Om väggar kunde tala

Månad: december 2020

Aschebergsgatan, Aschebergska gravkapellet och Aschebergska eken!

Christinae kyrka, litografi från slutet av 1800-talet av Otto August Mankell

Mannen som ger namnet åt Aschebergsgatan i Göteborg är Rutger von Ascheberg (1621- 1693). Den gatan ersätter då det gamla Landalaledet från centrala Göteborg upp till Landala. Gatan blir anlagd 1882 och de första högresta stenhusen uppförs mellan Vasagatan och Engelbrektsgatan under åren 1906-1909. Därefter fortsätter man att bygga upp till Kapellplatsen. 

Rutger von Ascheberg har varit ute i krig ända sedan han är tretton år. Som page hos en svenskallierad kavalleri­överste är han med vid det svenska nederlaget vid Nördlingen 1634, dock inte i själva stridigheterna. Det blir inkörsporten till en lång karriär i svensk tjänst. 1644 får han officersfullmakt och året därpå deltar han i slaget vid Jankow i Böhmen, där svenskarna segrar stort.

Efter trettioåriga kriget har han avancerat till ryttmästare och under Karl X Gustavs polska krig utnämns Ascheberg till överste. Då har han också hunnit gifta sig med Magdalena Eleonora von Buseck, med vilken han skulle få tjugofem (!) barn. Rutger von Ascheberg överlevs endast av en son, Kristian Ludvig, som avlider barnlös år 1722. 

Nu kommer vi till Aschebergska gravkapellet som är sammanbyggt med Kristine kyrka, eller Tyska kyrkan som vi också kallar den. Kapellet är från 1682 och här vilar fältmarskalk Rutger von Ascheberg tillsammans med sin hustru och några av deras tjugofem (25) barn …

Redan under sin levnad, närmare bestämt den 28 februari 1681, beställer Ascheberg det storslagna gravkoret, som invigs den 11 december 1682 med fältmarskalken själv på hedersplats. 

Han avlider i sitt hem när Stora Torget (nuvarande Gustav Adolfs torg) den 17 april 1693, i en ålder av 71 år. Efter sin död begravs han under mycket pampiga ceremonier, den 26 augusti 1694, och kung Karl XI reser från Stockholm för att delta. Begravningskostnaderna lär ha uppgått till 4 200 daler silvermynt, en hög summa på den tiden.

”Han var min praeceptor och läromästare uti kriget”, skriver Karl XI i sin dagbok vid hans bortgång.

En son till Rutger von Ascheberg – Gustav Adolf – förekommer i samband med historien kring Hökällas säteri – där långt senare Lillhagens sjukhus förläggs. Intill gården finns vid denna tid en uråldrig ek, där sägnen berättar att greve von Ascheberg lär ha hållit sin bröllopsmåltid. Kanske är det just överstelöjtnanten Gustav Adolf von Ascheberg (1661-1692) som firar bröllop med grevinnan Beata Thorstensson (1667-1691), den 13 augusti 1691. Och minsann – vid grävning nedanför samma ek hittar en dräng långt senare en gammal plånbok med mynt från 1600-talet!
Naturen här omkring har burit fram en hel del åldriga ekar. Omkretsen på den gamla eken jag nämner här ovan lär ha varit fyra meter nio decimeter. Från grundstammen hade eken ursprungligen delat sig i fyra väldiga grenstammar, som bildade en enorm krona. Tidens tand och människohand har malt ner det mesta och numera växer här andra vackra lövträd.


Eken får i vilket fall som helst namnet ”Aschebergska Eken” långt innan den huggs ner för gott – och kan dateras till sent 1300-tal.

vykort av Aschebergsgatan från 1930-talet

Svenska Kullagerfabriken – SKF i Göteborg

Artillerigatan med SKF – foto: Kringla, 1930

Under 1930-talet har Svenska Kullagerfabriken 70 % av världsexporten av kul- och rullager. De expanderar och startar dotterbolag i flera länder, eller rent av köper upp bolag och omvandlar dessa till egna dotterbolag. Europa befinner sig i krig och den svenska upprustningen bidrar till en fördubblad inhemsk försäljning från Göteborgsfabriken. Totalt fördubblar fabriken sin likviditet från 70 miljoner år 1939 till mer än 140 miljoner år 1944. En relativt stor export har gått till Japan under slutet av 1930-talet, men landet minskar sin import av svenska lager och upphör helt 1941. 

Den stora industrianläggningen utmed Artillergatan är minst sagt en dominerat inslag i Gamlestaden. Grundstenen till den ursprungliga byggnaden placeras en marsdag 1907, i hörnet av Säve Strandgata och Hornsgatan och därefter växer byggnaden mot öster i etapper under 1909 -1912 och de äldsta delarna är ritade av arkitekten Ernst Krüger och byggdes av Kruger & Son AB. 

Huvudporten – mittemot Brahegatan – byggdes 1912 med vackra jugenddetaljer och har en tornöverbyggnad med klocka. Här har strömmar av fabriksarbetare passerat under årens lopp. Huvuddelen av produktionslokalerna byggs som hallar i ett plan utefter ”interna” gator som ligger vinkelräta mot den stora fabrikslängan. 

Ett växande behov av arbetskraft kräver särskilda åtgärder i hela landet och i mitten av 40-talet föreslås att Sverige ska organisera en överföring av arbetskraft från olika länder i Europa – i synnerhet rekryteras italienare till SKF år 1947. 

Under år 2007 då SKF fyller 100 år har koncernen 106 fabriker och 41 000 anställda och omsätter 53 miljarder svenska kronor och är världens ledande leverantör av produkter, kundanpassade lösningar och tjänster inom området lager och tätningar. Huvudkontoret ligger kvar i Göteborg. 

Vi har all anledning att vara tacksamma över alla de som lämnade sin hemländer för att var med och bygga upp vårt lands välstånd och den växande industristaden Göteborg. 

Tick-tack …

I en Facebookgrupp med intresse för gamla Göteborg gör jag följande inlägg:

Höghuset vi ser på bilden kallade vi ”klockhuset”. Långt efter att urbutiken upphört.I den lilla kyrkan i bakgrunden, Guldhedskyrkan – på Dr Allards gata 2 – konfirmerades mina äldre syskon. Den här lilla kyrkan kallades även barackkyrkan och invigdes 1951. Den var egentligen två sammanbyggda träbaracker, som församlingen hade fått i gåva av krigsmakten 1949. Den ena var inredd till kyrksal och den andra var samlingssal med tillhörande pentry. Själv fick jag gå till Annedalskyrkan på 60-talet… alla grupper fick inte plats i den lilla kyrkan p g a de stora barnkullarna under 40/50-talet.

Fotot är taget från Dr Fries torg mot Syster Ainas gata. Här stannade spårvagn 7. Idag är det Göteborgs estniska förening/hus som håller till i den gamla kyrkan. En ny kyrka byggdes på berget intill 1966. Min son döptes där 1967. Prästen hade glömt dopet och var på väg hem. Klädde snabbt om och döpte sonen till ”John”. Men i dopbesviset blev det rätt! Johan.

Fotograf var R Ryheden, år 1954.

”Klockhuset” och Guldhedskyrkan, 1954

Många kommenterar och berättar om minne av söndagskola, konfirmation, dop, bröllop m m. Lekskoleverksamhet och fritidsverksamhet samt andra barnverksamheter har skiftat under åren. Många trevliga och varma minnen.

Men det är framförallt några kommentarer som jag vill bevara och framhålla. Så typiskt för en tid då kyrkoverksamheten i den nybyggda stadsdelen hade stor påverkan på oss som bodde där. Vi var nyinflyttade i Södra Guldheden och vår församlingspräst var Per-Olof Sjögren.

Mikael Enström; Väcker många minnen till liv. Den ena delen av baracken var kapell, föregångare till Guldhedskyrkan på berget. Innan den byggdes mot slutet på 60-talet fanns där bara en klockstapel. Den andra delen, den högra delen av baracken var lekskola under 50- och 60-talet, förelöpare till senare tiders daghem och förskoleverksamhet. Jag växte upp på Syster Ainas gata 3, på bottenvåningen rakt mittemot denna barackbyggnad på andra sidan Dr Allards gata. Vi var fem barn, två tvillingpar, födda -48 och -51, och en lillasyster född -56. Lekskolan gick vi från ca 3 års ålder fram till att man började i skolan som 7-åring. Vi hade lekskola på eftermiddagarna kl 12-16. Och på söndagarna var det söndagsskola i den vänstra delen i Guldhedskapellet. Mina äldre bröder, Urban och Stephan blev konfirmerade av högkyrklige pastorn Per-Olof Sjögren i kapellet. Har i efterhand förstått att min pappa och mamma efter att vi barn gått iväg till söndagsskolan på söndagförmiddagarna fick sig en ”herdestund” med ett par timmars lugn och ro medan vi barn var borta på söndagsskoleundervisningen.. Man satt mest trött med kryss i ögonen, möjligen ibland med begrundan och förundran över de bibliska berättelserna som Per-Olof Sjögren förmedlade.. Han var som sagt högkyrklig. Och en sak som jag ofta funderat över, är att under varje påsk, på långfreda’n måste det ha varit, så ledde han en procession med sina söndagsskolediscipler/ -lärjungar, gata upp och gata ner på södra Guldheden. Han gick längst fram med korset och prästkappa och mundering som var kutym vid den tiden, och ledde sången ”Jesus är uppstååånden. Halleluja! Halleluja! ..” Vi, lärjungarna upprepade och sjöng med. Egentligen helt otroligt. Kan vi varit ca 25 st från söndagsskolan som gick med? Det var ju faktiskt som i ett katolskt land!! Och detta var södra Guldheden, skiftet 50- och 60-tal.. Ett år, kan jag ha varit ca 10 år, så vägrade jag. Min mamma, som själv aldrig gick i kyrkan, förutom konfirmationer etc, blev väldigt arg, och la in hela sin auktoritet för att förmå mig att gå med i påskprocessionen ledd av komminister P-O Sjögren. Kände väl måhända att jag kunde bli retad av kompisar.. Kändes i vilket fall inte rätt, utan bjöd mig väldigt starkt emot. Min tvillingsyster lyckades hon dock beveka, så hon gick med.. / Så visst har denna enkla barackliknande byggnad haft betydelse under de första formativa åren av ens liv.. / Men vilket inrutat liv man måste haft när man var liten. Skolan måndag – fredag, och också på lördagar ett par timmar skola första skolåren (innan lördagarna blev lediga) Och se’n söndagsskola på söndagförmiddagarna. Nog fick man lära sig lutheransk arbetsmoral och arbetsdisciplin från tidig ålder alltid.. Något som tveklöst hållit i sig. Född 1951, och jobbar fortfarande heltid.

Man kommenterar varandras inlägg och kanske hittar gamla barndomsvänner varandra igen. Själv noterar jag några gamla klasskamraters namn.

Mikael Enström återkommer med ett annat minne från barndomen i Södra Guldheden … också det värt att begrunda.

Ett annat minne dyker också upp. Högra delen av denna barack var ju en ”lekskola”. Och eftersom det ännu inte existerade någon regelrätt dagis- och förskoleverksamhet, så fanns det ingen som helst möjlighet för mammorna att hålla sina ungar inomhus. Min mamma räknade vid något tillfälle ut att det fanns 60-talet barn i höghuset vi växte upp i, 10 våningar högt. Riktiga barnrikehus i dessa barnrika efterkrigskullar. Mammorna var tvingade släppa ut oss på vinst och förlust, trots riskerna det var förknippat med..Och trots att min mamma egentligen var en riktig ”hönsmamma”. Fanns inte ens något staket ut mot Dr Allards gata, förrän långt senare, där vi spelade boll på gräsplanen nedanför huset och där bilarna susade förbi på Dr Allards gata, pulsådern genom södra Guldheden. Man sprang runt omkring överallt på södra Guldheden, var sakletare, letade brädor och plank på byggen för att bygga kojor. Fanns ett stort antal bl.a. på backarna ner mot Chalmers och bland de insprängda bondgårdarna, reliker från det förgångna som fortfarande fanns kvar med äldre ”utsocknes” göteborgare som hade grisar och höns, duvslag mm. Detta var ju från början lantlig idyll, ungefär som Änggårdsbergen.. Hursom: Någon gång ca tre år gammal följde jag efter några byggubbar som projekterade något uppe vid klockstapel-berget nära Guldhedskapellet. Jag halkade och föll, och minns tydligt hur anläggnings-/byggubbarna klättrande uppför berget, vände sig om och förskräckt tittade ner mot mig när jag fallit. Sannolikt blödde jag kraftigt, och började gråta. Men att det gjorde ont minns jag inte alls. Utan allt var mest som ett spännande äventyr. Har sedan minnesblixtar att jag satt i en varm arbetsbyscha tillsammans med byggubbarna. Sedan att jag var på något sjukhus där det fanns en miniatyrmodell över sta’n som jag fascinerades av. Sedan att jag stod längs ner i en halvtrappa där det fanns en schäfer. Har förstått se’n att det måste varit på en lokal polisstation uppe på Guldheden. Sannolikt var jag då ledsen och ville komma hem till mamma och pappa. Då hade jag varit efterlyst av mina föräldrar en hel dag, och hade också blivit opererad. Har ett ärr i pannan som minne av händelsen. Som sagt mest ett äventyr, och inte på något sätt traumatisk upplevelse…/Fotot från lekskolan: Jag är till höger. Min mamma har skrivit till fotot ”Michael och Mikael tänder första ljuset i Advent i lekskolan – Guldhedskyrkan dec 1956”. Jag var fem år. Många skådespelare bodde på Guldheden vid den här tiden. Min lekskolekompis på det här fotot var son till på den tiden kända skådespelerskan Gunnel Broström.(Masreliez tror jag han hette. Gunnel Broström, med i många TV-teaterproduktioner bl.a., var gift Masreliez.)

Mikael bifogar ett foto …

Jag är mäkta berörd. Tack Mikael för dina fantastiska inlägg om barndomen och din kära familj. Om vårt älskade Guldheden. Om prästen Per-Olof Sjögren, som höll oss samman. Om din musikaliska ådra … Stort tack!

Ostindiefararen Finland

Sjöfartsmuseet Akvariet, Göteborg 

Ur avsnittet FARTYGSMODELLER

Här finns också Nordens största samling fartygsmodeller. Modellerna är från 1700-talet fram till idag. Modellbyggande är ett hantverk lika gammalt som varvsindustrin själv. Innan ritningar började användas vid fartygsbyggen användes fartygsmodeller som förlagor. Än i dag tillverkas modeller av de fartyg som går i trafik även om dessa numera främst fungerar som reklam och dekoration. 

Modell av gammalt segelfartyg med vitt skrov och hissade vita segel.
Museets största fartygsmodell ostindiefararen Finland byggd 1930-31

Museets största modell ostindiefararen Finland, i skala 1:12, byggdes inför ”Ostindiska Compagniets minnesutställning” som hölls i Göteborg 15 augusti – 15 september 1931.

Modellen är byggd efter rekonstruktionsritningar utförda under överinseende av dr Hugo Hammar. Till hjälp för att konstruera ritningarna tog han bland annat dimensionsuppgifter från Kommerskollegiums arkiv, arkivmaterial i Sjöfartsmuseets samlingar, uppgifter ur boken ”Min son på galejan” samt teckningar ritade av Carl Gustav Ekeberg. Ekeberg var fartygets kapten under två resor på 1700-talet och han ritade av fartyget i sin bok ”Ostindisk Resa”.

Modellen är byggd på Sverres varv i Göteborg, bordlagd på ekspant och riggad exakt som originalet. Arbetet med bygget påbörjades 20 dec 1930 och slutfördes 14 augusti 1931, en dag före utställningens öppnande. Ca 30 man var involverade i byggandet av modellen. Det gick åt två ton virke, 60 kvm tyg och mer än 20 km tågvirke.

Bryggeri AB Pripp & Lyckholm donerade medel så att modellen kunde byggas.

© 2021 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑