De e merkelit …

De e merkelit …


Lulle” – Karin Johansson

Ja, så säger hon ofta. Då visste jag bara att hon var den enda sjukgymnasten i Torslanda och att jag snabbt behöver komma till behandling för min onda rygg.

Kör trevande ner mot Hjuvik, ”Sväng in på Grundsundsvägen till höger när du passerat Torstens”, är hennes vägbeskrivning jag fått per telefon.

Hon tar emot mig vid grinden tillsammans med sin hund, en svart Cocker spaniel. Tror den hette Liza (”Lajsa”) – och väl inne i den gula villan vid havet får jag ligga på värmedyna, hänga i en ribba som var fäst ovanför en dörrpost, och det hela avslutas med en ryggmassage som heter duga! Under tiden berättar hon om sitt liv, ömsom frågar hon om mitt. Hon har en hushållerska som funnits i familjen sedan urminnes tider. Hon är sjuttiotre år och kallas ”Lulle” – men egentligen är hennes namn Karin Johansson. Vi blir vänner. På riktigt.

När hennes hushållerska inte längre finns kvar i livet flyttar ”Lulle” till en fyrarummare på Tumlehedsvägen. Blir granne med mina svärföräldrar. Men jag ser henne aldrig mer.

Det vackra gula huset vid havet säljs och ”Lulle” skickar årligen julkort och brev. Med vackra ord och teckningar. Långt senare får jag veta att hon faktiskt är känd för sina kåserier i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under signaturen ”Lulle” och under det namnet blir hon också känd som målare, tecknare, grafiker och journalist! Och inte minst en duktig sjukgymnast!

Hon avlider 1991 och 1997 får vägen till den gula villan, hennes hem i Hjuvik under åren 1945-1985, namn efter henne.

I texten ”Vårvinter” skriver hon; Att efter en lång vinter få uppleva hur stränderna vaknar till liv genom flyttfåglarnas ankomst är undret över alla andra i vårbrytningstider …

Hon va´ merkeli, älskade Lulle!


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.