Ett exempel av många motiv som kapten Ekeberg skapat är kinesiskt, vilket framgår av vissa detaljer. I den väl skyddade hamnen ligger talrika skepp med olika nationers flaggor, bl a den svenska. Ett svenskt fartyg kommer länsande in i hamnen strax till höger. Upptill på den i mitten belägna ön synes en rad av hus, sannolikt magasin. I bakgrunden höjer sig ett kinesiskt tempeltorn. Med all sannolikhet är det Kantons hamn, slutmålet för ostindiefärderna.

Andra exempel är märkliga tilldragelser under Ekebergs sjöresor; Två fartyg, i vilkas segel sliter. Luften är full av snöslask. På ett av skeppen, ”Stockholm”, är Ekeberg är tredje styrman. Det andra är ”Drottningen”, som i samma storm förolyckas. I natten törnar fartyget ”Stockholm” mot en klippa vid Shetlandsöarna, slås av stormen i två delar. En del av besättningen lyckas rädda livet, bland dem Ekeberg, men får utstå svåra lidanden. Detta är Ekebergs första stora äventyr. 

Den 23 januari 1770 – Siöfaran i Nordsiön – föreställer skeppet ”Finland” som drabbas av svåraste storm, en väldig störtsjö. I Ekebergs egen journal över resan skrivs; ”Omkring kl 10 om aftonen reste stormen en förundransvärd hög sjögång, av vilken en våg, ej den minsta, översköljde skeppet, som icke underligen satte envar i den bestörtning att genast sjunka”. 

Han skildrar därefter detaljerat störtvågens framfart ombord. Vattnet stiger honom upp till armarna, drar omkull honom och för honom liggande på rygg fram och åter, till dess han får fatt i ett tåg, vilket räddar honom från att sköljas överbord. ”Finland” anlöper efter stormen i norsk hamn. Kanonportarna är uppslagna. 

Jacob Wallenberg omtalar på sitt sätt att skeppet ”Finland” anmäler sig med en dundrande hälsning vid ankomsten till Norge. Det är säkert om lotsen som Wallenberg talar, den som seglar ut mot fartyget för att vägleda det i hamn.

Ytterligare exempel på motiv är skepp där en explosion sker ombord. Ett annat motiv skildrar skepp, från vars för en grov kabel är sträckt ett gott stycke, tills den når vattenytan. Det hårt spända tåget i sjögången ses riva upp skum. Det får tänkas att på botten ligger ett ankare. 

Kanske en händelse, som Anders Sparrman berättar under en ostindisk resa; ”törnade skeppet oförmodat och fastnade på en till den dagen alldeles okänd mudderbank uti Bankasundet, men genom Ekebergs hastigt och klokt tagna, samt dristigt utförda mått och steg blev skeppet varpat tillbaka på djupare vatten; och därtill bidrog ej litet att den annars så milda och fredliga Ekeberg meddelat duktiga slag av en stor skeppsropare eller koppartalrör drog hopen utur förskräckelsens dvala till hastig åtlydnad av kommando.”