Minnen vid Hembygdsgården i Nätra

Minnen vid Hembygdsgården i Nätra


Kommer till Överlännes kyrka som ligger vackert vid Ångermanälven. På andra sidan älven ligger mamma Astrids föräldrahem. Mormors och morfars hus. ”Sundbergs.” Skyndar mig att fixa mormor och morfars grav innan flugorna blir alltför närgångna. Lägger vackra stenar och ett hjärta vid gravstenen. Det håller mycket längre än blommor – eftersom jag bara kan resa hit någon enstaka gång om året. Från Göteborg.
När jag rensat bort ogräs, tvättat gravstenen från mossa fortsätter bilfärden längs landsvägen mot Örnsköldsvik. Nio mil. Tar fram kartan vid vägskäl och väljer att ta till vänster för att nå Bjästa och snart ser jag Nätra kyrka trona på en kulle. Intuitivt svänger jag in på  ”Kvarnvägen” – här måste väl finnas en kvarn? Den lilla vägen tar slut vid det gistna huset och vid dörren står en kvinna. Hon ler mot mig och hälsar välkommen till – loppisen! Hon berättar att detta en gång varit en kvarn och att det numera används till loppmarknad. Ser mig omkring och berättar att jag söker en kvarn, men jag vet inte om jag kommit rätt. ”För länge sedan låg det en kvarn på andra sidan forsen”, säger hon och pekar mot något som kan vara rester från en stenläggning, alldeles vid det brusande vattnet.

Kvarn i Nätra, KvarnvägenKvarn i Nätra, Kvarnvägen, foto: Maya Hedberg

Solen står högt och det är varmt i Norrland om somrarna … magen vill ha sitt! Stannar till vid Nätra hembygdsgård som ännu inte öppnat. Om en kvart ska det öppnas, enligt skylten. Ljudet av porslin och bestick hörs från ett kök där inne.

Hembygdsgården i NätraHembygdsgården i Nätra, foto: Maya Hedberg

Kaffe och smörgås beställs och under tiden det förbereds i köket går jag en runda kring huset. Här finns en gammal skvaltkvarn, timrat av solblekt timmer. Läser på en skylt att kvarnen är uppförd på 1790-talet i Nyland, Nätra. Den har sannolikt stått vid Nylandsbäcken och använts av bönderna där.

Skvaltkvarn vid Hembygdsgården i NätraSkvaltkvarn vid Hembygdsgården i Nätra, foto: Maya Hedberg

Kvarnen är en gåva till Nätra Hembygdsförening, och flyttades hit 2006. Hinner också se gamla föremål och bilder från jordbruken omkring – utställda i hembygdsgårdens källarvåning.

Snart står kaffe och smörgås dukat i trädgården. Söker mig till skuggan intill gärdsgården som omger gården. Pelargonior pryder varje bord. Kaffet smakar himmelskt.

Jag går tillbaka i tiden …

År 1849 är ett speciellt år. Under det här året byggs den första hästdrivna järnvägen i öppet landskap – Sveriges första järnväg – Frykstadbanan påbörjas mellan Klarälven och Fryksta vid Frykensjöarna i Värmland. Fredrika Bremer anträder som ensam kvinna en resa till Amerika. S/S THULE levereras till Norrländska Ångfartygsbolaget och fartyget trafikerar mellan Stockholm och Haparanda. Det går så långt norrut som det finns öppet vatten, när isen lägger sig läggs fartyget upp för vintern. Ute i Europa härjar en ny koleraepidemi, utbrottet sker 1844 i Indien, breder ut sig över Ryssland och större delen av Europas kontinent – når Finland 1849 och Sverige 1850. I Strängnäs kan man vid den här tiden dryga ut sin kassa genom att ta emot så kallade djäknar, elever vid gymnasiet som får bo tillsammans i gårdshus och härbren. Namnet ”djäknestall” säger att boendet är primitivt. Mat har pojkarna med sig hemifrån. Ost, saltat och rökt kött, salt strömming och rökt fläsk är mat med lång hållbarhet. Gymnasieeleverna kan ha sina hem långt ifrån skolstäderna och måste därför bo inkvarterade där. I Strängnäs blir de ett synligt inslag i staden. Ända fram till 1849 bär de en särskild grå kappa och de är många i förhållande till stadens invånare.
Inte långt från Strängnäs, i sörmländska Åker bor människor som är torpare, några som kolar i skogen, gruvarbetare, bruksarbetare, tjänstemän och herrskapsfolk.

Fakta ur Länsstyrelsen Västernorrland

Den 4 mars 1849 och Johan Eric gifter sig med sin käresta, det är den ett år äldre Maria Sofia Svanström som står brud. De bor just i Åker, men har planer på att flytta till Ångermanland. Varför är något av en gåta för mig …
Johan Eric arbetar som mjölnare vid någon kvarn i Bjästa, vid Nätraån – söder om Örnsköldsvik. Kanske har han också ett litet torp. Den 8 november 1850 föds lilla Maria Erica. Fem år senare kommer ännu en dotter till världen, den 6 maj 1855 föds Anna Sofia. En tredje dotter föds den 11 mars 1856.

Tio år senare flyttar familjen till Skrike, fortfarande inom Nätra socken, och ännu en flytt sker 1861. Nu till Vibyggerå, närmare Kramfors. I den trakten är det också gott om kvarnar.

Dottern Anna Sofia flyttar som 18-åring till Styrnäs där hon sex år senare (den 26 okt 1879) gifter sig med torparen Nils Sundberg. Deras första son Nils Axel kommer till världen på årets första dag 1880. Men sonen blir endast 14 dagar gammal. På årets sista dag nästkommande år föds en dotter, Anna Carolina och tre år senare kommer ännu en Nils Axel – född den 4 september 1884. Nu bor familjen sedan några år i Undrom, Boteå. Sista barnet föds den 3 december 1886, sonen Olof Edvard.

Nils Axel växer upp och möter som dräng en ung piga, Anna Berglund född i Kalknäs den 22 december 1886. Nils Axel och Anna Sundberg får tio barn och en av döttrarna, Astrid Martina (f den 21 september 1919) blir en i mitten av syskonskaran.
Astrid flyttar som 18-åring till Göteborg och hon blir så småningom min mamma. Cirkeln är sluten …

Återkommen till Göteborg gör jag ett sammandrag av mitt besök i Ångermanland. Det blir ett collage:

Ångermanland collage


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *