Sitter i foajén på hotell Eggers efter middag och föredrag om hotellets historia. Gillar de färgstarka detaljerna i interiören. Blicken faller på det vackra vitrinskåpet med en del attiraljer från svunnen tid. Tar en suddig bild med mobilen och lutar mig tillbaka.

Då dyker ett minne upp! Ett minne om en mössa som levt sitt liv på hotellet. Nu rullar bandet och det är min kusin Torsten Olsson som berättar:

Mössan tillhörde Rune Fransson som var gift med en moster Elsa.

Runes första jobb efter freden 1945 blev att bära och vakta gästernas bagage på Hotel Eggers.

Efter en prövotid blev han sedan piccolo med uniform och skärmmössa.Mycket att göra när tågen kom till eller lämnade Gbg C.

Bra med dricks.

Efter något år som piccolo blev han uppkallad till hotelldirektören som också var advokat.

Rune blev nervös och trodde att nu skulle han bli avskedad.

Men inte.

Direktören gav Rune beröm och sa att han skulle bli befordrad till smörgåsnisse.

Rune tackade och andades ut.Så skönt det skulle bli att slippa stå ute i regn och rusk, tänkte Rune.

Och skärmmössan fick han behålla eftersom den var anpassad efter Runes lilla huvud.

Runes viktigaste uppgift som smörgåsnisse, sa direktören, var att varje dag servera smörade pepparkakor till direktörerna och kamreren.

Snart blev Rune varse att han tjänade mindre som smörgåsnisse än piccolo.Som piccolo fick han bra mycket mer i dricks.

Rune skänkte skärmmössan till min kusins hustru Monica, som i sin tur återlämnade mössan till hotellchefen (med berättelsen). Som tack bjöds på fika.

(Foto: Carlotta o eget mobilfoto)