Jag längtar fortfarande till Lissabon!

Jag längtar fortfarande till Lissabon!


Collage - Lissabon 2016
Collage – Lissabon 2016, foto: Helio Duarte

Morgonpromenader över stekheta gator och torg och vi finner en behaglig svalka inne i den enorma kyrkan på Largo de São Domingos – välbesökt av såväl Lissabonbor som turister – kyrkan, de São Domingos är byggd i typisk Barockstil och är klassificerad som ett nationalmonument. En gång var den Lissabons största kyrka och en del kungliga bröllop har ägt rum här. Invigd redan 1241 och här har en del politiska händelser haft sin boning. Vad vilar över denna kyrka som drabbas så hårt av återkommande katastrofer – jordbävningar och bränder? Under 1959 förstörs kyrkan av en förödande brand. Återställd, men vi ser soten från den senaste branden. På torget utanför sitter grupper från forna kolonier i Afrika och i skuggan av ett stort träd säljer de exotiska frukter, nötter och mandel.

Vi vandrar vidare och kommer ner till Praca do Comércio, och vid caféet i den magnifika arkadbyggnaden väljer vi ”bica och pasteis de nata” – espressokaffe och ett typiskt portugisiskt bakverk!

Här kan vi betrakta tusentals människor som passerar till fots, i spårvagn, i buss, i taxi, i ”Tuk Tuk” – en trehjuling med plats för passagerare – och hit beräknas omkring 50 000 personer komma för att skåda finalmatchen i EM. Den mellan Portugal och Frankrike. En enorm bildskärm är uppbyggd i centrum av torget och gator är fyllda av entusiaster med halsdukar, hattar, flaggor…

Vi tar en båttur på Tejofloden och ser Lissabon ur en helt annan vinkel. Stiger ombord vid Terreiro do Paço i Baixa – vid sidan om det stora torget – och båten styr tvärs över floden, mot Cacilhas, där några passagerare hoppar av. Platsen är känd för sina fisk- och skaldjursrestaurangerna. Eller för att fortsätta uppför backar och genom Almada upp till Cristo Rei-statyn – en staty från 1959 och som är inspirerad av Kristusstatyn i Rio de Janeiro. I bottenplan lär finnas ett litet enkelt men vackert kapell.

Båten passerar vidare under 25 April-bron och mot Belém, en av Lissabons mest intressanta stadsdelar. Längs resan ser vi några av de mest berömda monumenten i Belém, de enorma köerna till Torre de Belém och Padrão dos Descobrimentos, den senare är till minne av alla upptäcktsresande – portugiser som for ut på haven och fann andra världsdelar.

På stilla vatten far vi tillbaka till Terreiro do Paço och beundrar åter den fantastiska utsikten över Lissabons landskap. Bilar och tåg passerar över oss på den långa bron och mot den blå himlen ser vi ständig flygtrafik. Alla är på väg till eller från Lissabon!

Vi kliver av båten och gläds över att vi denna dag har sett Lissabon ur nya vinklar!Återkommer till Lissabons gator – håller oss i skuggan vars temperatur visar på 32 grader varmt! Kostymklädda män hastar snabbt förbi och lunch är troligen reserverad på var och ens stamställe.

Vår nu vana trogen slinker vi in på ”Merendinha do Arco” och äter den mest delikata husmanskosten man bara kan drömma om, alltid specialiteter från det portugisiska köket! Tillagad à la minute, alltså medan vi väntar. Bakom disken hugger köksmästaren David till den köttbit man så önskar, eller plockar upp den färska fisken ur bädden av is. Här finns få turister. Men den som hittar hit lär alltid återkomma! Namnet på restaurangen – ”Merendinha do Arco” – berättar att den ligger nära Arco do Rossio – och hit kom vi för ett år sedan av en av en ren tillfällighet. En liten bakgata. ”Fula gatan” säger vi oss emellan, och detta blir vår absoluta favorit i Lissabon. Här ligger den färska fisken eller finaste köttbiten i väntan på att bli grillad och serverad med husets gröna vin, vinho verde. Lokalen är liten och väggar och tak är dekorerade med ting som ägaren sparat i närmare trettio år. Tavlan med ”Pärlemorflickan” är en av de udda prydnader vi betraktar. Vi ser till att komma precis före lunch- eller middagsrusning då det alltid är fullt – och för oss svenskar känns det i början lite ovanligt att sitta så tätt att man knappt kan röra armarna! Serveringsfat och karaffer danser framför näsan på oss gäster medan vi äter. Ingen tycks uppleva det som obekvämt, bara nödvändigt! Vi prövar torsk med kikärter, kalvköttgryta och grönsaker, grillad fläskfilé, omelett, soppor och så det gröna vinet. Mousse av choklad eller exotiska frukter samt kaffe avslutar varje måltid.

Hit kommer vissa dagar en grupp äldre portugiser som varit med om historia. Att lyssna på dem är att som att bläddra i en tjock historiebok. De har levt länge – har långa strävsamma arbetsår bakom sig. Lite krumma, lite lomhörda och med stolthet kliver de över tröskeln. Nästan hand i hand kommer de in och söker bord – stort bord där de kan sitta tillsammans. Precis som de alltid har gjort.

Våra luncher börjar oftast med färskost och vatten. Långa stadsturer i Lissabon kräver mycket vatten. Liten karaff av husets porlande vin slinker därefter lätt ner genom våra torra strupar. Här finns filéer av helstekt gris med potatis och sallad, eller bara underbar omelett med kräftor och stekta, tunna potatisskivor med sallad. Vi ser till att komma just innan lunchrusningen. I synnerhet den dag då de äldre männen samlas för att dela en måltid tillsammans.

Betraktar diskret en kvinna som ser ut att just ha avslutat en guidning och hon plockar upp en bunt sedlar ur fickan. Vi gissar att det är henne honorar för dagens evenemang. Två rosor ligger intill hennes tallrik. Hoppas hennes gästande besökare varit nöjda med förmiddagen. Hon tittar nu på de stekta köttskivorna som serverats vid vårt bord och gör genast en ny beställning av sin lunch, fisken byts ut. Nu vill hon ha fläsk! Snart får hon sällskap av en yngre man och hon återger på stapplande portugisiska förmiddagens program.

Flickan med pärlörhänget som hänger på ena väggen tittar fortfarande rakt ner på oss. Denna kopia av Vermeers mästerverk hänger ovanför ett litet elskåp! Vem var hon? Med en blick som är både oskuldsfull och inbjudande?

Mätta och belåtna tilldelar vi åter restaurangen en stjärna i vår egna ”Michelinguiden Lissabon”. Servitören ler åt oss. Tackar och dukar snabbt om för väntande gäster.

Att gå till en stunds vila när det är som varmast är oundvikligt! Väl ute på gatan noteras pulserande musik från en gammal biograf. Idag en inrättning som talar för ett programinnehåll av det lättare slaget – röda draperier hänger tungt vid entrén.

Till kvällen återvänder vi och räksoppan är som en dröm. Stekt kött med ägg, ris och potatis serveras med vin. Efterrätten smakar mums! En liten espresso sätter pricken …

Imorgon spelar Portugal mot Wales! Ännu en god natt väntar! Och många minnesrika dagar ska komma …


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *