JAVANEN

Om väggar kunde tala

Månad: mars 2018

En donators promenad genom livet – Göteborg

Charles Felix Lindberg, staty vid Kungsportsavenyn i Göteborg

På Järntorgets västra sida – mot Andra Långgatan – byggde Charles Gustaf Lindberg sitt hus under 1860-1862 – och det huset avgränsar än idag torget åt väster. Familjen Lindberg hade tidigare bott i ett trähus på den tomt som Yrkesskolan kom att ligga, och i det gamla huset föddes Charles Felix Lindberg – han som skänkte vår stad medel så att vi skulle kunna njuta av vackra parker och grönytor. Minns ni apoteket Svanen som låg i hörnhuset? Sedan kom Panduro Hobby och idag bedrivs restaurangverksamhet här. I andra delar av huset har Wilson & Co och Skandinaviska Banken huserat under många år. I hörnhuset mot Första Långgatan fanns en gång Järn-Sjögren som senare flyttade över gatan, till Järntorgsgatan 4-6.

Charles Felix är en person som än idag är ytterst viktig för Göteborgs historia. Han föds den 18 april 1840. Vi vet inte så mycket om hans barndom, men redan som nioåring skickas han till Skottland för skolgång och utbildning. I hela fem år får han vistas där. Unga pojkar från göteborgska köpmansfamiljer får under 1810-1880 sin skoluppfostran vid Smtih’s Academy i Fordyce. En systerson till Charles Felix redogör både vem som skulle få stipendier och hur det fortsatta livet för dessa studenter skulle te sig. Skolan är uppkallad efter en framgångsrik köpman – George Smith – som testamenterar en stor förmögenhet till skolan och en stiftelse i syfte att kostnadsfritt erbjuda studier åt ättlingar till sina egna systrar. Charles Felix är en av de första som börjar studera här och han får tidvis besök av både modern och syskon under sin vistelse i Skottland. En annan elev vid Fordyce skriver i ett brev;

”Den 5 maj började vi vid skolan … Jag hoppas pappa skickar oss ett Dictionary, vilket vår älskade lärare begärde… Mamma kan aldrig utgrunda hur bra vi har det här, ni behöver aldrig vara ledsna för oss, vi skall taga trenne skjortor i veckan, var tisdag och lördag kväll kommer det en piga och hämtar dem. Var lördagskväll tvättar vi fötter, huvud och ansikte … Vi lär för närvarande i skolan English Grammatics History of the Brittish Empire och Geographici. Skriver och räknar och var fredag eftermiddag skriver vi övningar och brev.”

Charles Felix återvänder till Göteborg våren 1854 och han fortsätter sina studier vid Göteborgs handelsinstitut mellan åren 1855-1857. Eventuellt gör han resor till utlandet, men om detta vet vi idag väldigt lite! 1865 blir han kompanjon med sin far i Charles G. Lindberg och de sysslar med import och export av stenkol och kolonialvaror respektive trävaror. En konkurs inträffar, men efter rekonstruktion ingår Charles Felix kompanjonskap med en kusin – det blir Andersson & Lindberg. Deras affärer går bra och kring 1890 är deras företag ett av de ledande exportföretagen i Göteborg. De importerar järnvaror, cement och kemikalier medan exporten består av bräder, gruvstolpar och tändstickor. En ångsåg etableras på Hisingen i Lundbyvass under 1892 – och sågverken utökas successivt och snart exporteras mängder av slipers till England. De söker sig också till rederibranschen och man har ett tiotal ångfartyg – namn som Triton, Göteborg, Vanadis och Lindholmen förekommer bland fartygen. Ring och Björn är namnen på deras kanalångare!

Lindberg drar sig tillbaka efter 25 år i företaget och investerar sina tillgångar i aktier och obligationer. Han lever hela livet ogift och till synes ensam med hushållerska och tjänstekvinnor i sina lägenheter i Göteborg. Om hans privatliv vet man lite, liksom om hans barndom. Det offentliga livet är inte intressant för honom – endast några fåtal noteringar finns bland kvarvarande räkenskaper om hans restaurangbesök och middagar. Däremot framgår att han betalar årliga medlemsavgifter till en rad föreningar i syfte att främja handelskunskaper, Jultomtarne, Gustav Adolf-stiftelsen, De blindas vänner, Räddningsinstitutet på Hisingen, Småfåglarnas vänner, Filharmoniska sällskapet, Hjelpkassan för nödställda köpmän, Arbetshemmet Waterloo, Barnhemmet å Gårda, Hafskuranstalten å Styrsö, Föreningen för bistånd åt vanföre, Göteborgs Fiskeriförening, Göteborgs Konstförening, Göteborgs turistförening, Kungl. Svenska segelsällskapet, Nautisk föreningen – och inte minst till konstnärliga ändamål. Han glömde inte heller sina syskon.

Denne man som sett till att vi får ett antal gröna oaser i Göteborg avlider den 5 augusti 1909, sextionio år gammal. Han som har setts ta sina dagliga promenader i Nya Allén, till och från sin bostad på Viktoriagatan 2. Hans kroppshydda är stor, är rökare och således inte så sportmannamässig. Gravsättningen vid Östra kyrkogården sker utan större uppträdanden. Däremot har hans donationer satt prägel på Göteborgs historia och framtid. Vi kan hälsa på honom mellan parksofforna intill Bältesspännarna – i februari 1990 tar han sin väg västerut … en man som spankulerar fram i form av ett verk skapat av Jan Steen. Charles Felix går genom vår stadsnatur – något som han värnade så mycket om! Ett föredöme för en representant för Göteborgs historia.

Källa: Göteborgs Hembygdsförbund, 2010

Vad har min pappa och Denninghoffska huset ihop?

”Denninghoffska huset” Östra Hamngatan, Göteborg (Carlotta)

År 1899 är Göteborg Sveriges största exportstad med en befolkning på 130 000 invånare, som besöks av ett växande antal turister. Man efterlyser fler affärer. Bolander får med sig några andra prominenta göteborgare disponenten G. D Kennedy och grosshandlaren Christan Röhss. De bildar aktiebolag, får byggnadsnämnden med på noterna, anlitar arkitekten Louis Enders och entreprenören byggnadsfirman J Dähn för att realisera ”ett av de vackraste affärspalatsen i Skandinavien”. 

Emellertid räcker pengarna bara till halva, den östra delen, av projektet. Överglasningen kommer aldrig till stånd eftersom den västra delen, som är en förutsättning för att bära takvalvet, aldrig byggs. När Arkaden rivs 1972 är det många som ondgör sig och sörjer den pittoreska gatstumpen. Minst lika högt protesteras när man 1898 river för att uppföra den ursprungliga Arkaden. Då ligger på samma plats det vackra ”Denninghoffska huset”, som omfattar hörnet Östra Hamngatan/Drottninggatan och som bara blir 16 år gammalt! 

Wilhelm Denninghoff startar och gör sig en förmögenhet på järnmanufaktur. 1889 köper han Gunnebo slott i Mölndal och ger i bröllopsgåva till sin dotter friherrinnan Hilda Sparre. Huset i hörnet av Drottninggatan och Östra Hamngatan anses vara ett av Göteborgs vackraste, inte desto mindre klagar man 1903 över att västra delen av kvarteret står kvar och att arkadidén inte fullföljts. Det ursprungliga konsortiet har stora ekonomiska svårigheter och räddas 1909 från konkurs av grosshandlare J A Hertz. Inom tre år har han vänt förlusten till vinst. 

Genom släktforskning har jag funnit ännu en nära släktning. Keith, som är son till en dotter min pappa fått långt innan jag själv föddes. Jag är alltså Keiths moster och han skriver om foton som är tagna vid en firmafest där min pappa finns med… och även hans egen pappa.

Alltså maken till min äldre syster!

Keith skriver i ett mejl;

”Jag har tagit reda på en del om det företag där din pappa och min pappa arbetade tillsammans en gång i tiden. Företaget hette ”Wilhelm Denninghoff AB” och var en grossistfirma i järnvarubranschen. Verksamheten startade redan 1873 och blev mycket framgångsrik. Från och med år 1931 låg firman på Spannmålsgatan i dåvarande östra Nordstan. Detta var pappas arbetsplats så länge jag minns. Där var han lagerarbetare på en avdelning som kallades ”packsal – returavdelningen”. Din pappa arbetade på en avdelning som kallades ”magasinet-holmen”. Detta framgår av informationsblad över personalen på företaget daterat år 1951, som jag har en suddig kopia av. Med största säkerhet ägde personalfesten i fråga rum på Henriksbergs festvåning på Stigbergsliden någon gång i början av 1950-talet. År 1974 blev företaget blev en del av HDF-bolagen och verksamheten flyttade till Lackarebäcks industriområde i Mölndal och detta blev också pappas nya arbetsplats. Där arbetade han fram till 1983 då verksamheten flyttade till Halmstad, samma år som pappa fyllde 63 år.”

Visst är världen liten? Och Göteborg ännu mindre!

Broström – ett foto berättar

När det begav sig – en sjösättning i närvaro av direktör Sven Häggqvist, fru Inga-Brita Carlsson, skeppsredare Dan-Axel Broström och direktör Arne Carlsson

Släkten Broström var en redarfamilj. I dess glansdagar bestod koncernen bland annat av rederierna Svenska Amerika Linien, Svenska Orientlinjen, Svenska Lloyd, Rederi AB Moratank och Svenska Ostasiatiska Kompaniet, samt skeppsvarvet Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB.

Man brukar tala om Axel Broström som grundaren och hans son, Dan Broström, som förvaltaren. Den senare blev med åren en väldigt viktig person för såväl näringslivet som politiken i Göteborg. Tyvärr gick han bort i en bilolycka år 1925 – på väg från ett fartygsdop. När hans kista transporterades till jordfästelsen kantades gatorna i Göteborg av sörjande människor.

Dans hustru Ann-Ida kom att spela en stor roll för den fortsatta utvecklingen. Deras gemensamma son Dan-Axel skolades till koncernchef, men som sådan lyckades han aldrig att fylla upp sin fars kostym – och kanske orsaken till att han fick lämna chefskapet 1969 står kanske att finna i efter några stormiga år i mitten av 60-talet – inte minst ett mindre lyckat äktenskap som vi läst om pressen, likt en dokusåpa Men det finns säkert en mängd orsaker till att framgångarna vände. 70-talet avlöste varvskriser varandra och koncernen hamnade i samma situation som andra rederi- och varvsföretag. 1979 gick en 103-årig epok inom skeppskonstruktion i graven, Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB.

Staten tog över Broströms varv, och 1984 såldes hela linjenätet till Transatlantic. Resterna av bolaget köptes av Asea år 1988, trots att det kom ett nytt bolag i denna koncern att få namnet Broströms blev det uppköpt av danska shippingbolaget Maersk.

Och så avslutades kapitlet om Broström tid som storfinansfamilj.

En ung flicka lämnar Kronborgs slott i Helsingör för Helsingborg och via Göteborg far hon vidare till Stockholms slott …

Kronborgs slott, Helsingör

Tidigt på morgonen den 8 oktober 1766 vaknar Sofia Magdalena i sin röda himmelssäng på det gamla slottet Kronborg i Helsingör. Slottet ligger på en udde cirka 500 meter nordost om Helsingörs centrum.

Detta är en mycket speciell dag – en dag hon varit medveten om under hela sin uppväxttid. Stunden har kommit då hon för alltid skulle lämna sin familj och sitt fädernesland och för första gången möta sin blivande gemål, kronprins Gustav, och sitt nya hemland Sverige.

Giftermålet mellan de båda kungabarnen hade bestämts av föräldrarna då paret var i femårsåldern, i en förhoppning om att en sådan politisk allians skulle kunna skapa en varaktig fred i Norden. Nu, har de unga tu fyllt 20 år, är det dags att infria de givna löftena. Ett äktenskap för statens väl …

Klockan 12 stiger prinsessan ombord på den kungliga danska dubbelslupen Löwen, som skall ta henne över sundet till Helsingborg. Hon eskorteras av fyra fregatter, en galär och trettio slupar fyllda med Danmarks högsta nobless.

På andra sidan sundet – i Helsingborg har man just byggt den första bryggan i sten – och den blivande brudgummen kronprins Gustav står redo att för första gången möta och ta emot sin prinsessa, Sofia Magdalena av Danmark. Hon närmar sig Helsingborg i den förgyllda slupen och när sällskapet hunnit halvvägs, tystnar den danska kanonsaluten och den svenska tar vid.

Deras brudfärd till huvudstaden går via Göteborg och då vankas det fest i vår stad. Den blivande kronprinsessan bor under några dagar i det Sahlgrenska huset, ett av stadens förnämsta privathus. Norra Hamngatan 14. I mittfönstret i blå salongen ovanför husets entré vinkar det unga paret – Sofia Magdalena och kronprins Gustav – till göteborgarna. I Stora Hamnkanalen utanför fönstren ligger en upplyst jakt, där leve höjdes »af i taklen upklefne Sjömän och Matroser«.

Sahlgrens hus, Norra Hamngatan 14 i Göteborg

Bröllop har i urminnes tider varit en affärsuppgörelse mellan släkter och allianser – vad hade ett barn eller ung flicka som Sofia Magdalena för val?

Äktenskapet blir sorgligt, makarna har inga gemensamma intressen. Sofia Magdalena är blyg och tillbakadragen med en sträng och religiös uppfostran, som gjort det svårt för henne att anpassa sig till det svenska hovets bullersamma liv.

Hennes liv är fyllt av sorg. Mordet på kungen, som avlider en tid efter attentatet på maskeradbalen 1792, och hon förödmjukas ytterligare då hennes son avsätts och landsförvisas.

En reportageresa i tiden – Göteborg!

”När vänskapsbanden knytes” samt Berg- och linbana från
Göteborgsutställningen 1923

Monumentet vid Näckrosdammen avtäcktes den 8 maj 1955 – som en gåva från staden Åbo i Finland. Göteborg knöt under krigsåren vänskapsband med flera städer i de nordiska länderna.

Många invånare i Göteborg skänkte mat och kläder till behövande i Åbo och som ett tack för detta ville man ge något tillbaka och bestämde att ett konstverk av den i Finland väl etablerade och kände konstnären Wäinö Aaltonen (1894-1966) skulle skänkas till Göteborg. Aaltonen påbörjade arbetet med en skiss 1948, 1951-52 var arbetet med modellen färdigt. Därefter dröjde det ytterligare några år innan monumentet kom på plats – vid Näckrosdammen. En ung man och en ung kvinna – hästarnas huvud möts i en vänskaplig gest. På sockeln står skrivet: ”När vänskapsbanden knytes” – till fadderstaden Göteborg av medborgare i Åbo.

Nästa anhalt är skogen från Näckrosdammen upp mot Johanneberg och spåren av linbanan som byggdes upp vid Göteborgsutställningen 1923. Söker stigar som kan ge en ledtråd om sträckningen av linbanan. En linbana som var den första i sitt slag i Sverige och alltigenom svenskproducerad. Utländska besökare blev så imponerade att flera beställningar gjordes till Nordströms som tillverkade den. Banan var en förbindelse mellan Minnesfältet med Liseberg. Önskade man se utsikten över utställningen tog man istället bergbanan.

Noterar att linbanan och bergbanan var två helt från varandra fristående arrangemang.

Kommer upp till fundamentet där AGA-fyren stod och bergbanans högsta punkt. Första intrycket är att det finns gott om spår – i betong! Visserligen övervuxet av mossa, men det går att följa betongslipers och fundament… steg för steg. Tackolov är det torrt i marken så att fötterna får stadiga grepp att klättra.

Härifrån är det underbar utsikt bort mot Liseberg och publikens förtjusta skrik hörs då de rusar ned för Lisbergstornet!

Tittar i räkenskapen över kostnader och intäkter under Jubileumsutställningen och finner att berg- och linbanans slutliga kostnader hamnade på 196 960 kr och 77 öre! Hela utställningen gick med underskott.

Vid slutmålet finns en historisk kokplats ”Trollspisen” vid Högåsberget. Trappor leder besökaren ner mot Eklandagatan och Carlanderplatsen.

(Foto: Carlotta)

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑