Innan metoo-rörelsen var igång… en kvinnas berättelse

Innan metoo-rörelsen var igång… en kvinnas berättelse


Det räcker ofta med en blick på honom. Oroligheten i hans kroppsspråk när han inte är i närheten av sin Ipad, när han inte kan hålla koll på sina olika sajter. När han ständigt letar efter den där ”kicken”. Lögnen om att han bara läser sitt forna hemlands nyheter, genomskådar jag snart. Alltid den ständigt återkommande lögnen…

Släpper aldrig greppet om Ipaden – inte ens vid toalettbesök… klagar ofta över trötthet eller att han är ”lite låg”. Är vi ute och jag vänder bort blicken är mobilen snabbt framme. Och stoppas lika snabbt i fickan då jag vänder mig åter. Internet hälsar honom ”god morgon” och internet hälsar ”god natt”.

Det är enkelt att ”träffa människor” idag – fast inte på riktigt. Jag menar just som vänner. Internet öppnade dörren på vid gavel – sociala medier öppnar alla appar för dejting, betting, utbyte av information, bilder, likes… det tar aldrig slut. Uppstår ständigt nya – rena korsdraget!

Internet sägs vara sexmissbrukarens kokain och det finns en obegränsad tillgång till favoritdrogen. Och om det handlar om ”kickar” att få sex, bekräftelse, eller spänning så blir den som lever bredvid, den anhörige – åsidosatt, kränkt och förnedrad. Precis som med kokain verkar det som att missbruk kan eskalera snabbt – att frossa framför datorn under flera timmar verkar inte vara ett problem. Kanske handlar det om ett extremt behov av laddade fantasier?

Ser hur han ofta söker någon att betrakta eller behandla som ett ”objekt”. På spårvagnen, på bussen, på puben, på festen – varhelst han kan fantisera om situationer för att få upphetsning. Eller fylla sitt egna behov av bekräftelse, sin förmåga att charma, flirta… fantisera kring möjligheter.

Jag lägger tidigt märke till besattheten och upptagenhet i hans tankevärld kring ”spännande möjligheter” som ofta triggas genom onani, sexualiserade miljöer eller laddade möten. Ingenting går mig förbi. ”Här finns många korta kjolar”, sluddrar han i mobilen – och befinner sig på en toalett! Bilder skickas…

Lägger märke till hans sätt att ”observera” omgivningen i jakt på möjligheter att ge näring åt sexuella fantasier – men det stannar kanske inte bara i tanken. Inom t ex intressegrupper, sajter med kvinnliga medlemmar finns en enorm arena för ”sporten” att förföra och erövra. Personprofiler granskas i smyg för att eventuellt finna en dos att tillfredsställa ett beroende. Det chattas i smyg. Ofta avslutas kontakten med uppmaningen att ”radera”. Har läst det.

Noterar hur upphetsningen avtar efter de första kontakterna. En form av dubbelliv uppstår. Ökad ångest dämpas med nya lockelser att bli förälskad och vinna ny uppmärksamhet och bekräftelse. Jag är dock övertygad om att det inte alltid slutar med sex. Men jakten är uppenbar och pågår under stor del av dygnet – och jag tror inte längre på hans förmåga att gå in i en djupare relation. ”Jag älskar dig”, blir likt ett mantra som syftar till att invagga partnern i tron att det handlar om äkta kärlek. Icke! Sex är inte synonymt med kärlek.

Det stora intresset för sitt kön eller till sin kropp delges mig via mediateknik…

Efter kontakt med experter får jag veta att sexberoende är ett tillstånd – en störning eller förvrängning – där man använder raggning, flirt, sexuella fantasier, jakt, objektifiering, sexuella intriger och/eller sex som ett sätt att hantera eller minska känslomässiga konflikter.

Får snart klart för mig att kommentaren; ”Jag känner mig låg”, är ett just ett anrop på önskan till sexuell ”kick” – som ersättning för brist på genuin intimitet och närvaro. Istället för att ta emot sin hustrus, familjens trygghet förväntas sexuella aktiviteter för att vinna tröst eller dämpa ångest. Och kanske hjälper det för stunden…

Precis som många andra beroenden orsakar beteendet negativa konsekvenser i relationer med andra människor, i arbetet och inte minst för den egna hälsan. Förhållanden med nära och kära bryts sönder…

Jag ger upp och vi skiljs åt. Ett beteende av detta slag är nog det värsta man som anhörig kan bli utsatt för. I synnerhet då ingen utomstående lägger märke till problemet. Ser det hela som en charmig personlighet. Precis som jag själv gör i början.
Jag är varken bitter eller förgrämd. Känner sorg över de konsekvenser som drabbar familjer och anhöriga. Personen med ett omättligt behov av uppmärksamhet och bekräftelse vill alltid stå i centrum – och vi andra får anpassa oss. Den påstådda blygheten klingar falskt.

Mycken tid går uppenbarligen åt att döva ångesten där inne i bubblan i jakt på ”kickar”. Glömmer ibland bort vad som lovats, har svårt att fokusera på att fullgöra en uppgift. Skyller ifrån sig på andra och relationer fylls av snabbt påkomna lögner.

Vem är denne personen som absolut ville vi skulle vigas? Vilka upplevelser har hans tidigare hustrur?
Stressen ökar och kommunikationen med familjen fungerar dåligt. Nya flickvänner, älskarinnor, mediala följare står på tur… ”måste vattna mina små blommor”, är ett favorituttryck!
Och att det i många fall handlar om förtäckt innehåll i surfandet ute på dejtingsajter och Facebook i olika skepnader – är jag trosviss om. Besöken lämnar spår…
Jag kallar det ”otrohet” och jag tar inte på mig ansvaret för missbruket, det handlar om honom och inte mig. Flera gånger har vi brutit upp, men till slut finns ingen återvändo. Förtroendekapitalet är förbrukat. Ingen människa är perfekt. Det krävs inte heller. Pendlingen mellan att vara väldigt manipulativ och mycket känslosam svänger snabbt. Men då han är ”frånvarande” är det svårt som närstående att kommunicera med en person som gör allt för att dölja sitt beteende och inte vågar visa sårbarhet eller klarar att ha en relation på djupare nivå. Som förklaring till fenomenet säger expertisen att personen ifråga kan ha blivit utsatt för sexuella övergrepp eller kränkningar.  I så fall finns hjälp att få.

Visst har vi haft roligt tillsammans, tycker vi har samma värderingar i många frågor och humor – han kunde också berätta om utsatthet som barn och ungdom. Men ingen är ju felfri så varför skulle jag oroa mig då? Men att det skulle finnas en dold olat likt ”sex and drugs and rock and roll” har jag då ingen aning om.

Tror jag hör ett skämt, då jag vid tillfälle får hans fråga om sexmissbrukare. Frukosten fastnar i min hals…

I efterhand förstår jag dock att alla lögner är en överlevnadsstrategi.

Nu vänder jag blad… i visshet om att många kvinnor har samma erfarenhet.


Facebook kommentarer

Kommentarer

2 thoughts on “Innan metoo-rörelsen var igång… en kvinnas berättelse

  1. Maya
    Du beskriver så fint dina erfarenheter med stor eftertanke
    och förståelse.
    Synd att du inte i ögonblicket kunde dela dina tankar.
    Människan är alltid ensam.
    Hoppas du kommit till rätta med allt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.