Klang, klang, klang, klang… Larmet väcker alla i den lilla fästningen.
Dansken har kommit!

”hade Salig Moder låtit knechte Hustrurna varma Lut af Aska och Kalck; och slogo på händer och hufvud och Armar och brände Fienden, at de lågo i Hvalvet och kring porten som skållade Svin om morgonen.”

Fästningen har nyligen försetts med nytt folk och livsmedel men står mot tre till fyratusen danskar under ledning av Christian IV. Vakten är först upp på fästningsvallarna. Det är beckmörkt och regnar och stormar från väst. Danskarna kryllar upp för stormstegarna och har redan kommit upp på vallen. Resten av besättningen kommer till undsättning med kommendanten Mårten Krakow i spetsen. Trots den danska övermakten lyckas man driva tillbaka dem över vallarna. Krakow bryter ett ben i striden och väljer att lämna över det fortsatta försvaret av befästningen på sin hustru Emerentia.

Emerentia uppbådar även kammar- och kökspigorna och knekthustrurna till försvaret. Barnen stängs in i bakstugan med en piga. Tre gånger till anfaller danskarna södra vallen med stormstegar men drivs tillbaka med fällebommar och stenar. Då ändrar de taktik och tar sig igenom en port. När de kommer in i portvalvet häller kvinnorna kokande lut över dem och kastar sten. Männen skjuter med pistoler och musköter. Samtidigt skjuter man med kanoner laddade med skrot. Då ger danskarna upp.

Ett 30-tal danskar lyckas under striden ta sig in genom en sidoport och vidare till bakstugan. När de stormar in blir barnen rädda och skriker men pigan river ner några brödkakor och slänger till danskarna. De har inte fått mat på ett dygn och tycker nu att de gjort sitt och sätter sig och äter. För sent inser de att de hamnat i en fälla. Efter striden låter Emerentia leda ut dem en efter en och slå ihjäl dem med vedträn och bösskolvar. En enda sparas. Han får senare följa med familjen Krakow till Vaxholms fästning och visas upp för Gustav II Adolf.

Striden ägde rum natten mellan den 26 och 27 januari 1612 på Gullbergs fästning under Kalmarkriget. Den svenska kusten mot väst var vid den här tiden bara 1,5 mil inklämd mellan Norges Bohuslän i norr och Danmarks Halland i söder. Den försvarades av Gullbergs fästning och Älvsborgs fästning. Båda fästningarna erövrades senare under året av danskarna och kom i svensk ägo igen först 1619 när Älvsborgs lösen betalats ut.

Gullbergs fästning anlades 1302 av Birger Magnusson vid Göta älvs södra strand. Den låg på en klippa omgivet av lerig sankmark vid Mölndalsåns utlopp. Genom århundradena förstördes den i strider och byggdes upp igen ett antal gånger. I början av 1600-talet var huvuddelen av byggnaderna av trä, omgivna av vallar och utanverk. Sommaren 1612 blev det erövrat och förstört av danskarna när familjen Krakow var i Vaxholm.

Det återuppbyggdes, men fick sedan förfalla.

Gullbergs fäste ersattes sedermera av Skansen Lejonet. Vägen upp till skansen fick 1968 namnet Emerentias backe.

Foto ovan:  Gustaf Brusewitzs (1873) över belägringen av Gullberg, där Emerentia Pauli för befäl över kvinnorna som häller kokande lut över anfallande danskar. Bilden här hämtad från arkeologerna.com.

Skansen Lejonet, detalj ur Suecia antiqua et hodierna

Facebook kommentarer

Kommentarer