Om väggar kunde tala

Kategori: Vykort/foto

New York den 2 augusti 1910

Emigranter från Sverige

”Bäste broder Gustav! Det är nu länge sedan jag hörde något från dig så ja har glömt hvilket det är min eller din tur att skrifva. Undrar hur du mår nu för tiden. Sender här ett vy taget på en utflyckt i det gröna får se om du känner igen någon. Vi har haft ganska varmt här en tid, förövrigt mår ja mycket bra. Hoppas du gör sammaledes. Skrif snart så lengtar efter nyheter. Vänligen Noren”

Det är många rederier som ägnar sig åt att föra svenska emigranter till Amerika, och under senare delen av den mest omfattande emigrationsperioden startar Svenska Amerika Linjen (SAL) av skeppsredare Dan Broström 1915 i Göteborg. Då har den svenska emigrationen minskat sedan 1910 och SAL kommer istället att spela en stor roll för svensk-amerikaner som besöker i sitt gamla hemland Sverige. Dock med undantag från året 1923 då de dåliga tiderna i Sverige på nytt gör att emigrationen ökar för ett kort tag.

Massimmigrationen tar slut 1924 med anledning av mycket strängare amerikanska immigrationslagar.

På vykortet från 1910 ser vi förutom gruppen av svenskar också unionsflaggan – det vill säga den vi har under svensk-norska unionens tid – 1814 till 1905 – då båda nationernas flaggor är försedda med ett unionsmärke i det övre fältet intill stången. Frågan är om de oavsett upplösningen av unionen använder sig av flaggan ”over there” … eller inte ännu fått över den endast blå-gula flaggan. Vi vet att det bildas skandinaviska rörelser/lokala föreningar med anknytning till arbetslivet i Amerika.

”Det nya landet hade jord utan brukare och kallade på jordbrukare utan jord. Det öppnade sig för dem som åstundade en frihet som de saknade i hemorten. Och i varje bygd fanns det några män och kvinnor som åtlydde budet och företog den vanskliga flyttningen över till en annan världsdel. Det var de djärvaste som först bröt upp. Det var de oförvägna som först gav sig ut på den avskräckande färden över det stora havet. De som stannade kvar, de tröga och tvehågsne, kallade dem äventyrslystna. De första utvandrarna visste föga om det nya landet som väntade dem. Och de kunde icke veta, att mer än en million människor skulle följa dem efter från hemlandet. Det kunde icke anan eller gissa, att ett odlat land, större än deras gamla, skulle bli frukten av det företa de påbörjat under ovisshetens himmel, i djärvhetens tecken, som ett vådligt äventyr. De män och kvinnor, som denna berättelse handlar om har för länge sedan lämnat detta livet. Några av deras namn kan ännu läsas på söndervittrade gravstenar, resta tusen mil från den bygd, där de föddes till världen. I hemorten är deras namn glömda och deras utvandrings äventyr skall snart ingå i sagan och legenden.”

Ur V. Moberg, Utvandrarna

Under 1910 når den svenskfödda befolkningen i USA sitt maximum om 665 000 personer. Vi får inte veta så mycket mer om Noren. Bara att det, idag och i Sverige, finns knappt en handfull män som bär det namnet – Noren. Och förhoppningsvis kommer han att trivas i sitt nya hemland och vi får hoppas också att hans ättlingar inte glömmer sina rötter i Sverige!

Broström – ett foto berättar

När det begav sig – en sjösättning i närvaro av direktör Sven Häggqvist, fru Inga-Brita Carlsson, skeppsredare Dan-Axel Broström och direktör Arne Carlsson

Släkten Broström var en redarfamilj. I dess glansdagar bestod koncernen bland annat av rederierna Svenska Amerika Linien, Svenska Orientlinjen, Svenska Lloyd, Rederi AB Moratank och Svenska Ostasiatiska Kompaniet, samt skeppsvarvet Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB.

Man brukar tala om Axel Broström som grundaren och hans son, Dan Broström, som förvaltaren. Den senare blev med åren en väldigt viktig person för såväl näringslivet som politiken i Göteborg. Tyvärr gick han bort i en bilolycka år 1925 – på väg från ett fartygsdop. När hans kista transporterades till jordfästelsen kantades gatorna i Göteborg av sörjande människor.

Dans hustru Ann-Ida kom att spela en stor roll för den fortsatta utvecklingen. Deras gemensamma son Dan-Axel skolades till koncernchef, men som sådan lyckades han aldrig att fylla upp sin fars kostym – och kanske orsaken till att han fick lämna chefskapet 1969 står kanske att finna i efter några stormiga år i mitten av 60-talet – inte minst ett mindre lyckat äktenskap som vi läst om pressen, likt en dokusåpa Men det finns säkert en mängd orsaker till att framgångarna vände. 70-talet avlöste varvskriser varandra och koncernen hamnade i samma situation som andra rederi- och varvsföretag. 1979 gick en 103-årig epok inom skeppskonstruktion i graven, Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB.

Staten tog över Broströms varv, och 1984 såldes hela linjenätet till Transatlantic. Resterna av bolaget köptes av Asea år 1988, trots att det kom ett nytt bolag i denna koncern att få namnet Broströms blev det uppköpt av danska shippingbolaget Maersk.

Och så avslutades kapitlet om Broström tid som storfinansfamilj.

Tankar kring en målning…

 Rättvikskulla vid spisen, målning av J F Höckert

Johan Fredrik Höckert besöker Dalarna och ett av minnen från denna färd blir målningen ”Rättvikskulla vid spisen” från 1862. Konstnären föds i Jönköping 1826 och han avlider i Göteborg, bara 40 år gammal. Det här är en kopia som hänger på min vägg.

Författaren Jane Austen gör det. Liksom kung Gustav V. Och vänsterpartiets Johan Lönnroth.

Vaddå? Jo, handarbetar!

Broderar!
Stickar!
Virkar!
Knypplar!
Syr!
Snidar i trä!

Lusten att skapa kan ibland beskrivas som en drift. Är det lust som driver denna kvinna på bilden? Eller mer flit och nytta än med nöje? Och visst är det mer nyttosaker man gör förr i tiden – sådant som behövdes i vardagen. Såsom värmande vantar, strumpor, mössor, tröjor…

Kanske är det en slags terapi som håller undan tankar av oro och sorg. Handarbetet samlar tankarna, ger vila och enskildhet. En slags meditation? Glädje när man ser det färdiga resultatet.

Min mamma hade alltid något handarbete på gång. En dåtidens självhjälpsarbete och inte förspilld kvinnokraft, som jag – arma stressiga nutidsmänniska ofta uttryckt!

Att tänka är ett hantverk, och tänka är också handens verk. Känslan av tråden, garnet, materialet i händerna… det är sinnligt.

Kanske den unga dalkullan drömmer om sin framtida kärlek. Ljuset och värmen från den öppna spisen sprider ett vackert skimmer över hennes ansikte. Hon håller benen lite vilsamt – och sedesamt i kors. Varje maska i hennes stickning kommer att bli ett blad ur hennes livs dagbok.

Är hon en i dalkulla klädd Maria? Som väntar på genuin kontakt och verklig gemenskap. Jag är er moder; bryt inte banden. Fly inte famnen, som ger er liv. (Ur psalm 786)

© 2021 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑