JAVANEN

Om väggar kunde tala

Månad: januari 2020

Esse kappa effe … i Milano!

Piazza del Duomo/Wiki

Kommer med tåg till Milano i Italien. 60-tal. Ska vidare mot sydligare delen av ”stöveln”, men hinner med ett uppehåll för att se den gigantiska katedralen, mata duvor på torget och bli fotograferad av ”turistfotograf”. Ofta under min vistelse i Italien hör jag utrop som ”esse kappa effe” – kanske som en fråga eller bara något man associerar till då en svensk dyker upp. Jag förstår inte kommentaren. Då.

Långt senare får jag förklaringen, S-K-F! Bokstaverat och uttalat på italienska. I Italien har bl a Svenska SKF rekryterat arbetskraft. Man har sett annonser från de svenska industrierna.

Läser ”När Italienarna kom till staden” – En studie av den italienska arbetskraftsinvandringen till SKF i Göteborg 1947-1972 samt lyssnar på intervjuer ur radioprogram som bl a handlar om ”Lilla Milano”.

Bristen på arbetskraft är stor efter kriget i Sverige. I Italien är situationen omvänd. Den första gruppen kommer till Göteborg i juni/juli1947.SKF köper in 28 paviljonger som tidigare varit flyktingboende. Paviljongerna placeras österut på fabriksområdet mellan Säveån och SJ’s bangård. Barackerna går under namnet ”Lilla Milano”. De ca 10 kvadratmeter stora rummen är till början standardutrustade med säng, hylla, byrå, bord och stolar. Dusch och tvättkar finns i ett separat hus. I slutet av året kommer fästmör och fruar till de italienska männen. Då är 142 italienska män och 27 italienska kvinnor anställda på SKF. Många av kvinnorna får arbete i fabriken. Några anställs som städerskor och andra får jobb i SKF’s matsal.

SKF köper den italienska kullagerfabriken RIV 1964. Då anländer ytterligare en grupp italienare som flyttar in i ”Lilla Milano”. Då får de samsas med andra nationaliteter som finländare och jugoslaver. 1965 bor 550 personer i Milanokolonin. 1972 rivs barackerna som till en del ersätts av bostadshotellet i kvarteret Tonfisken i Gamlestaden.

Intervjuer i radion ger vid handen att många av de inflyttade italienarna slutar som industriarbetare efter några år och öppnar i stället de första pizzeriorna.Däremot blir pizzabagarnas barn inte pizzeriaidkare utan de skaffar sig ofta en akademisk utbildning. Pizzeriorna drivs vidare av andra, ofta invandrare från andra länder än Italien.

Italienska invandrare har bidragit på många sätt till de svenska framgångarna under efterkrigstiden.”Lilla Milano” finns kvar, men nu som fotbollsplan!

foto:”Lilla Milano”/ Italienska föreningen

Ett Steenhus … i Göteborg

Skeppsbrohuset, vykort 1944

I boken VANDRING BLAND STEENHUS, av Arne Gadd läser jag om en av mina favoriter i Göteborg – Skeppsbrohuset.

Ett hus som uppfördes 1934-35 enligt en ny metod, den s k Frankimetoden. Den gick ut på att man pålade med stålrör, vilka när de nådde berget gav en särskild klang ifrån sig. Röret fylldes med betong samtidigt som det sakta drogs upp. Därvid trycktes betongen ut i mellanliggande kaviteter i jord- och lerlagren – med ökad stablitet som resultat. Huset kom således att vila på betongpålar. Även i andra avseenden var Skeppsbrohuset ett pionjärbygge, såväl till exteriörens rena funkis som till detaljer som att det var ett av de första tillfällen då aluminium kom till användning till räcken o dyl här i Göteborg: många menade att metallen inte skulle tåla västkustklimatet, vilket det emellertid visade sig att den gjorde.

Skeppsbrohuset, med sina sju våningar ritades av Vilhelm Mattson och uppfördes 1934–1935 av byggnadsfirman F O Peterson & Söner för Bröderna Kanold. Bröderna Kanold var ett handelsbolag, en av Europas största konfektyrfabriker.

Till historien hör att den 25-årige murarmästaren Frans Oscar Peterson lade mursleven åt sidan och startade eget byggföretag, år 1870 – FO Peterson i Göteborg. Idag drivs FO Peterson-koncernen vidare som ett familjeföretag.

Booooom vid inloppet till Göteborg …

Utsikt över Göta Älv, Nya Älvsborgs fästning

Det här är utsikten från bostaden på Lokattsbacken i Hagen. Nya Älvsborgs fästning ligger i blickpunkten.

I månljusa natten den 8 oktober 1719 seglade den dansknorske sjöhjälten Peder Tordenskjold tyst och stilla förbi Älvsborgs fästning i Göteborgs hamninlopp. Tordenskiold ville fira sin sista triumf. Mitt framför näsan på en svensk garnison om 4 000 man trängde han in i Göteborgs hamn med åtta slupar och förstörde en fregatt, två galärer och ett krutfartyg. Här hade han tidigare lyckats bränna och förstöra stora delar av den svenska galärflottan.

Det var till och med på vippen att hela Göteborg förlorats, om inte en ung svensk officer – Georg Staël von Holstein gripit in – i sista minuten!

Detta är ju märkligt. Han ansåg att han med kanonader från Hisingssidan kunde mota Tordenskjold ut ur hamnen igen. Dessvärre var hans högre befäl – blivande kung Fredrik I – inte med på noterna. Men skam den som ger sig – med gnat, tjat och löfte om att Staël själv skulle betala artilleriet som eventuellt skulle förloras fick den unge officeraren låna två kanoner och ser man på – efter bara ett par rejäla salvor flydde den fientlige amiralen – hals över huvud och vår stad – Göteborg var räddad!

Den 6 november 1719 ingick Danmark och Sverige vapenstillestånd och den 3 juli 1720 undertecknades fredsavtalet.

Vad gäller Tordenskjolds öde blev det beseglat två år senare – han blev skjuten av Georg Staël von Holsteins kusin, Jacob i en duell i Tyskland!

© 2020 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑