omfattande arbete pågår under 2014-2015 med att renovera kanalmurarna i Stora Hamnkanalen vid Norra Hamngatan, mellan Kämpebron och Fontänbron.  Efter 160 år är dags för en ny kanalmur vid Norra Hamngatan – gatan som går utmed Ostindiska huset! Den gamla kanalmuren i sandsten vilade på en rustbädd i trä på träpålar. Det finns lämningar under och innanför muren från 1600-talet då Göteborg anlades. Stora Hamnkanalen grävdes ur av de holländare som byggde Göteborg och Hamnkanalen blev dem första hamnen i Göteborg. Intilliggande Tyska kyrkan, Göteborgs rådhus och Göteborgs Handelstidnings hus byggdes på Lilla berget i det som nu är Västra Nordstan. Berggrunden lutar brant mer mot Hamnkanalen. Under Kämpebron är det några meter ner till berg, längre ut i kanalen 20-30 meter!


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *