Om väggar kunde tala

Månad: januari 2021

– Att läsa är att resa tolkat av David Lagercrantz

Ni vet hur det är; att resa är mest besvär. Det är packning och krångel och jetlag, och trassel. Ska ni resa, ligg kvar i sängen. Sitt stilla i fåtöljen och läs. Ni kan ändå känna kölden och stormarna på Everest topp, eller ensamheten och ångesten på havets botten ända ner till middagssalongen i skeppet Titanic där kristallkronan ännu sägs hänga kvar i taket, som om festen fortfarande pågick. Ni kan gråta och tappa hakan, och resa inte bara i det yttre utan också i det inre. Ni behöver inte undra om vad människorna omkring er tänker. Ni kan få veta. Ni kan lära känna deras djupaste hemligheter, och det mörkaste i deras begär. Så riv biljetterna och håll er stilla. Stäng dörrarna, dra ner draperierna, och dra täcket över bröstet, och res långt bort eller nära utan att behöva göra annat än vända blad, och nöj er inte med annat än det som sjunger och doftar och får er att skälva. Res bara med de bästa och väx och bli klokare, och se er själva i det ni trodde var er främmande. Åk inte ut i världen. Låt världen komma till er.

Designsamarbete mellan Akademibokhandeln och David Lagercrantz

… läst på en plastpåse från Akademibokhandeln. Det gick rakt in i mig. 
I dessa tider av; Pandemi. Lockdown. Sjuttioplus. Hobbyepidemiolog. Coronahälsning. Klustersmitta. Självkarantän.

Januari 2021

Nostalgi av Mikael Enström …

DR FRIES TORG, SÖDRA GULDHEDEN, GÖTEBORG: ”HIMLEN ÄR EN PLATS PÅ JORDEN” (!).. Växte upp och tillbringade mina barn-och ungdomsår alldeles i grannskapet till och på detta torg.

I en turistguide för Göteborg för ca 15 år se’n, där ett antal göteborgsprofiler och kända personer får ange sitt ”Smultronställe”, skriver den kände Göteborgsförfattaren Åke Edwardsson om ”Mitt smultronställe”:”Dr Fries Torg på Guldheden. Det är ett sånt där klassiskt, inbyggt torg med funkiskänsla som har en grovhuggen skönhet. Den här kombinationen av fulhet och skönhet är svår att hitta någon annanstans än på såna här torg. Jag skulle tippa på att det är byggt i början av 50-talet. När jag letar miljöer till mina böcker rör jag mig mycket i den här staden. Dr Fries torg finns med i en av mina romaner, Himlen är en plats på jorden. När det kommer utländska journalister hit och vill se platser som jag skrivit om i romanerna, då är Dr Fries torg en självklarhet. Jag har återkommit dit i 20 år nu eftersom jag har min tandläkare där. Under den tiden har jag sett hur torget förändrats. Där finns, eller snarare fanns allting. Bibliotek, bank, post. Nu stängdes banken och posten är på väg ut. Det är som en bild av hela samhället.Åke Edwardsson, författare ”Inte visste jag att jag växte upp nära himmelriket.. 🤔😃Bl.a. så här skriver man på ”Wikipedia” om torget:”Doktor Fries torg byggdes 1951-58 för Göteborgs stads bostadsaktiebolag och färdigställdes våren 1953. Totalt uppfördes 265 lägenheter fram till 1958, under namnet ”Guldhedscentrum”. De två butikslängorna med två bostadsvåningar ovanpå ligger parallellt med varandra utefter en stor nedsänkt rektangulär torgyta. Doktor Fries torg är ett av tre mindre ”närtorg” i Guldheden med 5-10 minuters gångväg emellan. Torgytan inramas av två parallella bostads- och butikslängor med loggior vilka skyddar mot regn och rusk. Vid den bortre kortsidan kommer ett mindre bergsparti i dagen, och åt torgets entré öppnar det sig helt.De andra två närtorgen är Guldhedstorget i Norra Guldheden samt affärscentrumet på Doktor Bex gata, strax sydost om Doktor Fries torg. Torget betjänar främst ett närområde inom cirka 500 meter och cirka 3 500 invånare. Det ligger öppet och centralt i stadsdelen och är genom en rondell kopplat till genomfartsleden Doktor Allards gata.På torget finns ett flertal affärer, och i den södra änden av torget ligger en mötes- och kurslokal vid namn Forum och Guldhedens bibliotek.

Vid torget finns en spårvagnshållplats där spårvagn nr. 10 stannar [tidigare nr 7]. Vid torgets södra del tar Vitsippedalen vid, som sluttar starkt ner mot Sahlgrenskaområdet. Guldhedskyrkan, som ritades av professor Helge Zimdal, ligger på en bergsknalle cirka 300 meter nordost om torget.Torget fick sitt namn 1949 till minne av läkaren och med. dr. Robert Fries (1840-1908), son till Elias Fries. Det var arkitekterna Jan Wallinder och Sven Brolid som ritade torget.”Doktor Fries torg tillhör den generation centrumanläggningar som tar ett första steg mot att låta butikerna frigöra sig från bostadshusen och genom trafiksepareringen också från gatan. Butikerna ligger här i två längor kring ett torg med karaktär av italienska piazza, enbart avsett för fotgängare. Fortfarande ligger det dock två våningar bostäder ovanpå butikerna, vilket orsakade speciella problem. Bostädernas trapphus skulle helst störa butikernas planlösningar så lite som möjligt. Det ledde till för tiden ovanligt stora lägenheter på 4 rok och på gavlarna till och med 6 rok, vilket gav långa avstånd mellan trapphusen”.

I en fontändamm på torgets norra del står skulpturen ”Fina fisken”, gjord i rostfritt stål av Palle Pernevi och invigd 28 september 1961. Skulpturen är finansierad genom Charles Felix Lindbergs donationsfond. Redan 1953 provades en modell av skulpturen på torget och 1955 antogs förslaget efter en pristävling.Doktor Fries torg ingår i Göteborgs bevarandeprogram ”Värdefulla miljöer 1985” respektive ”Bevaringsprogram 1987”. Dessutom har området pekats ut som riksintresse för kulturmiljövården enligt de bestämmelser om numera återfinns i 3 kap 6 § miljöbalken. ..

I samband med att Landala IF arrangerade ett tivoli på torget, gjorde boxaren Ingemar Johansson en bejublad uppvisning. Enligt honom själv ”–troligen stans enda klubb som arrangerat boxning på ett torg i Göteborg.”Så för att sammanfatta: i bevarandeprogram ”värdefull miljö” respektive ”bevaringsprogram” och ”riksintresse för kulturmiljövården”..Och Ingo har haft boxningsuppvisning där.. Bara en sån sak!.. Och på detta ”himlen är en plats på jorden”..Man blir stum.. Är det verkligen här jag växte upp?? 🤔

En gatas dåliga rykte

Under 1800-talet sågs prostitutionen som ett nödvändigt ont. För att kontrollera de sedeslösa kvinnorna som stod till männens tjänst och för att stoppa den utbredda spridningen av syfilis började staten kontrollera prostitutionen.

Ekelundsgatan, 1898, Carlotta

Vid besöket i Gathenheilmska reservatet berättades om att det även inom området fanns utrymme för göteborgarnas ”förlustelser”. Vi skrattade åt beskrivningen, men faktum är att Göteborg inte bara var en stor hamn – porten mot yttervärlden – med pittoreska hus, kanaler, alléer, raka gator, små värdshus, teatrar … 

Nästan alla har väl hört talas om Red Light District någon gång, det som man kanske inte vet är att legaliserad bordellväsende även hade viss utbredning i det gamla Göteborg.

Redan för närmare hundratjugo år sedan hade Ekelundsgatan ett rykte om sig att vara just i centrum av kringliggande gatustråk där bordellverksamheter blomstrade långt in på 1900-talet.

Författaren Albert Cederblad (1846-1901) skriver i mitten av 1880-talet; 

”Under innevarande århundrade har Ekelundsgatan skaffat sig en sedlighetskänslan sårande ryktbarhet. Trång och undangömd, men dock i  omedelbar närhet av de stora gatorna, lämpar hon sig för undersåtarna till den suveräna makt – otuktens i höljet av smink, sammet och siden, som vanligtvis tilltager i den mån en stad skattar åt centrifugalrörelsen, och det är något, som rikets andra stad gör.”

Samhället hade genom en rad bestämmelser sanktionerat bordellinstitutionen under 1800-talet och det fanns en stor anledning till att så skedde. Man ville hindra spridning av könssjukdomar och därför infördes stadgar om att de prostituerade kvinnorna genomgick regelbunden polis- och läkarkontroll. Först 1918 upphörde bestämmelserna då lag lex veneris vunnit laga kraft.

De mest avancerade nymferna från Ekelundsgatan gjorde regelbundna kontrollbesök på Postgatan – och inte gjorde de besöken i smyg – nej, tvärtom de åkte i öppen droska under onsdagar och lördagar och undersökningen kostade en krona. Men de som inte var lika välbeställda smög sig förmodligen i skygghet ner till polisen på Spannmålsgatan för ett gratisbesök.

De eleganta kvinnorna i droskor väckte stor förundran och uppmärksamhet – ett nöje de kunde unna sig och se det som ett inslag i deras egen reklamföring! De brydde sig föga om folksamlingar som slängde glåpord efter dem, de hade mål i mun och kunde svara för sig.

Ett nedtecknat polisminne berättar just om Ekelundsgatan;

”Flertalet av de hus, i vilka de inskrivna kvinnorna bodde, revos i början av 1930-talet. I huset nummer 5 vid Ekelundsgatan bodde ”de förnämligare” kvinnorna.  Husen brukade på slangspråk  kallas ”kupor”. I varje hus fanns en värdinna eller portvaktsfru som kallades för ”mamma”, som hade att hålla ordning på flickorna samt att uppbära hyran, som erlades varje dag. Genom en liten lucka i porten  granskade värdinnorna med verkliga argusögon de besökande. Voro dessa alltför berusade eller uppträdde oskickligt, blevo de avvisade. Ordningspolisens främsta uppgift var att hålla god ordning på gatan samt att tillse att efterlevnaden av en del föreskrifter iakttogs. Man hade exempelvis att tillse att de inskrivna icke vid tänt ljus visade sig i fönster eller anropade förbipasserande.”

Mer ville inte polismannen rapportera … 
Bordellerna stängdes 1909 och enligt samma poliskälla lär många av de inskrivna flickorna ha blivit både gifta och präktiga husmödrar – om det nu kan vara en tröst i bedrövelsen.

Det krävdes rejäla män för att klara polisjobbet på Ekelundsgatan under början av förra seklet. 

En av dem var den inte helt obekante Ivar Durgé. Han skaffade både bil och licens att köra den. Automobil var någonting mycket stort. Folk på stan var nyfikna på åkdonet och konsten att kunna köra den. Poliskonstapel Durgé sadlade således om och öppnade chaufförsskola för gentlemän. Då hade det gått tio år sedan ett av Göteborgs mest kända Red Light District släckt ner. 

Vi får hoppas att kvinnorna verkligen fick ett bättre liv.

De registrerades, försågs med bok, fick bara bo och uppehålla sig på vissa platser i staden, fick inte klä sig så de kom att efterlikna borgarfruarna, fick inte vistas utomhus efter klockan 23. Kvinnor som i sin nöd gick in i prostitution sågs som liderliga och lata – de var otyglade och ohanterliga; för att inte verka störande på borgarklassen eller locka andra med sig i fördärvet gällde det att skilja ut dem, kontrollera dem.

Foto/bild; Carlotta

Ekskog och uttrar – på Otterhällan i Göteborg

Stora Otterhällan med Otterhälleskolan, trappan leder upp från Stora Badhusgatan, 1951

Historien berättar att det i början av 1600-talet finns en ekskog på Otterhällan. Berget är då en vacker och omtyckt plats där göteborgarna ”vederkvicker kropp och själ med lekar och måltider och olika förströelser i det gröna”.
Här är så naturskönt att det ordnas stora utomhusgudstjänster, men redan i slutet av 1600- och början av 1700-talet huggs ekarna ner för att användas för skeppsbyggnad. Det kala berget bebyggs därefter med små enkla stugor av hantverkare och arbetsfolk.

Här byggs så småningom stenhus. Och trappor från många håll krävde styrka i benen. Tänker på trappor från Stora Badhusgatan till Stora Otterhällan anläggs under 1885. Käppslängarliden från Kungsgatan är ganska seg den också.

Den gamla bebyggelsen rivs under 1950- och 60-talen och ersättes av stora kontors- och bostadshus. Men Kristinas Jaktslott flyttades en bit och finns kvar. En kulturförening som värnar om dess fortlevande.

Namnet Otterhällan kommer av den västsvenska formen för mårddjuret utter/otter, som har sina bon i berget. I bl a Wallenbergs ”Min son på galejan” omnämns berget för ”Otrillan”, då han beskriver en störtsjö; ”så hög ungefär som Otrillan och så bred som Hisingen”.

Fotot över Stora Otterhällan med Otterhälleskolan är från 1951. Käcka skolbarn strävade upp här var morgon och ner på eftermiddag. Skolan ser något övergiven ut där uppe på berget. Lite märkligt att dess gymnastiklokal låg bakom ett murverk under skolan och dess gård. Skolan revs 1977.

(Foto: Carlotta)

© 2021 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑