Marstrand (Wiki)

Det är minst sagt knôkat vid hamnen och väl ombord på en mindre färja tar passagerare sig över ett vatten som korsas av enorma motorbåtar och segelbåtar – och några små som ekor som ser ut att tillhöra befolkningen. För deras färd fram och åter till fastlandet. 

Hoppar av färjan och drar åt vänster … där ligger det gamla fortifikations Södra Strandverket som byggdes i mitten av 1800-talet – för att försvara ön från dansken. Idag är försvars-anläggningen Strandverkets Konsthall. 

Det är två damer som framför allt utmärker på platsen. På innergården står Sean Henry’s megastora skulptur ”Woman Being Looked At” och det råder ingen tvekan om att hon är ett populärt objekt för fotografer … alla som passerar vill själv stå intill och de ser själva ut att vara i miniatyrer, jämfört med konstverket. Skulpturen lär vara en avbild av en brittisk fotomodell. På gården finns också skulptur av fransmannen Bernar Venet som är känd för sina gigantiska installationer. Maria Miesenberger är en svensk konstnär som också visar en skulptur över porten till anläggningens gård.

En annan kvinna som uppmärksammas just nu – och det är innanför utställningslokalen – är Ingrid Bergman född den 29 augusti 1915 och uppmärksammas därför inför sin 100-årsdag (död den 29 augusti 1982)! Megakändis minst sagt.

Om Marstrand finns mycket skrivet och tycker vi tycker att livet full av lagar och regleringar, kan vi nog anta att det var svårare på 1700-talet. Inte minst när det gäller näringsidkande, invandring, religionsutövning och handel som omfattades av ett strängt lagverk. Byråkratin gynnade inte företagsamheten. Ute i Europa har man infört så kallade porto francos, det vill säga frihamnar, där marknadsekonomiska krafter får större frihet att röra sig inom. Frihamnarna var som självstyrande republiker och moderlandet – i detta fall Sverige – tjänar pengar på att ta upp tull på varor som kommer därifrån.

Några borgare från Marstrand kommer på tanken att göra den lilla klippön till frihamn och försöker lägga fram idén, men misslyckas några gånger. De försöker år 1762 och 1771 och lyckas få med intresserade på förslaget. När förslaget presenteras för Gustav III år 1774 är det på rekommendationer av Ostindiska kompaniets kommersiella rådgivare, finansministern Johan Liljencrantz och kung Ludvig XV av Frankrike! 

Konkurrensen i världen är stenhård, men Gustav III är en chanstagare. När Sverige nu står inför ekonomisk och politisk kris finns inget utrymme för långsiktig planering. Här gäller det att agera! Gustav III skriver ett öppet brev till stapelstaden Marstrand 1775. Brevet innehåller privilegier som gör Marstrandsön till Skandinaviens första porto franco.

”… Handeln måtte på något Beqwämt ställe här i Riket göras fri och oinskränckt, så att af denna rörelse må kunna dragas den vinst och fördel, som Rikets belägenhet och Öfriga Omständigheter medgifwa.”

Att det är just Marstrandsön som blir Sveriges internationella frihamn är ingen slump. Ön ligger rakt innanför Skagens udde och är första anhalt för alla skepp som kommer från väster. Marstrand har i decennier använts som samlingsplats för konvojer av fartyg på väg ut i världen. Hamnen är väl skyddad, djup och oftast isfri. Hit kan man fritt föra varor för magasinering, försäljning eller omlastning, ingen tull togs upp.

Tullfriheten, tillsammans med det gynnsamma geografiska läget, lockar nu allehanda handelsfartyg. Frihamnen får stor betydelse för försörjningen av de krigförande länderna. Bredvid stora ostindiefarare som väntar på gynnsamma vindar ligger fartyg med spanska, franska och engelska flaggor. Hit kommer en mängd skepp på besök. 

Perioden blir den mest lönsamma i svensk sjöfartshistoria. Men förutom allt detta så måste det finnas människor och kapital. Därför fick såväl svenskar som utlänningar, utan några restriktioner, flytta till och från ön. Utlänningar som skaffar sig fastighet på ön får efter två år automatiskt svenskt medborgarskap. Det står var och en fritt att utöva vilket yrke som helst. Ingen behöver söka så kallat burskap och få laglig rättighet att utöva yrke. Inga formaliteter som begränsar – och man fick arbeta med vad som helst och sälja till vilka priser som helst. 

Vänder blicken mot kyrkan och Karlstens fästning – i en historia berättas att en dag i november 1764 låses en fånge in på fästningen i Marstrand. Fängelseporten slår igen bakom ryggen på en av landets ledande politiker och finansmän. Gustaf Kierrman – hattarnas ledare – ska avtjäna en månad på vatten och bröd för att därefter sitta inlåst resten av sitt liv. 

Som direktör för Ostindiska Kompaniet råkar han illa ut då mössorna tar över. Han anklagas för oegentligheter och att för att ha gjort enorma uttag för egen räkning. Han avlider mindre än ett år efter inlåsningen – sannolikt av svält!

Den nuvarande kyrkan lär vara uppbyggd under 1270–1319 och är sannolikt då en kyrka för ett franciskanerkonvent!

Vad gäller Marstrands porto franco-epok så upphävs lagarna den 15 maj 1794 och Marstrand återgår till att bli en hamnstad som många andra. Rika familjer drar sig tillbaka till Göteborg och Stockholm – och den mosaiska församlingen, som är den första i landet flyttar.

Att stortjuven Lasse-Maja friges efter 26 år på Carlstens fästning, de senare åren visserligen med trevliga sysslor i köket är väl allom känt. Under sina sista sex år i frihet, intill sin död 1845, lever han på sin ryktbarhet bland folket som populära och samhällstillvänd – ”tjuven Lasse-Maja”.