Ett vinterbesök i Lissabon under december 2016 – januari 2017

Ett vinterbesök i Lissabon under december 2016 – januari 2017


Tjocka tröjornas tid… fast för oss nordbor är det som att våren är på gång. Det utlovas 15-19 plusgrader i väderleksrapporter! Landar nästan två timmar försenade på grund av morgondimma över Lissabons flygplats. Resan började med en otålig väntan i det fullpackade planet på Landvetter, väntan på klartecken för start.

Checkar in på hotellet vid ”kommuntorget” – Praca do Municipio – där en julmarknad tagit över. Hungriga tar vi oss raskt till favoritkrögaren David som kramar oss välkomna – överräcker en julklapp till honom. En skål, formad till en färggrann dalahäst! Servitören senhor Manuel är där… sonen Felipe likaså! De tittar både glada och förvånade på oss, förbereder snabbt plats där vi trycker ner oss bland mängden av gäster. Vi skrattar åt rummets julpynt; tomtar som klättrar mot taket, i ett hörn lyser en julgran i blinkande färger – tips i form av sedlar hängs i granen!
Och så tavlan. Porträttet av ”Flickan med pärlörhänget” tittar också förvånat på oss. Kommer ni nu, mitt i vintern?
Idag serveras grillat fläskkött med potatis och omelett med räkor och potatischips. Lunchen avslutas med chokladmousse & likör tillsammans med una bica – en espresso!

Kön av hungriga gäster som suktar efter sittplatser gör att vi snart skyndar ut och kommenterar det ovanliga att åter gå på dessa gator som vi vandrat på under stekheta dagar. Då sökte vi skuggan. Nu är solblanka gator prydda högt över våra huvud – alla med olika tema på jul. Girlanger, rosetter, hästar, rådjur och enorma julgranskulor. Vi möter en gigantisk julgranskonstruktion på stora torget – Praça do Comércio. Mängder av turister höjer sina mobilkameror mot torgets dekorationer, byggnader och statyer. Många fler turister befinner sig på torget än vad vi minns från i somras!

Gatstenar i Lissabon är till största delen små, ljusa och blanka. Ömsom via smala trottoarer och trappsteg utmed brant gata når vi Largo do Carmo och utanför Nationalgardet står alltid en vakt på sin post. Emellanåt kommer ett befäl ut och samtalar med honom. Sätter mig på en bänk och betraktar byggnaden som är känd från Nejlikerevolutionen den 25 april 1974, då det var hit Portugals premiärminister flydde för att undkomma revolutionen. I stället slutade det med tillkännagivandet av diktaturens avskaffande, vilket proklamerades från byggnadens balkong. Kulhål finns kvar i husets fasad. Alldels intill ännu ett historiskt underverk – klosterruinen Carmo.

Vår sommarrestaurang ”do Adriano” får ett besök och den gamle trotjänare Paulo är ensam i tjänst. Bord och parasoller är borttagna från trottoarkanten. Här springer de ändlöst långa dagar under sommartid mellan bord och kö av gäster som aldrig verkar ta slut. Personalen kan behöva en period av vila och återhämtning. Trots allt är fortfarande många gatuserveringar öppna och många väljer att sitta ute – i närheten av s k terrassvärmare.
Vi roar oss med inköp av skraplotter i spelbutik och tombolalotter på julmarknaden. Får som bonus två T-shirts som passar utmärkt att sova i! Vinsten på skraplott lämnar vi åt ”roomservice”.

Självfallet besöker vi också de trevliga servitörerna vi tidigare mött vid författaren och poeten Fernando Pessoas favoritcafé, Martinho Da Arcada. En dag visar självaste ägaren oss runt och i ett hörn står det reserverade bordet – åt Fernando! Vi beställer ett glas gott portvin, en bica (espresso) och naturligtvis pasteis de nata – ett varmt bakverk vi pudrar med kanel!
Sitter länge i arkaden och tittar på turister, spårvagnar, taxibilar och tuktuk-förare som ropar åt turister att ta en tur genom stan!
I närheten till arkaden tar vi hissen upp i Lissabons mäktiga Triumfbåge – Arco da Rua Augusta – ett minne från tiden då staden återuppbyggdes efter den förödande jordbävningen 1755. Härifrån är det en vidunderlig utsikt över gator och torg. Och inte minst över floden Terjo.

Alla våra dagar i Lissabon fylls av vandringar – ofta med början vid Largo São Domingos, till platsen och kyrkan där tusentals ur den judiska församlingen en gång dödades! Här på det lilla torget framför kyrkan säljs afrikanska kryddor. Under sommaren sitter säljarna hopkurade i skuggan av träd. Idag söker de solen vid en mur! Minnesstenen med Davidstjärnan står mitt på torget. Vi går in och lyssnar på mässan, tittar på de sönderbrända resterna kring väggarna… det lär vila en förbannelse över denna plats.
Kyrkan har brunnit ett antal gånger, kanske inte så konstigt med tanke på historien då mer än tusen inkvisitionsprocesser i mitten och slutet av 1500-talet gjorde slut på det mesta av judiskt liv i Lissabon. Redan under 700-talet ockuperades staden av morerna som kallade den al-Isbunah på arabiska. Staden befolkades av muslimer från Nordafrika och Mellanöstern, ett stort antal moskéer byggdes. Den moriska epoken är fortfarande märkbar i Lissabon. I den gamla stadsdelen Alfama kan man föreställa sig en arabisk stad. De trånga gränderna, de vindlade och till synes labyrintiska smala gatorna som förbinder kvarteren nedför höjderna till kvarteren runt hamnen lär vara lik en nordafrikansk stadsdel. Morerna styrde staden ända fram till 1147 då den återtogs av de kristna under ledning av kung Afonso I av Portugal. Vi får veta att moskéerna gjordes om till kyrkor. Ett exempel på detta är att Lissabons stora katedral i Alfama, Sé de Lisboa, byggdes på ruinerna av en moské samma år som staden återgick i kristet styre. Vi lär oss mer om Lissabons historia var gång vi kommer hit. Och vi förstår varifrån den mångkulturella arkitekturen, maten, folkslag och traditioner har sitt ursprung.

Julafton är i Portugal en vanlig affärsdag. Helio tar sig till tågstationen för att möta sin moster från Estoril – de ska ta lunch hos David. De kommer överens om att vi alla tre ska träffas nästkommande torsdag för att göra en del bankärenden, äta skaldjur och njuta av varandras sällskap. Men nu tar jag en promenad ner till floden, tittar på folk, sandskulptörer, lyssnar till musikanter och njuter av solen. En stor grupp italienare intar strandkanten för fotografering. Buon Natale!
Återvänder till hotellet för att vila ömma fötter, ladda mobil och dator samt skriva hälsningar hem till Sverige!
Under juldagen är det full rusch inom handeln – det är idag tomten kommer och julklappar delas ut. Mängder av shoppingpåsar dinglar i köparnas händer.

Måndagen, då man firar Annandag jul i Sverige, hämtar taxiföraren Paulo oss klockan 9 vid hotellet. Vi lärde känna honom under resan från flygplatsen in till Lissabon. Han erbjuder oss en guidad tur under en dag och berättar om sitt liv medan han kör oss till en plats vi sent ska glömma. En historisk resa till Sintra. Slottet ser ut att vara som klippt ur en sagobok. Eller en Disney-film. Starka färger i gult, rött, blått, lila, grått. Overkligt! Sintra är verkligen en magisk plats där vi människor känner harmoni med naturen. Sitter länge på en bänk intill slottet och blickar ut över skog, berg, byar, Lissabon skymtar och på andra sidan har vi den oändliga atlanten. Här skrev Lord Byron ett dåtida mästerverk – ”Childe Harold’s Pilgrimage”.
På återfärden till Lissabon stannar vi till vid Europas västligaste punkt – Cabo da Roca – vi fortsätter längs atlantkusten och passerar vackra sommarpalats som tillhört kungar, villor, hotell och parker i Cascais och Estoril.

Efter julhelgen fylls det på ytterligare besökande i Lissabon. Man ska fira nyår och snart börjar gator och torg ändra skepnad från julstad till nyårsevenemang. Vi väljer att undvika större folksamlingar.
”Tramcar” – linje 28 – som tar max 30 passagerare är klassisk spårvagnslinje i Lissabon, och den trafikeras fortfarande av gamla spårvagnar. Den tar oss upp och ner för de branta och trånga backarna i de gamla delarna av Lissabon. I hörlurar får vi bland annat veta att här i Lissabon finns upp till 180 olika nationaliteter.
Kan tillägga att stadens namn, Lisboa, sägs stamma från antingen det feniciska Allis Ubbo – som betydde säker hamn – eller från det romerska ordet för floden Tejo – Lisso eller Lucio. Grekerna kallade staden Olissipo eller Olissipona med anknytning till till Ulysses.
Vi passerar södra delarna av Baixa och tar oss till Alfama, katedralen da Se och Castelo de Sao Jorge i öster, och till Bairro Alto och Basilica da Estrela i väster. Biljetten kan utnyttjas till olika resmål inom 24 timmar – vi tar resan med linje 28 en gång till och tittar närmare på Mosteiro Sao Vicente de Fora, Basilica da Estrela, Elevador Santa Justa…
Går till David och äter tupp i gryta, kokt i rött vin. Serverad med ris. På väg tillbaka till hotellet och via en av huvudgatorna – Rua Aurea – slinker vi in på salong ”belle blonde” – noggrann herrklippning och rakning väntar. Korsar gatan och konstaterar att nu startar affärernas rea-utförsäljningar även här. I närheten av hotellet ligger Lissabons myntmuseum – Museu do Dinheiro – och vi blir mäkta överraskade över den fantastiska exponeringen av föremålen. Pedagogiskt och vackert!

Trötta och nöjda återvänder vi var kväll till det bekväma och vackert inredda hotellet med en service av högsta klass. Vi åttatiden knackar alltid någon på dörren och frågar om vi behöver roomservice inför kvällen. Efter en vecka inser de att det inte är läge att fråga mer. Allt är i perfekt ordning… vi är nöjda!
Nya fräscha lakan och handdukar varje dag, liksom flaskor med vatten, kaffemaskinen bjuder på olika slag av kaffesmaker! Sover gott varje natt i en megastor, bekväm hotellsäng!

Vinterns besök innebär att vi landar mitt i julruschen! Vi söker oss till sevärdheter och genuint portugisiska miljöer. Sedan följer en sprakande nyårshelg. Genom stan går Sylvesterloppet en tidig morgon. Vi sover inte många timmar natten till det nya årets första dag. Vi har bestämt oss för att ta det lugnt och njuta av lite värme och god mat!

Alla våra förhoppningar infrias!

 


Facebook kommentarer

Kommentarer

One thought on “Ett vinterbesök i Lissabon under december 2016 – januari 2017

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *