JAVANEN

Om väggar kunde tala

Månad: februari 2018

Från barnkrubba till dagis … april 1917

Barnkrubba i Göteborg

Ett foto förställer en grupp barn med kvinnor i vita förkläden. Barnen ser ut att vara i varierande åldrar. De står på en innergård… Den här bilden har etsat sig fast i mitt minne sedan jag såg den första gången – det är framför allt de två barnen i fönstret som ådragit sig min uppmärksamhet. Varför är de inte med ute på gården? Ville de inte? Fick de inte lov att vara med? Ett 10-tal vuxna står uppradade med lika många barn, förutom de två i fönstret. Framför dem och vid sidan av husets vägg ligger smutsig snömodd, kanske är vintern snart över. Det är skottat fram till dörren och längs gången där de står uppställda. Vem är fotografen och var är bilden tagen? Många frågor förblir obesvarade. Av mig.

Vänder jag på fotot, som är ett vykort, är det Anna som skickar en hälsning till Gerda i Synnerby, en ort i närheten av Skara. Det är den 22 april 1917; ”Kära Gerda, hur mår du sen sist? Gustaf har blivit lite dålig och Göte är ute och leker hvar dag… ” Arvid hälsar också och tackar för kortet, han låter dessutom hälsa att ”han fortfarande är Gerdas dräng och undrar när hon kommer efter honom … ”

Man kan undra om Gerda känner någon på bilden. Eller rent av själv är med? Och om Arvid under eftermiddagar går till arbetsstugan – en föregångare till våra fritidshem för skolbarn. Men de andra barnen då? De små. Vi vet att det i Göteborg finns gott om arbeterskor och deras barn behöver tillsyn. Ensamstående mammor som inte har någon familjemedlem som kan hjälpa dem med barnen medan de sliter på en fabrik, eller i ett hem som hade råd att hålla sig med tjänstefolk.

1896 öppnar landets första kindergarten och det är i Stockholm. Det är skillnad på kindergarten och barnkrubba, det förra har en pedagogisk inriktning, i det senare samlar man barn till städernas arbetare och tillhandahåller i stort sett bara förvaring. Barnstuga blir den vanliga beteckningen på samma verksamhet – långt in på1950-talet, för senare bli daghem! Sedan 1998 säger vi förskola.

Vad har då hittills hänt i omvärlden?

Brödet ransoneras i Sverige, USA bryter diplomatiska förbindelser med Tyskland, kafferansonering införs i Sverige, tsarfamiljen i Ryssland tas tillfånga, hunger- och militärdemonstrationer sker runt om i vårt land, England och Tyskland sänker varandras skepp, tusentals kvinnliga arbetare demonstrerar mot mjölk- och livsmedelsbristen.

Vi får hoppas att barnen på bilden får en mugg mjölk och en bit kakebröd under dagen.

Och att drängen Arvid får komma till Gerda när sommaren kommer och det ska bärgas hö, mockas skit i lagården och vallas kor. Det finns mycket för en dräng att göra på en gård. Hoppas även att Gustaf kommer på benen igen!

Jag släpper inte tanken på barnen i fönstret …

En gigantisk skolbyggnad i Göteborg… Nordhemsskolan!

Många har minnen från sin barndoms skola – Nordhemsskolan ligger nära där jag bor. Blir lite nyfiken eftersom jag själv inte har någon som helst anknytning till vare sig stadsdelen eller till just den skolan. Den tycks mig så skrämmande de få gånger jag som barn och ungdom passerade förbi. Så monumental. Så många tegelstenar – staplade på varandra i all oändlighet, i bågar som aldrig tycktes ta slut.

Nu är det läge att läsa på om skolans historia och – förutom ett studiebesök – finner jag att skolan är ett verk av Arvid Bjerke (1880-1952) och Ragnar Ossian Swensson (1882-1959). Bjerke är också känd för att han tillsammans med RO Swensson, Ernst Torulf och några andra arkitekter ritar villor i Lorensbergs villastad under åren 1913 till 1931. Bjerke ritade ett tiotal av dem. Lorensbergsområdet är, liksom i många andra delar av Göteborgs terräng, mycket kuperad – nivåskillnader upp mot fyrtio meter kan uppmätas just där villorna planerades, en plats vi finner bakom Götaplatsen. Statuterna tillät endast en bostadsyta om max fyrahundra kvadratmeter per friliggande villa! Familjerna Carlander och Wijk var först på plats. Men Arvid Bjerke valde för sin egen del också en tomt – Dicksonsgatan 2 – precis bakom nuvarande Konstmuseet. Villorna ligger utmed Lyckans väg, Dicksonsgatan, Viktor Rydbergsgatan samt Högåsplatsen.

Bjerke ritade helt naturligt sitt eget hus i den stil som var tidsenlig – han hade tagit intryck från sina utlandsresor – och föredrog genuint hantverk och slitstarkt material som trä, tegel och natursten. Som mycket ung kan man förmoda att han också tog intryck av äldre kollegan Carl Westman (1866-1936) som var anhängare till nationalromantiken och som ritade Röhsska museet. Bjerke var dessutom verksam i Paris under åren 1929- 1935 och i Stockholm under 1935-1940 tillsammans med två av sina söner.

Förutom villorna i Lorensberg ritade Bjerke en rad stora villor på Anders Mattssonsgatan i Utby. Anders Mattsson var kaffehandlare i Göteborg och köpte Utbynäs gård 1905 och där startade han AB Utbynäs villastad. Han anlitade sin brorson Arvid Bjerke som arkitekt och skapade en av Sveriges första trädgårdsstäder, där borgerliga familjer kunde söka sig bort från ”storstadens trängsel, osunda miljö och sociala konflikter”. Den villastaden ritades. liksom Lorensberg, i nationalromantisk stil – dock med individuella variationer av element som takform och paneltyp. Utmärkande för nationalromantiken var mustiga materialval, som granit, tegel, falurött eller tjärat trä, och inte minst byggnadernas kubistiska form.

Nationalromantiken blommade i Göteborg under 1910-talet – Nordhemsskolan, Hvitfeldtska latinläroverk, Masthuggskyrkan är några kända exempel för den här tidens trend…

Tar mig till Nordhemsskolan som således byggdes under 1914-1917 – ett tävlingsbidrag som utlysts under 1912 – och som gav duon Bjerke och Swensson uppdraget att skapa en av de största skolor som vi sett inom norra Europa. Ett imponerande komplex i nationalromantisk stil på höjden av Nordhemsgatan, mellan Stigberget och Slottsskogen – inom det som allmänt kallas Linnéstaden. Företaget A Krüger & Son uppförde bygget som Bjerke visat upp som modell på Baltiska utställningen i Malmö 1914 – den tidens modernaste skolarkitektur.

Samtidigt som Nordhemsskolan byggdes uppfördes också nuvarande Hvitfeldtska gymnasiet. Det gamla läroverket invigdes 1919 och ritades av Ernst Torulf, en samarbetspartner till Bjerke.

Både Nordhemsskolan och Hvitfeldtska är byggda av handslaget rött tegel – hämtat från Minnesberg i Skåne. Vad som utmärkte just projektet Nordhemsskolan var kostnaden – mer än en miljon kronor – en summa som aldrig tidigare uppnåtts för en skola i Göteborg. Skolan planerades för drygt tvåtusen elever och hundratalet lärare. Inalles sextiofyra klassrum, tillhörande bibliotek, badanläggning och tre skolkök.

Korridorsystemet blev långsträckt – den längsta är åttio meter och har klassrum på båda sidor. Ett tjugotal salar för slöjd, gymnastik och naturlära. Något som var helt nytt för Göteborg var de specialinredda laboratorierna för kemi och fysik.

Skolan omfattar tre större byggnader som är sammanfogade med två gårdar – en för mindre barn och en för de större. Höga trappor och murar ansluter till gatorna i omgivningen. Här måste ha krävts en stor kunskap i tekniken att bygga på en plats med extrema förhållanden när det gäller markens natur. Bjerke var känd för sin skicklighet att bemästra höjdskillnader.

Vad var det som skrämde mig som mycket ung när jag passerade den här skolan? Kanske den enorma volymen av höga fasader, det robusta materialet, alla dessa till synes travar av tegelstenar? De stora valven? De branta taken? Eller kanske var det storskaligheten i antal elever? Tvåtusen elever som kunde befinna sig här – samtidigt? Det vällde ut grupper av barn och ungdomar på rasterna och vid skoltidens slut… så främmande i jämförelse med den skola jag själv kom från – Mossebergsskolan i Guldheden, med drygt hundratalet elever!

Nordhemsskolan inrymmer idag drygt sexhundra elever och som byggnad betraktad är den i mina ögon som en väldig borg – ett minne från tiden då nationalromantiken gjorde sitt stora intåg i den göteborgska arkitekturen. Vilket fantastiskt bygge – vilket hantverk! Idag skrämmer den mig inte alls, tvärtom!

Det ringer ut! Portar slängs upp och ungar kommer utrusande…

Själv skyndar jag ner för trapporna vid Övre Majorsgatan. Vidare utmed Linnégatan och bort mot Slottsskogen – ett av Göteborgs syreproducerande grönområde!

Källa: Biträdande rektor Mikael Hallberg samt Arkitekter & fasader Göteborg 1850-1920, G Linder Bjur, K Engström, 2013

Foto: Wikimedia Commons

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑