Detta stora lilla land! Portugiser som erövrar världen…

Detta stora lilla land! Portugiser som erövrar världen…


Padrão dos Descobrimentos (photo: cytech from Tokyo, Japan, CC BY 2.0 license).
Padrão dos Descobrimentos (photo: cytech from Tokyo, Japan, CC BY 2.0 license).

Vi står vid ett enormt monument till minne av portugisiska upptäckare med prins Henrik Sjöfarare i täten! Vi är många besökare som riktar våra blickar, våra kameror, våra mobiler mot denna magnifika skulptur.
Försäljare av solglasögon, schalar, drycker m m gör sitt yttersta för att göra affärer på denna stekheta plats. Skuggorna på markplattorna är korta mitt på dagen. Guider samlar ihop sina grupper och på en mängd olika språk berättas om den portugisiska historien. Den om Henrik Sjöfarare, den portugisiske prinsen som ger sitt ekonomiska stöd åt sjöfarare, vetenskapsmän och skeppsbyggare, han planerar resorna och startar skeppsvarv och navigationsskolor.
Hans riktiga namn är Henrique o Navegador och föds i Porto den 4 mars 1394. Det är han som ligger bakom portugisernas upptäckter av Afrika, Azorerna, Kap Verde-öarna och många fler. Hans motiv är, förutom att frälsa hedningar, att ta makten över den lönsamma handeln med guld och kryddor utan att behöva handla med muslimerna. Trots att han inte är sjöfarare är hans insatser viktiga för sjöfartens utveckling och ger Portugal ledningen i jakten på nya kolonier. Portugiserna hittar sjövägen till Afrikas västkust, utvecklar bättre sjökartor, skaffar guld, kryddor, elfenben och slavar! Henrik Sjöfarare avlider den 13 november 1460.

Infante Dom HenriqueHenrik Sjöfarares grav i Panteao Nacional i Lissabon, Santa Engrácia kyrkan

Skapelsen ligger sedan 1960 i vid floden Tejo i stadsdelen Belém, är cirka 50 meter hög och representerar andra upptäcktsresande som Bartolomeu Dias, Diogo Cao, Ferdinand Magellan, Pedro Álvares Cabral, Vasco da Gama, alla ville utforska världen. Monumentet restes i åminnelse av Henrik Sjöfarare, 500 år efter hans död. Jag vill uppmärksamma några av sjöfararna som riskerade sina liv på okända hav.
Vi ska också hålla i minnet att med upptäcktsresorna följer kolonisation och exploatering. För upptäcktsresande gäller att lyfta de funna skatterna, utnyttja dem med alla till buds stående medel, om också en blomstrande kultur, om också hela folk till följd av detta måste gå till spillo. Upptäckare blev erövrare, en ”conquistador”…

När Vasco da Gama den 20 maj 1498 når Calcuttas hamn är detta den mest betydande stapelorten, det vill säga har rätt till handel och sjöfart med utlandet, på Indiens västkust. Dessutom huvudstad för ett av de många inhemska riken, som utbreder sig över den jättestora halvön. Han finner att andra konkurrenter har tagit handeln i sin ägo och inser att han endast med våld skulle kunna erövra den.
Flera flottor skickas ut – efter varandra. Slutligen uppstår en nära nog regelbunden trafik.

Vem var då denne Vasco da Gama?
Han föds mellan 1460 och 1469 i Sines i landskapet Alentejo i södra Portugal. Da Gama kommer ur en rik familj. Hans far, Estevão da Gama, är guvernör i Sines och medlem av hushållet hos fursten Dom Fernando, en mästare av Santiagoorden. Vascos mor har engelskt ursprung och förbindelser med hushållet hos Dom Diogo, hertigen av Viseu – son till Portugals kung Edvard I – tillika styresman för den militära Kristusorden. 1488 tros da Gama ha blivit invigd i Santiagoorden tillsammans med några av sina bröder. Senare, år 1507 går han över till Kristusorden, under ledning av kung Manuel av Portugal.
Han utbildas i Henrik Sjöfarares navigationsskola.

Vascos karriär börjar efter att hans far blivit vald att leda en expedition för att öppna sjövägar till Asien, för att konkurrera ut muslimerna som då har monopol på handel med Indien och andra östliga länder.
Fadern dör i juli 1497 och befälet för skeppet ges till sonen Vasco. Man tror att befälet först erbjuds Vascos bror Paulo, men att denne tackar nej. Vasco är den som blir mest känd för att ha upptäckt sjövägen till Indien. Uppgiften är att fullfölja Bartolomeu Dias försök att finna sjövägen till Indien och de seglar iväg i juli 1497 med fyra skepp, varav ett har förråd och de andra tre är specialbyggda och kan liknas vid flytande reservuppsättningar.
Från Calcutta återkommer han till Portugal i september 1499.

Under hemfärden har brodern Paulo da Gama dött på Azorerna. Vasco da Gama som nu återvänder till hemlandet blir rikligt belönad som mannen som har förverkligat en plan som tagit åttio år. Han erhåller titeln ”amiral av Indiska oceanen”. Dessutom får han titeln Dom – greve – av kung Manuel. Han är nu greve av Vidigueira som tidigare tillhörde den framtida kungliga familjen Bragança.

Vasco da Gama är snart ute igen och avseglar den 12 februari 1502 på ännu en expedition som ger honom en enorm förmögenhet. Tjugo år senare skickas Vasco da Gama ut på en expedition, nu med syftet att ersätta den dåvarande portugisiska vicekungen Duarte de Menezes men da Gama avlider 24 december 1524, inte långt efter ankomsten till Calcutta. Hans kropp begravs i Indien, men förs tillbaka till Portugal och återbegravs 1539.

Vasco da Gamas gravVasco da Gamas grav i Panteao Nacional i Lissabon, Santa Engrácia kyrkan

Henrik Sjöfararens sjöfartsskola har ökat portugisernas kunskap om den afrikanska kustlinjen. Från 1460-talet är målet att runda kontinentens södra spets för att få lättare tillgång till Indiens rikedomar – framför allt svartpeppar och andra kryddor – och detta genom en tillförlitlig sjöfartsväg. Redan vid den tid då Vasco da Gama endast är tio år har dessa långsiktiga planer börjat förverkligas. Bartolomeu Diaz har återvänt efter att ha rundat Godahoppsudden, sedan han utforskat området ända till Fish River – Rio do Infante – i Sydafrika, och också bekräftat att den okända kusten fortsätter åt nordost. Samtidigt görs upptäcktsresor till lands som stöder teorin att Indien kan nås till sjöss från Atlanten.

Lika mycket som Henrik Sjöfarare är ansvarig är också Vasco da Gama ansvarig för Portugals framgång som tidig kolonialmakt. Förutom den lyckosamma första resan är det hans listiga blandning av politik och krig på andra sidan jorden som ger Portugal en framskjuten plats i handeln vid Indiska oceanen.
Den portugisiska kronan förstår nu att det är viktigt att säkra sina utposter på Afrikas östkust för att behålla sina handelsvägar till Fjärran östern.

År 1500 kommer befälhavare Cabral och blandar sig i sultanernas inbördes strider och grundar de första handelsfaktorierna i Calcutta och Cochin. Han återvänder hem med oerhörda skatter av kryddor, pärlor och ädelstenar.

Pedro Álvares Cabral föds 1467-1468, i Belmonte i Castelo Branco och är allmänt erkänd som den första europé som når Brasilien i april 1500. Hans expedition är också den andra från Europa som når Indien via sjövägen runt Godahoppsudden – Vasco da Gama har gjort det ett par år tidigare.

Pedro är son till adelsmannen Fernão Cabral och Isabel de Gouveia. Han får olika privilegier av kung Manuel under 1497. Dessa inkluderade en personlig ersättning, titeln rådgivare till hans höghet. Efter uppföljning av da Gamas resor utsågs Cabral till amiral i högsta kommando av 13 fartyg. Han tänker följa rutten som tidigare gjorts av Vasco da Gama – stärka de kommersiella bindningarna och fortsätta de erövringar som hans föregångare påbörjat.
Cabral leder Portugals andra expedition till Indien med Bartolomeu Dias som biträdande befälhavare. Deras expedition är till skillnad från Vasco da Gamas första expedition stödd även av privata finansiärer. Den största finansiären är Bartolomeio Marchioni, en skeppsredare från Florens.
Cabral avseglar från Portugal den 9 mars 1500 – med 13 fartyg och 1 200 män i besättning. Nu mot länder som tidigare siktats och som tillhör ”Fördraget Tordesillas” från 1494, en skiljelinje mellan det spanska och portugisiska territoriet, som delade den då nästan helt okända Nya Världen mellan de två länderna.
Han seglar västerut under gynnsamma förhållanden och den 22 april siktar Cabral landet han namnger ”Ön av det Sanna Korset”. Senare omdöpt till Ilha de Vera Cruz av kung Manuel. Landet som slutligen tar det namn vi idag känner till – Brasilien – från ett slags färgträextrakter, pau-brasil, som finns där.

Cabral tar formellt landet i besittning och sänder ett av sina fartyg till Portugal för att informera kungen. Efter en tio dagars vistelse i Brasilien, seglar Cabral seglar vidare mot Indien, en resa som besväras av en rad motgångar. Den 29 maj, då flottan rundar Godahoppsudden, är fyra fartyg förlorade.

De återstående fartygen ankrar den 13 september 1500 i Calcuttas hamn i Indien, där zamorin – den dynastiske härskaren – välkomnar Cabral och tillåter honom att etablera en befäst handelsplats. Tvister med muslimska handlare uppstår snart och den 17 december attackerar muslimer med stor kraft handelsstation. De flesta av portugiserna dödas innan förstärkningar kan komma från den portugisiska flottan – som ligger för ankar i hamnen.
Cabral hämnas genom att bombardera staden och tar till fånga tio muslimska fartyg med besättning. Han seglar därefter till den indiska hamnen i Cochin som ligger längre söderut, där han bedriver handel och tar in värdefulla kryddor, som han lastar sina sex återstående fartyg. Cabral besöker också hamnen i Carangolos och Cananor på samma kust och avslutar sin resa den 16 januari 1501. Fullastad börjar han återfärden till Portugal. På sin väg hem havererar två fartyg och med endast fyra fartyg av tretton når Cabral den 23 juni 1501 slutligen mynningen av floden Tejo i Portugal. Resan blir ändå en ekonomisk framgång, tack vare lasten med kryddor.

Kung Manuel är nöjd med resultatet med resan, trots de olyckor som har drabbat dem. Han sägs ha först gynnat Cabral genom att göra honom till chef för en ny och mer kraftfull expedition, men i slutändan är det Vasco da Gama och inte Cabral som utses till kommendör.
Orsaken till kungens förändring av beslut går isär. Någon anger oenighet om fördelningen av befogenheter i den nya flottan; en annan ger förklaringen att da Gama motsätter sig utnämningen av Cabral på grund av att da Gama själv redan innehaft titeln amiral av alla flottor som lämnat Portugal mot Indien och att katastrofer under Cabrals expedition bör diskvalificera honom för det nya uppdraget.

Oavsett den verkliga förklaringen drar Cabral sig tillbaka till sin egendom i Beira Baixa Portugal och tillbringar sina återstående år där. Han avlider 1520, men graven i Santarém identifierades först 1848 av den brasilianska historiker Francisco Adolfo Varnhagen.

Pedro Alvares CabralPedro Álvares Cabrals grav i Panteao Nacional i Lissabon, Santa Engrácia kyrkan

Portugisernas maktställning är redan så stark, att 1505 en vicekonung för Indien kan utnämnas. Det är Francisco d’Almeida. Han förlägger tyngdpunkten av sin krigföring till sjöss, han anser att den som vore herre över haven, vore också Indiens herre. Svåra tider stundar dock för honom, eftersom alla de som ser sina intressen hotade av inkräktarna, svär sig samman för att krossa portugiserna. De sammansvurna är de indiska härskarna, sultanen av Egypten, de små maktinnehavarna vid Röda havet och Persiska viken – och till och med venetianarna.
Men inbördes misstroende förhindrar ett gemensamt angrepp. Egyptens flottor blir tillintetgjorda och flyr. Portugisernas övervälde är grundat.

Vid d’Almeidas sida tillträder1509 en guvernör vid namn Afonso d’Albuquerque, som lyfter Portugal till rangen av Indiens kolonialmakt. Två gånger erövrade han Goa – ingenting förmår motstå hans våldsamma angrepp. Inget står i hans väg. Främre Indiens kryddhandel glider definitivt över i portugisernas händer.

Efter ett antal nederlag entledigas Afonso d’Albuquerque från sitt ämbete och att en annan utses till hans efterträdare. Envist förtal har till sist förmått kungen att fatta detta beslut. Med krossat hjärta avlider d’Albuquerque ombord på sitt skepp utanför Goa, 63 år gammal och trogen sin konung in i det sista.

Hans landsmän ger honom tillnamnet den Store. En ståtlig, vördnadsvärd gestalt med långt, ända till midjan böljande vitt skägg, sträng, rättvis, initiativrik, arbetsam, seg, svår att tillfredställa, lidelsefull, främst i alla strider och faror, en handlingens man med storartade syftemål och en fläckfri karaktär i en fördärvad tid. Med vänlighet umgås han med hinduer, muhammedaner och kineser – han till och med gynnar giftermål mellan sina soldater och hinduiska kvinnor. Minnet av honom lever kvar länge.

Afonso d’AlbuquerqueAfonso d’Albuquerques grav i Panteao Nacional i Lissabon, Santa Engrácia kyrkan

En kort notering om Diogo Cão – han omnämns som Diego och/eller med efternamnen Cam eller Camus, föds omkring 1450. Han är den som förste europé upptäcker Kongoflodens mynning 1482, och seglar därefter vidare längs kusten och når Cape Cross norr om nuvarande Swakopmund i Namibia. Han sätter upp fyra stenpelare – padrão – med märkningar längs kusten, den sydligaste vid 21° 50ʹ sydlig bredd. Alla dessa pelare är blivit återfunna. Han avlider 1486.

En annan känd upptäcktsresande vi ser på monumentet är Bartolomeu Dias som också föds omkring 1450 i provinsen Algarve. Dias rundar Godahoppsudden i södra Afrika år 1488 som första europé sedan antiken och öppnar därmed upp en åtråvärd havsrutt från Portugal till Indien.
Han följer också med Pedro Álvares Cabral på resan som leder till upptäckten av Brasilien, 1500.

Även om hans efternamn är väldigt vanligt, så tror historiker att Dias kommer från en lång rad av sjöfarare, som kan ha inkluderat Dinis Dias, som rundar Kap Verde år 1455, och Joao Dias, som rundar udden Bojador år 1437. Dias deltar i Diogo de Azambujas expedition till Guldkusten, där citadellet Elmina anläggs 1482.

Dias för befälet över en flotta av tre skepp, och lämnar Lissabon år 1487 efter tio månaders förberedelser. Dias använder en ny strategi, han låter ett av de tre skeppen fungera som rent förrådskepp, vilket gör att flottan kan vara till sjöss längre tid. Dias bror, Pedro, är kapten på förrådsskeppet. Dias tar också med sig flera afrikanska tolkar som hade bott i Europa, och dessa skulle hjälpa honom att upprätta handel med afrikaner.

Expeditionen seglar söderut i fyra månader, och stannar längs vägen för att bedriva handel. Utforskarna passerar nu stenpelaren som lämnats av Diogo Cão nära nuvarande Namibia för att markera den sydligaste punkt portugiserna nått så långt. I slutet av december passerar skeppet Oranjefloden precis norr om nuvarande Sydafrika. Kort efter att de passerat Kap Volts, som fått namnet efter de starka vindarna i trakten, hamnar skeppen i en fruktansvärd storm som blåser dem söderut i nästan tretton dagar!
När vinden stillat, sätter Dias kursen mot öster där han förväntar sig att få Afrikas västkust i sikte. När inget land dyker upp – utan bara tomma havet – styr han norrut, och når Bahia de Vaquieros, ungefär 30 mil öster om Godahoppsudden.
Vid denna tidpunkt inser han inte att de hade rundat udden!

Invånarna i området försöker driva bort inkräktarna med stenkastning och de har inte hunnit kasta många stenar innan Bartolomeu Dias skjuter en av dem med ett armborst. Då tar till flykten. Bartolomeu Dias fortsätter och kan till sin stora glädje upptäcka att kusten sträcker sig åt nordöst så långt ögat når. Dias fortsätter till Great Fish River och vill fortsätta in i Indiska Oceanen, men nu hade besättningen fått nog, de är mycket trötta och hungriga och till slut övertalar de Dias att återvända till Portugal.

Det är på tillbakavägen Dias får syn på den efterlängtade udden och det är nu han ger udden namnet ”Stormarnas udde” – Cabo dos Tormentes – på grund av de stormar de råkat ut för.

Kung John II döper dock senare om den till Godahoppsudden, eftersom upptäckten av udden innebär att det nu fanns gott hopp om att finna vägen till Indien.
Dias expedition bevisade att kartografens Ptolemaios kartor var oriktiga, men det går nästan tio år innan Portugal kan dra fördel av denna viktiga geografiska upptäckt.

I Portugal erkänner man inte honom som uddens upptäckare. Likväl utnämns han 1494 som ansvarig för bildandet av en ny fartygsflotta, som ska försöka nå Indien via Godahoppsudden. Vasco da Gama är utsedd att leda expeditionen med Dias ombord så långt som till Kap Verde-öarna, där Dias på order av den nye portugisiske kungen Manuel ska etablera handelsstationer i vad som idag är Moçambique.
Da Gama fortsätter – och finner vägen till Indien!

I mars 1500 ger sig Dias ut på sin sista upptäcktsresa. Han har befälet på ett av tretton skepp under Pedro Cabrals ledning. Expeditionens syfte är nu att upprepa Da Gamas resa till Indien. Expeditionen utgår från Kap Verde-öarna och korsar ekvatorn. Flottan möter passadvindarna, blåses ur kurs och det hela resulterar i att de kommer till Sydamerika! Detta är den första dokumenterade europeiska landstigningen i Brasilien. Efter att de lämnat Brasilien hamnar flottan åter i svår storm vid Godahoppsudden.
Fyra av skeppen går under, däribland Dias fartyg, vilket kostade honom livet. Då skriver vi den 29 maj 1500.

Vad var det som driver portugiser till dessa vådliga resor?
Deras fartyg är små – av en typ som kallas caraveller – endast cirka tjugo meter långa och med en kapacitet på omkring hundra ton. Besättningen på ett trettiotal man har inga hytter. De får sova, äta, uträtta sina behov på däck eller på lasten under däck! Portugiserna beger sig ut på färder som tar många månader, ibland till och med flera år, med dessa små skepp och med mycket bristfälliga navigationsinstrument. Först vid slutet av 1400-talet utvecklas större skepp, med bättre sjökort och system för navigering.

Att portugiserna tidigt sysslar med sjöfart är naturligt med tanke på landets läge vid atlantkusten. Handeln är en viktig del för landets ekonomi.  Eftersom vägarna är dåliga eller obefintliga transporteras så mycket som möjligt till sjöss. Fartygen kan ta stora laster men sjömännen tar också stora risker. Stormar, grundstötning och pirater hotar ständigt.
Portugiserna har i alla tider transporterat varor runt medelhavsområdet. Befälen blir alltmer vana att navigera och att vara länge ute till sjöss. Ett hårt liv, men kanske inte hårdare än att slita från morgon till kväll på steniga åkrar som inte ger någon skörd.
Många portugiser kan av tradition hantera havet – och de som lyckas kan bli rika på guld, silver, ädelstenar, fint porslin, kryddor, socker, frukter, ädla trädslag, slavar, växter av olika slag, exotiska frukter och djur.

Portugal är under många år en stormakt att räkna med!

Var kommer då Columbus in?

I augusti 1476 kommer en man simmande i land i Algarve, södra Portugal. Det är den 25-årige Christofer Columbus vars skepp anfalls av sjörövare, och han ser ingen annan utväg än att kasta sig i havet och simma den mil som räddar hans liv.
Columbus, troligen född i Genua i Italien år 1451, finner sig tillrätta i Portugal. I Lissabon gifter han sig med Felipa Monis de Perestrello, dotter till en italiensk kolonisatör i den portugisiska kronans tjänst.
Familjen Perestrello har ett arkiv som heter duga. Rikt på sjökartor, böcker och dokument – något som ger en direktlinje till självaste hovet. De goda kontakterna ger Columbus arbete hos en italiensk handelsfirma på Madeira. På sin många resor möter Columbus sjömän som med iver hävdar att det finns okända territorier längre bort – åt väster.
Detta väcker Columbus lust och vilja att utforska sjövägen västerut. Turkarnas blockering av de traditionella handelsvägarna österut efter erövringen av Konstantinopel 1453 ger ytterligare näring åt hans drömmar.
Portugiserna är skeptiska till hans tanke då den alternativa vägen till det rika Orienten måste sökas söderut, via Afrikas sydspets. Bartolomeu Dias framgång att nå Godahoppsudden och därmed också den efterlängtade förbindelsen med Indiska oceanen blir slutet för Columbus drömmar om att någonsin få portugisiskt stöd. Kan en omritad världskarta bli en framgång för Columbus?

Hösten 1485 avlider Columbus fru. Han tar sig till fots över gränsen till Spanien tillsammans med sin lille son Diego. På sin väg till den avlidna hustruns syster hälsar Columbus på i ett kloster. Munkarna tar väl hand om honom och med deras hjälp får Columbus en första audiens hos det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella. Men de har fullt upp med egna problem i landet och medan kungaparet koncentrerar sig på kriget mot morerna och jakten på judarna lever Columbus mellan hopp och förtvivlan. Han får visserligen några mindre bidrag, men sitt levebröd förtjänar han huvudsakligen genom att sälja marina kartor som han lärt sig att rita av sin bror Bartolomé.
Columbus träffar änkan Beatriz Henríquez Arana och de får en son 1488, Hernando. Denne son blir så småningom en berömd författare till berättelsen om sin far – upptäckaren Columbus!

Under andra hälften av 1400-talet tror de flesta européer att jorden är platt, att världen tar slut någonstans väster om Gibraltarsundet. Den som utmanar ödet kommer att försvinna ner i intet, men de som är bildade är bättre informerade. Kanske har man hört talas om Senecas, Horatios och Vergilius skrifter om land västerut. De bortom havet. Så det är egentligen inga nyheter Columbus kommer med, problemet är avståndet. Avståndet till den Östasiatiska kusten! Det är nu den omritade världskartan kommer in i bilden.
Visserligen uppstår förvecklingar kring olika sätt att mäta avstånd och Columbus nu tror att världen är mindre, haven mindre och därmed vägen till Fjärran östern också kortare. Han meddelar kungen och drottningen; ”Jag säger att världen inte är så stor som allmänheten hävdar.”
Utifrån dessa antaganden anser Columbus att det är helt möjlig att genomföra resan oavsett tidens primitiva skepp, bristfälliga navigeringsinstrument och svåra förhållanden ombord. Finansiering av resan blir dock det största problemet. Columbus kan inte räkna med ekonomiskt bistånd av vare sig från hov, adeln eller privatpersoner.

I maj 1492 lämnar Columbus sina båda barn hos Beatriz och ger sig iväg till kusten, för att med hjälp av sina vänner i La Rábida-klostret skaffa fram folk och skepp för sin resa.

Inom några månader kan Columbus och hans besättning på cirka hundra man gå ombord på de tre små fartygen Santa Maria, Pinta och Niña. Tidigt på morgonen den 3 augusti ger de sig iväg.

Columbus har en extrem förmåga att förutse stormar till havs, och även att se saker som ingen annan lägger märke till. Natten till den 12 oktober 1492 är han den ende som uppfattar det ytterst svaga ljuset från en eld långt borta. Befälhavaren Columbus, som bara två dagar tidigare fått 72 timmar på sig att finna fast mark, försäkrar sin besättning att man nu har kommit fram. Några timmar senare hörs ett skrik från Pintas mast – de har faktiskt nått land – en av de många öarna i Karibien. Den ende som inte är överraskad är Columbus själv – enligt den karta han erhållit måste det finnas öar just där. Äntligen de asiatiska öarna!
Inget kunde vara mera fel! Kina, Japan och Indien ligger inte i närheten.
De har kommit fram till var en världsdel som ingen har anat. Visserligen en räddare i nöden för de nedbrutna männen ombord på fartygen.
Columbus misstag omstörtar vår historia. Men den nyblivne ”Amiralen över Atlanten”, ”Vicekonungen över de nya territorierna” eller ”Don Cristóbal” – några av hans titlar – vidhåller att de har kommit till Indien. Nakna människor som nyfikna och rädda gömmer sig bakom buskar på stranden kommer att kallas just indianer – indios.
Men det är en annan historia.

Portugisiska upptäckter under åren 1414-1542

Portugal

Några årtal;

1394: Henrik Sjöfarare, King John I:s son föds
1415: King John I erövrar Ceuta in norra Africa
1419: Madeira upptäcks av Zarco och Tristao Vaz Teixeira
1427: Azorerna upptäcks av Diogo Silves
1434: Utforskning av den afrikanska kusten startar
1438: Afonso V blir kung i Portugal
1444: Upptäckt och kolonisering av Kap Verde-öarna
1481: John II blir kung av Portugal
1484: Diogo Cão upptäcker Kongofloden
1487: Bartholomeu Dias leder expeditionen runt Godahoppsudden
1492: Christopher Columbus upptäcker den Nya Världen, men tror till sin död att det är Indien
1495: Dom Manuel I blir kung i Portugal
1498: Vasco da Gama når Indien genom att navigera runt Afrika
1500: Pedro Alvares Cabral upptäcker Brasilien
1519: Ferdinand Magellan leder den första resan runt jorden
1521: John III blir kung i Portugal
1542: Portugiser upptäcker som första européer Japan
1557: Sebastian blir kung i Portugal
1569: Nagasaki, i Japan, öppnas för portugisisk handel

Källor
www.elizabethan-era.org.uk/portuguese-explorers.htm
www.popularhistoria.se
https://pt.wikipedia.org/wiki/Monumento_aos_Descobrimentos

 


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *