Nyckelhålstanten!

Nyckelhålstanten!


Hon älskar att se på TV, men mest att se andras liv genom ett nyckelhål!
Hon vet allt om alla, men inget om sig själv!
Hon vet allt om livet, fast hon aldrig levt det!
Hon vet allt om män, fast hon aldrig prövat fler än en!
Hon vet allt om hur andra bor, hon kollar i kataloger efter deras adresser!
Hon vet allt om barn, fast hennes döttrar nu är medelålders kvinnor!
Hon vet allt om orgasmer, fast hon aldrig haft någon!
Hon vet allt om världen, fast hon aldrig sett Aktuellt!
Hon vet allt, om alla – det står ju i Svensk Damtidning!
Hon vet inte att jag genomskådat hennes ”allt”!

Radhusområde med drygt tiotal hushåll.
Ålder 30-90 år.
Vi samsas om att städa en gång per år, då jobbar vi hårt, grillar korv, fikar och är allmänt trevliga!

Nyckelhålstanten har flyttat till lägenhet – nu har hon stenkoll på vad hon ser genom sitt fönster. Räknar antal rollatorer som passerar, hur mycket skräp det ligger i buskarna, antal A-lagare.  Men det är ”nära och bra till affären” – hon kan köpa en hel smörgåstårta och äta upp den – själv!

Hon ringer ofta och vill veta vad vi, hennes gamla grannar gör. Utbrister att vi borda tänka på hur billigt vi bor.  Ni betalar ju ingen hyra! säger hon kort.  Här får vi minsann betala för garageplats, 650 kr i månaden! Och tyst är det i huset också, jag hör inte en enda granne! Hon visar att hon kan se ner på en granne, som har en liten altan och där flyttas det krukor, julgranar, påskharar hela tiden! Så´na kan man ju inte bjuda in, säger nyckelhålstanten!

Mellan henne och världen utanför hänger ett par glasögon, minst en halv centimeter tjocka glas!

Vid ett tillfälle när vi är ute och promenerar, stannar hon i en backe för att vila och andas… det är en varm sommarkväll.
– Jag har aldrig haft en orgasm, säger hon plötsligt.
Själv blir jag lite överraskad och vet inte riktigt vilket tankespår hon just slagit in på. I ögonvrån ser jag en man sticka upp huvudet och le åt oss! Hörde han, tänkte jag. Tittar på grannen igen och hon ser nu både skamsen och förvirrad ut.
– Flera gånger på en gång, alltså! Ja, jag har ju läst att man kan ha flera…
– Hm, det var ju trist att du som 74-åring måste konstatera detta… just nu, dessutom. Vet inte vad jag ska råda dig till… försöker jag lite tafatt.

Hon vänder sig bort och går vidare upp för den lilla backen som nästan tagit all kraft ur henne. Eller är det hennes konstaterande, som gjort henne trött?

– Vilken trevlig man du har säger Maggan till grannen när hon passerar oss kvinnor som en solig dag sitter kring ett trädgårdsbord.
– Dõ, han e förbrukad… dô!
– Vi skrattar gott åt vår grannes snabba repliker så snart hennes man kommer på tal. Det är ofta någon som kommenterar honom. Att han är lång och spänstig. Nästan snygg. Spelar golf. Gillar att titta på TV… är fyllda 80. Grannen berättar nu för oss andra att de varit och tittat på ny TV-fåtölj. Till maken. Försäljaren – en yngre kvinna – är trevlig och visar alla finesser med stolens olika inställningar. När köpet är överstökat vänder sig den unga kvinnan till mannen som köpt stolen och säger att han är välkommen att höra av sig om något krånglar. Med inställningarna.
– Dõ, han e gift… dõ! sa jag då. Triumferar grannen!

Nu har detta par alltså sålt huset och flyttat till lägenhet.

Jag gör några sporadiska besök hos mina tidigare grannar. Maken måste nämligen hålla sig undan när jag kommer. Vart tar man vägen i lägenhet med ”öppen lösning”? Trycka in sig i sovrummet? På toaletten?
Hon ringer numera bara när han är hemifrån.

Har ett ärende i närheten och tittar in på en kopp kaffe. Innan vi sätter oss vill hon visa mig något. Från ett fönster har man utsikt över köpcentrats plåttak. Bara några få meter ifrån oss ligger en fiskmås och ruvar!
– Om du visste vad de hoppar på varandra! utbrister hon glädjestrålande. Inte klokt vad de håller på! Men gõlligt é det ju!
En svärm av skrikande måsar seglar runt ett surrande ventilationssystemen på taket. Några byggjobbare håller på med plåtarbete. De befinner sig precis ögonhöjd från hennes fönster. Hon kikar på dem mellan neddragna persienner.

Vi sätter oss och hon delar wienerbrödet i två delar.
– Jag köpte bara ett, säger hon urskuldande.
– Helt okej, jag hade ju inte förvarnat dig om att jag skulle komma.
– Ja, nu springer jag varje dag ner till affärerna. Det é ju alltid något jag behöver… förresten har du sett Fråga Olle?
– Nej, jag tittar inte på bilprogram, säger jag föga intresserad.
– Men nej, det är inte Fråga Bosse, Fråga Olle vet du? Han som är mycket senare på kvällen…
– Nej, jag vet fortfarande inte.
-Åh, Gud som folk håller på alltså! Du skulle bara höra vad dom pratar! Om sex, alltså! Folk é ju inte kloka!
– Jaha, så folk ringer in och frågar om sex, till Olle?
– Nej, alltså inte frågar precis… dom berättar!
– Ja, dom är väl som måsarna… kanske?

Hon tittar på mig genom Loranga-glasen! Tycker inte jag är tillräckligt mottaglig för hennes undermeningar… så hon går snabbt över till skvallerpressens senaste ”nyheter”, om att snart är det dop och då ska hon minsann titta på alla klänningar och hattar, om Antons rumpa, Pirellis nya kärlek…

Jag reser mig för att avsluta besöket. Vet att maken snart kommer hem från golfen. Det göra han. Kommer ut till vardagsrummet – den öppna lösningen – och hälsar glatt!

Så snart han visar sig blänger hustrun på honom. Han vill veta hur vi har det. Vi som bor kvar i det gamla radhusområdet.

– Jo, tack. Vi har haft årsmöte och städdag. Och ordföranden har konstaterat att någon slängt gammal byggställning borta vid vårt gemensamma gräsområde. En blivande soptipp, kanske. Ingen av oss boende känner till hur det hamnat där så det måste väl vara ägaren till huset på andra sidan staketet.
– Släng tillbaka det bara, säger hon bestämt.
Maken är tyst och tittar i golvet. Han är lila i ansiktet. Utan att titta på mig kommer det…
– Det är jag. Det gjorde jag innan vi flyttade… han drar efter andan.
– Va, är det du? skriker hustrun. Var har du haft dom grejerna nån´stans?
Hon smattrar med fingrarna mot ena knät.
– Vi hade dom i källaren, de har vi haft sedan huset byggdes.
Pinsam tystnad uppstår.
– Tur att vi inte gått på villaägaren på andra sidan då, säger jag lamt.
Känner att det är dags att avlägsna mig. Han har ju varit i samma rum i minst 20 minuter nu!

Efter ett tag kommer jag åter på nytt besök. I shorts. Vi har 25 grader varmt. Hon möter mig i hallen och schasar omedelbart mig tillbaka mot ytterdörren. Hon stirrar på mina ben.
– Åh, herre Gud så kort! Hon tittar ängsligt mot maken. Han tittar upp från datorskärmen, men hinner inte hälsa. Vi är redan utanför lägenheten.

Ska jag träffa henne får det hädanefter bli utanför lägenheten. Jag har uppenbarligen för korta shorts!
Vi sätter oss på ett kafé och hon berättar om de senaste sensationerna. Om dottern som måste ordna studentkalas. Om dotterns sambo som har problem med prostatan. Om den andra dotterns pojkvän som skadat sig vid hopp från båten. Om barnbarnet som väntar på flickvän från annat land.
– Hon heter något på Ca… , men jag kallar henne ”crazy” hi, hi.
– Vet du vad r-e-s-e-a-r-k é förresten? Jag såg en bekants dotters namn på TV. Och så stod det just r-e-s-e-a-r-k!
– Research, vännen. Då har hon tagit fram bakgrundsmaterialet för programmet!

Tack för idag!


Facebook kommentarer

Kommentarer

2 thoughts on “Nyckelhålstanten!

  1. Så underbar! Blev lite full i skratt, vem känner inte igen nyckelhålstanten med make!
    Som seglar på makens framgångar med kommentaren: Min make var minsann….
    Tack Maya, fantastisk läsning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *