Breven i askan 2

Breven i askan 2


Breven i askan

Det här brevet är skrivet på baksidan av en kopia som ett ungt par skriver till nära och kära i Sverige. De befinner sig uppenbarligen i Kanada. Jag börjar med det brev som en dotter skriver till sin mamma. Det är samma unga kvinna som sannolikt några år tidigare skrivit brev till sin familj i Göteborg – hon är numera gift – och det är handskrivet på vitt papper;

”Mamma!
B sa att du hade ringt häromdagen. Först tänkte jag ringa men det blir så himla dyrt om man vill prata tillräckligt länge för att få någonting sagt. B sa att du antydde att det var problem hemma. Vad är det och kan jag göra något för att hjälpa? Han sa också att du vill att jag ska komma hem. Jag skulle jättegärna vilja komma men det finns inga pengar i kassan och vi har en del att göra på det nya stället. Om du verkligen tror att jag kan göra något för att hjälpa till med vad det nu (än) är så kan jag nog komma hem ett par veckor på ena eller andra viset. Det känns så hopplöst att vara så långt borta när jag skulle vilja vara hos er, speciellt om jag behövs, men vi har det så bra här nu med vår lilla gård och det är osäkert att komma hem och stå med två resväskor i mitten av vägen igen. Det lockar onekligen att flytta hem ibland men då säger jag till mig själv att det är grå vardag hemma också när jag har varit där ett par veckor. Allt är så lätt och okomplicerat här jämfört med hemma. Det är inga bestämmelser man måste följa och inte alla dessa avgifter att betala. (Speciellt för den egna företagaren som nu B så gärna vill bli). Jag älskar dig mamma och skulle vilja göra allt för att hjälpa dig men jag tror att jag är lyckligare här. Förhoppningsvis så kommer vår ekonomi att stadga sig nu när jag kan arbeta också så vi kan komma hem lite oftare. Det skulle vara jättekul om du kunde komma hit men jag vill inte att du ska känna dig skyldig att komma. Jag vill inte att du ska komma såvida du inte vill det själv.

Hur går det med U? Vad är det för kurser han borde ta som han har backat ur? (om det nu var hur det låg till). Hur är det med A? Tror du han kommer att betala igen dina pengar? Jag blir så arg bara jag tänker på honom och hur han har behandlat dig efter allt du har gjort för honom.
                                                  Hör av dig
                                                         din dotter …

PS Jag fick korten på er. Tack! Ni sitter båda på väggen ovanför min säng som ett försök att glätta upp det tråkiga hyresrum jag bor i just nu.”

 Läsaren fångas av hennes kamp mellan viljan att komma hem och hjälpa mamman och viljan – som kanske är mer av ett måste – att stanna kvar och bygga upp något eget. Hon har ett nytt efternamn och vi kan anta att hon numera är gift med sin B från Sverige, han har funnits med hela vägen i hennes brev.

På baksidan av det här brevet finns en maskinskriven text. Ett brev som beskriver hur dottern ovan har det tillsammans med sin man B. Han börjar med att berätta om sin erfarenhet från Veterinärhögskolan i Saskatoon. Därefter väntar en praktiktid under sex veckor. I Cochrane. Samma stad där paret bor. Han ser fram emot att få sätta igång.

Ungefär i mitten av arket  tar den unga kvinnan över skrivandet vid maskinen och vi läser vidare;

” … B byggde timmerhus hela förra sommaren och det trivdes han tämligen bra med. Han är ruskigt bra när det kommer till att hantera motorsågen eller yxan. I november skenade hans häst med honom och han var tvungen att hoppa av i full fart. Avhoppningen gick bra men landningen gick lite sämre. Han bröt ett av benen i handleden och fick gå med gips i nästan 10 veckor. Efter att gipset blev avtaget så har han jobbat på vår lilla timmerstuga som vi flyttade till den första mars. Det är en professor från universitetet i Calgary som äger den och marken den står på och vi har just skrivit på arrende som räcker så länge vi vill ha det. Just nu är det inget mer än en liten timmerstuga där men vi planerar på att bygga en lada och göra en hel del stängsling där till sommaren. Stugan är bara 7×8 meter så den är ju inte speciellt stor men den är nybyggd och fullt modern. Det är en källare under som är lika stor som huset och den kan man ju alltid göra iordning när det blir behov. Vi hoppas att det kommer att bli behov om ett och ett halvt år ungefär så vi kan ju oroa oss för det då. Vårt arrende är ganska fördelaktigt. Vi betalar 1100 skr i månaden och det includerar stugan och 50 ha varav 25 ha är bra åkerjord och 25 ha bra bete. Vår hyresvärd ska stå för allt material som behövs för att bygga ladan och nya staket och grindar och vi får allt en bestämd timpeng. Just nu har vi två hästar, tre hundar (varav en är inackorderad för ett år av en kille som åkte till japan för att lära japanerna engelska), en katt, en just inköpt mjölkko för hushållet (korsning mellan jersey och hereford) 30 kycklingar och B ringde häromkvällen och sa att han har köpt två griskultingar.

 Vi ska försöka att köpa ca tio biffkor som hoppeligen kan betala hyran för oss. Nu låter det som ett zoo, men detta är första gången som vi haft något som är nästan vårt eget och det är en sådan skön känsla att kunna göra vad vi vill utan att behöva fråga om lov hela tiden. Jag misstänker att om ett år eller så är nog djurpopulationen nere till ett mer normalt antal. Allting ser för tillfället väldigt bra ut för framtiden. Det enda är att B har varit tvungen att göra så mycket ensam eftersom jag har varit tvungen att gå i skolan. Det ska bli skönt att få flytta hem för att stanna i slutet av april. Det har ju varit två år nu som vi haft ett veckoslutsäktenskap, och det börjar bli en aning jobbigt, för att säga det minsta. Det är väl i stort sett allt som är att förtälja. B och jag längtar allt hem i mellanåt, men det finns så mycket här som det är svårt att lämna också. Mest längtar vi efter våra nära och kära och vi hoppades att genom att försöka hålla kontakten vi skulle i alla fall inte bli bortglömda. Jag hoppas att ingen tar illa upp genom att få en kopia men det är så många att skriva till och det ser inte ut som de skulle bli av någon annan väg. Jag hoppas också att det inte är för svårt att läsa för skrivmaskinerna här har inga å, ä eller ö.
                                                       Våra aldra bästa hälsningar till er alla.”

Breven berör. Det är ett ungt par som verkligen kämpar sig fram i tillvaron. Både med sitt äktenskap och med det som ska komma att bli deras framtida hem. Funderar själv vidare över Saskatoon som är en stad i provinsen Saskatchewan i Kanada. Minns hur jag sitter på Stadsbiblioteket i Göteborg och lyssnar på dikter. Lästa av författaren Jörgen Linder. Hans starka uttryckssätt i diktsamlingen ”Saskatoon” – på sitt alldeles egna språk med rötter i Västerbotten och Göteborgs Olskroken, ut i världen och åter till oss som lyssnade. Minns hans starka språk om samtiden – sorgset och kritiskt. Precis som dessa brev som en dag ligger för mina fötter …


Facebook kommentarer

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *