En ovanlig tupp i min samling!

En ovanlig tupp i min samling!


Dalahästar.jpg

Det står nitton dalahästar på min hylla tillsammans med sju tuppar, varav den ena ser lite annorlunda ut. Den står längst fram i gruppen.

Om vi börjar med hästarna så vet ingen säkert när den första dalahästen täljs. De äldsta kända hästarna målas fläckiga i svart, vitt och blått . Under 1770-talet uppstår det speciella kurbitsmåleriet. Antagligen börjar man bemåla hästarna med rosor under 1840-talet.

I Nusnäs utanför Mora börjar två pojkar såga till dem efter en mall 1928, det är bröderna Nils och Jannes Olsson som tar ett lån på fyrahundra kronor för att köpa en egen bandsåg. Pojkarna är bara 13 och 15 år. Familjen är fattig och deras mor gråter och undrar oroligt hur de ska kunna klara av detta enorma lån, men pojkarna är ambitiösa och lyckas bra med mallar, blandar färger och tillverkar penslar av ekorrhår. Detta är en av de byar som blir först med att tillverka dalahästen!

Om vi gräver lite i dalahästens historia och ursprung finner vi att hästar och människor nästan alltid har levt i symbios och ömsesidig respekt. Till Sverige kommer hästen för cirka 4 000 år sedan, och kommer då snabbt att bli en symbol för styrka, trofasthet, vishet, mod och värdighet. Men också en symbol för mystik, eller som i den nordiska mytologin. Långt senare, det vill säga under 1600 – 1700-talen, skapas föregångaren till den typ av dalahäst vi ser idag. I timmerkojor brukar skogsarbetare ägna lediga stunder åt att tälja leksaker till väntande barn hemma i byn. Och att det är hästen som blir favoritobjekt är kanske inte så konstigt. Hästen är en ovärderlig vän, inte minst i skogen där den får dra tunga lass eller på åkrarna.

Hästen är ju också den som drar familjen i vagn eller släde till kyrkan eller marknaden. Först under 1800-talet ser vi att de omålade hästarna får mönster. De får blommönster – kurbits – som vid den här tiden är ”på modet”. Hästarna får en enorm spridning i Sverige i samband med arbetsvandringar – folk går långa sträckor för att hitta arbete – eller så sprids de av kringvandrande försäljare, som kunde köpa mat eller husrum med dalahästen som betalningsmedel.

Under 1900-talet går hästen från att vara en leksak till turistsouvenir och genuint hantverk. Varje handmålad häst blir unik. Dalahästen blev världskändis som Dalarnas men även hela Sverige symbol i samband med världsutställningen i New York 1939.

Tuppen då?

I Lissabon ser jag originellt handmålade kakelplattor som täcker hela husfasader, hör om korkekar och äter och dricker gott ur det portugisiska köket.

En av landets mest älskade symboler är Barcelostuppen, som förstås har sin egen historia. Den lär ha sitt ursprung i den lilla staden Barcelos i norra Portugal. Legenden berättar att en rik herre ställer till med stor fest, men någon av gästerna stjäl hans silverbestick. En enkel man grips och ska dömas – mot sitt nekande. Detta sker just som den rike mannen sätter sig till bords – beredd att sätta gaffeln i en stekt tupp.

– Om jag är oskyldig kommer den där tuppen att gala tre gånger, säger den anklagade.

Och tro det eller ej – den stekta tuppen galer i högan sky!

Det finns olika varianter av den här tuppen. Precis som det finns olika dalahästar. Men oavsett det så kallas den portugisiska tuppen rättfärdighets symbol, och det sägs att om man ger bort en sådan tupp ska den bringa mottagaren tur.
Det står en sådan bland mina dalahästar och tuppar. Jag fick den av min mamma. För länge sedan och i tron att den är en ovanlig variant av dem som görs i Dalarna! Nu har jag funnit förklaring till tuppens speciella utseende och vad den har med sig – tur!

Tack mamma …


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *