JAVANEN

Om väggar kunde tala

Månad: juli 2015

Breven i askan 1

1askan

Får man snoka i andras brev? Får man titta på andras privata foton?
Det ligger sotiga rester framför mina fötter. Rester av vykort, brev, telefonkort m m.
Det finns något som får mig att plocka upp dessa brevpapper som ligger lite utströdda och några brända i kanterna. En och annan sida saknas, men jag får ändå ett sammanhang. Jag börjar med brevet från flickan som rest till Kanada och skickar rapporter hem till Sverige. På tunt papper – Aerogram – skriver hon i juli 1974 och berättar från Ponoka, Alta i Kanada;

”Nu är jag på farmen, har varit här en vecka. Jag har hamnat på en farm med 65 mjölkkor, ca 200 biffdjur, två hundar och två stojiga barn. Farmen drivs av två bröder, Jim som jag bor hos och Bob. De är 34 resp 29 år och har familj båda två. Alla människor här är jättegulliga mot mig, men de är också en aning jobbiga då de nödvändigtvis tror att jag absolut vill träffa alla deras släktingar och bekanta. Annars är allt bra och jag trivs utmärkt.
Min arbetsdag är 12-14 timmar lång, men det verkar vara brukligt här. (Min livrem har redan blivit för stor). Jag mjölkar mellan 5.00 – 7.00 och sen jobbar vi ute tills klockan blir fem, med en kort matrast, då jag sätter igång och mjölkar igen. Brukar vara klar ca 19.00 -19.30 då vi äter kvällsmat för att sedan stupa i säng. I måndags var vi på rodeo inne i själva Ponoka. Det var roligt. Nu börjar pappret tryta. Jag vet inte om ni har skrivit men jag har inte fått ngt. Kanske adressen var för ofullständig.”

 Det är fyrtioett år sedan det här brevet skrevs. Av en flicka. Till vem? Sannolikt till hennes familj hemma i Sverige.

I ett annat brev, denna gång skrivet på brevpapper och den 19 i juli 1974 – idag för exakt fyrtioett år sedan – skriver hon;

”Vi håller på med höet nu. Det är jobbigt och roligt och väldigt varmt. Mygg har de här dygnet runt. Jag överdriver inte om jag säger att en del av myggen är tre gånger större än myggen hemma. Dessutom kliar de värre.
Jag trivs bättre och bättre här. Folket är hur snälla som helst och vet inte hur väl de vill mig. Det verkar som om de är nöjda med mig också, och det är ju skoj. Vad vi äter? Vi äter vad man tror att amerikanare äter fast lite värre. Kött, hamburgare och pommes frites står ofta på bordet. Första dagen jag var här sa de lite ursäktande att de faktiskt åt kokt potatis ibland, och undrade därmed om de skulle laga till något extra till mig. De utgick ifrån att jag inte skulle tycka om kokt potatis. Vita bönor är ganska populärt. Ketchup hälles på alla maträtter kött med sås såsom kyckling. De dricker ingen mjölk, däremot konsumerar de minst 5 flaskor läskedrycker varje dag. De har en fin vana och det är att till varje middag ge en liten separat skål med sallad plus ett par olika dressingar att välja mellan. Min frukost är ganska typisk antar jag, för Bosse äter likadant. Den består av 2-3 amerikanska plättar, 2 stekta ägg och 2 skivor bacon toppat med en kopp kaffe. Det är väl i stora drag de kanadensiska matvanorna.
Kläder:
De flesta kläderna är som våra men en del plagg man ser ute bar vi Sverige för fem år sedan. De flesta kvinnor går i långbyxor tjocka som smala och gamla som unga. De har ingen känsla för stil. Jag menar att ha rutiga byxor med blom-brokig blus i skarpa pastellfärger är ingen ovanligt. Plastsmycken och försilvrat prål är också något som de uppskattar. När folket klär upp sig har de långa klänningar av flera lager halvgenomskinligt tyg i brokiga färger. Karlarna har vid samma tillfälle fluga eller bara en snodd som slips. Cowboy-stövlar (snyggare än Bosses utgångna) samt kavaj och byxor i samma färg, grönt och vinrött är nog på modet just nu tror jag. Sammanfattande kan man väl säga att de klär sig smaklöst och stillöst.
Djur:
De är sannerligen lustiga. Gråsparvar och skator är de enda jag sett som jag känner igen, fast jag tror att gråsparvarna är större än våra. Andra djur jag har sett är bäver (bara en skymt av huvudet på en simmande) kojot (ser ut som en liten varg). Deer (ser ut som korsning mellan rådjur och antilop) Wapiti (är motsvarigheten till våra renar) … ”

Här saknas sidor, men finner på en sista sida uppgifter om avsändarens körkort.
Hon avslutar med att tala om att hon längtar efter sin familj, men inte vill erkänna hemlängtan …

Jag har tagit del av en ung kvinnas nya liv i Kanada. På en farm. Skrivet på papper som ligger utspridda på någon kvadratmeters yta. Mottagare till breven finns inte kvar på angiven adress i Göteborg. Jag samlar ihop dessa papper som jag känner kan få ett bättre förvar än vid några stenar där man försökt bränna delar av dokument. Personliga anteckningar ur dagbok. Personligt foto. Skrivna rader som berör. Jag vill ta hand om historia som är värd att berättas. Tack du som skrev från Kanada, tack du som lät mig få läsa.
Förlåt till dig som kanske ville göra dig av med breven genom att bränna dem – om jag gjort ett intrång i ditt privatliv.

Breven i askan 2

Breven i askan

Det här brevet är skrivet på baksidan av en kopia som ett ungt par skriver till nära och kära i Sverige. De befinner sig uppenbarligen i Kanada. Jag börjar med det brev som en dotter skriver till sin mamma. Det är samma unga kvinna som sannolikt några år tidigare skrivit brev till sin familj i Göteborg – hon är numera gift – och det är handskrivet på vitt papper;

”Mamma!
B sa att du hade ringt häromdagen. Först tänkte jag ringa men det blir så himla dyrt om man vill prata tillräckligt länge för att få någonting sagt. B sa att du antydde att det var problem hemma. Vad är det och kan jag göra något för att hjälpa? Han sa också att du vill att jag ska komma hem. Jag skulle jättegärna vilja komma men det finns inga pengar i kassan och vi har en del att göra på det nya stället. Om du verkligen tror att jag kan göra något för att hjälpa till med vad det nu (än) är så kan jag nog komma hem ett par veckor på ena eller andra viset. Det känns så hopplöst att vara så långt borta när jag skulle vilja vara hos er, speciellt om jag behövs, men vi har det så bra här nu med vår lilla gård och det är osäkert att komma hem och stå med två resväskor i mitten av vägen igen. Det lockar onekligen att flytta hem ibland men då säger jag till mig själv att det är grå vardag hemma också när jag har varit där ett par veckor. Allt är så lätt och okomplicerat här jämfört med hemma. Det är inga bestämmelser man måste följa och inte alla dessa avgifter att betala. (Speciellt för den egna företagaren som nu B så gärna vill bli). Jag älskar dig mamma och skulle vilja göra allt för att hjälpa dig men jag tror att jag är lyckligare här. Förhoppningsvis så kommer vår ekonomi att stadga sig nu när jag kan arbeta också så vi kan komma hem lite oftare. Det skulle vara jättekul om du kunde komma hit men jag vill inte att du ska känna dig skyldig att komma. Jag vill inte att du ska komma såvida du inte vill det själv.

Hur går det med U? Vad är det för kurser han borde ta som han har backat ur? (om det nu var hur det låg till). Hur är det med A? Tror du han kommer att betala igen dina pengar? Jag blir så arg bara jag tänker på honom och hur han har behandlat dig efter allt du har gjort för honom.
                                                  Hör av dig
                                                         din dotter …

PS Jag fick korten på er. Tack! Ni sitter båda på väggen ovanför min säng som ett försök att glätta upp det tråkiga hyresrum jag bor i just nu.”

 Läsaren fångas av hennes kamp mellan viljan att komma hem och hjälpa mamman och viljan – som kanske är mer av ett måste – att stanna kvar och bygga upp något eget. Hon har ett nytt efternamn och vi kan anta att hon numera är gift med sin B från Sverige, han har funnits med hela vägen i hennes brev.

På baksidan av det här brevet finns en maskinskriven text. Ett brev som beskriver hur dottern ovan har det tillsammans med sin man B. Han börjar med att berätta om sin erfarenhet från Veterinärhögskolan i Saskatoon. Därefter väntar en praktiktid under sex veckor. I Cochrane. Samma stad där paret bor. Han ser fram emot att få sätta igång.

Ungefär i mitten av arket  tar den unga kvinnan över skrivandet vid maskinen och vi läser vidare;

” … B byggde timmerhus hela förra sommaren och det trivdes han tämligen bra med. Han är ruskigt bra när det kommer till att hantera motorsågen eller yxan. I november skenade hans häst med honom och han var tvungen att hoppa av i full fart. Avhoppningen gick bra men landningen gick lite sämre. Han bröt ett av benen i handleden och fick gå med gips i nästan 10 veckor. Efter att gipset blev avtaget så har han jobbat på vår lilla timmerstuga som vi flyttade till den första mars. Det är en professor från universitetet i Calgary som äger den och marken den står på och vi har just skrivit på arrende som räcker så länge vi vill ha det. Just nu är det inget mer än en liten timmerstuga där men vi planerar på att bygga en lada och göra en hel del stängsling där till sommaren. Stugan är bara 7×8 meter så den är ju inte speciellt stor men den är nybyggd och fullt modern. Det är en källare under som är lika stor som huset och den kan man ju alltid göra iordning när det blir behov. Vi hoppas att det kommer att bli behov om ett och ett halvt år ungefär så vi kan ju oroa oss för det då. Vårt arrende är ganska fördelaktigt. Vi betalar 1100 skr i månaden och det includerar stugan och 50 ha varav 25 ha är bra åkerjord och 25 ha bra bete. Vår hyresvärd ska stå för allt material som behövs för att bygga ladan och nya staket och grindar och vi får allt en bestämd timpeng. Just nu har vi två hästar, tre hundar (varav en är inackorderad för ett år av en kille som åkte till japan för att lära japanerna engelska), en katt, en just inköpt mjölkko för hushållet (korsning mellan jersey och hereford) 30 kycklingar och B ringde häromkvällen och sa att han har köpt två griskultingar.

 Vi ska försöka att köpa ca tio biffkor som hoppeligen kan betala hyran för oss. Nu låter det som ett zoo, men detta är första gången som vi haft något som är nästan vårt eget och det är en sådan skön känsla att kunna göra vad vi vill utan att behöva fråga om lov hela tiden. Jag misstänker att om ett år eller så är nog djurpopulationen nere till ett mer normalt antal. Allting ser för tillfället väldigt bra ut för framtiden. Det enda är att B har varit tvungen att göra så mycket ensam eftersom jag har varit tvungen att gå i skolan. Det ska bli skönt att få flytta hem för att stanna i slutet av april. Det har ju varit två år nu som vi haft ett veckoslutsäktenskap, och det börjar bli en aning jobbigt, för att säga det minsta. Det är väl i stort sett allt som är att förtälja. B och jag längtar allt hem i mellanåt, men det finns så mycket här som det är svårt att lämna också. Mest längtar vi efter våra nära och kära och vi hoppades att genom att försöka hålla kontakten vi skulle i alla fall inte bli bortglömda. Jag hoppas att ingen tar illa upp genom att få en kopia men det är så många att skriva till och det ser inte ut som de skulle bli av någon annan väg. Jag hoppas också att det inte är för svårt att läsa för skrivmaskinerna här har inga å, ä eller ö.
                                                       Våra aldra bästa hälsningar till er alla.”

Breven berör. Det är ett ungt par som verkligen kämpar sig fram i tillvaron. Både med sitt äktenskap och med det som ska komma att bli deras framtida hem. Funderar själv vidare över Saskatoon som är en stad i provinsen Saskatchewan i Kanada. Minns hur jag sitter på Stadsbiblioteket i Göteborg och lyssnar på dikter. Lästa av författaren Jörgen Linder. Hans starka uttryckssätt i diktsamlingen ”Saskatoon” – på sitt alldeles egna språk med rötter i Västerbotten och Göteborgs Olskroken, ut i världen och åter till oss som lyssnade. Minns hans starka språk om samtiden – sorgset och kritiskt. Precis som dessa brev som en dag ligger för mina fötter …

Breven i askan 3

3askan

Nu är våra vänner i Kanada framme vid februari 1975. Två ark som ligger tätt sammanvikta, det ena till mamman och det andra till brodern U. Hon har något spännande att berätta!

”Hej!

Äntligen har det hänt något roligt att skriva om. B och jag har deltagit i en Canadensisk bonddans eller vad det nu ska kallas. Det var i lördags som vi var hembjudna till P och hans fru. (P är en karl som B var ute och jagade med i Klippiga bergen i höstas) Han är ca 55-60 år och är ett riktigt original när det till levnadssätt och syn på moderniteter och jäkt) Tre glada spelemän spelade på fiol, trummor och elgitarr. En ganska lustig blandning kan det tyckas och det var väl inte utan att det lät lite lustigt också då och då. Men lät gjorde det. Gästerna bestod väl till mesta delen av grannar och bekanta i alla åldrar men även av folk som bara passerade förbi på vägen och hörde musiken.
Det dansades gammaldans för hela slanten. Schottis och polka och något som kallade tvåsteg och liknade foxtrot. De två förutnämnda var ungefär som den svenska versionen men ungefär dubbels så fort.
Det såg ganska lustigt ut då det uppskruvade tempot gjorde att stegen blev små struttande. Ungefär som om man körde en film för fort. Sen var det squaredans också. Jag vet inte om ni har sett det på TV eller så men dels dansar man med sin partner och dels dansar man ihop med andra. En man står och sjunger ut figurerna och det kan låta ungefär så här; Första paret ut till vänster följt av det andra mens tredje står på tur. Sväng runt till höger och … flickan i kring. Följ sedan ringen hela vägen ut till du möter din partner och ni snurrar runt o s v. Som du kan tänka dig så gjorde B och jag verkligen en tavla första gången men sen gick det lite bättre. Roligt var det i alla fall. B satte sig bakom trummorna en stund. Det var första gången jag hört honom spela och han gjorde bra ifrån sig. Vi dansade och hade skoj tills klockan var 2 så när jag gick ut till mina kor kl 5 kände jag mig inte allt för pigg. Men vad gör det när man är ung? Vädret har slagit om igen. Imorse var det -28 gr C och kylan ska visst hålla i sig i två veckor enligt väderlekstjänsten. Du frågade vem det var som friade och det få väl erkännas att det var jag.

                                                                                                                       Din dotter …”

Vilken underbar historia vi får ta del av. Som läsare är man fullständigt inne i händelserna. Målande språk och man vill veta mera. Nu är det giftastankar på gång . Fröken vill bli fru. Dagen efter brevet som relateras till ovan skriver hon till sin broder…

 

 ”Temperatur kl 7.30 – 35 gr C. Kallt med stort K.
Hej U

Kul att du skrev. För att använda ditt eget uttryck så tar vi det väsentliga först. Vi åker härifrån den 26 mars kl 14.00. Returbiljetten är utställd på 9 maj och då kommer i alla fall B att åka tillbaka. Vi vet inte riktigt ännu när jag åker. Jag skulle vilja åka den 9 maj också för då är vi precis på gränsen till ett högre biljettpris (Man får vara borta från Canada 21-42 dagar för att kunna åka billigast). Men vi vet inte riktigt om mina papper är klara till dess. Vi har fått uppgift på en väntetid på 2 mån och stämmer der så kan du och jag åka hit tillsammans. B och jag åker till Edmonton imorgon för att prata med den svenske consuln och få allting uppklarat. Nu vill jag att du och mamma ska förstå att eftersom jag är enda hjälpen Bob har på farmen och vi ska jobba här när vi kommer tillbaka så har Bob inte stor chans att hitta någon tillfällig arbetskraft för den tid vi är borta. Alltså är det troligast att han får streta här ensam och det blir min själ inte lätt. Och när sådden börjar i början av maj så är det omöjligt att klara det utan hjälp och kommer inte utsädet i jorden ordentligt så blir skörden och hela nästa år lidande. Alltså måste i alla fall B tillbaka tillvårbruken och helst jag också då all tillgänglig arbetskraft behövs. Om vi inte kan åka tillsammans så är det visserligen tråkigare att åka ensam men inte speciellt svårt. Tåg till Köpenhamn, taxi till Kastrup (taxichaufförerna pratar svenska) och sen på planet. Och är du väl där så kan du inte komma bort. Vi mellanlandade en timma på Grönland när vi åkte hit och kommer du vilse där så är du inte dålig. Det var ett hus på flygplatsen sen var det bara kala berg och kullar. Väl i Canada kommer vi och plockar av dig från planet i Edmonton eller Calgary. Men, men vi får väl se det bästa vore förståss om vi kunde åka tillsammans.
Hur länge vill du stanna. Du är hjärtligt välkommen att stanna hela sommaren om du vill. Uppehälle och fickpengar står vi för. Du kan säkert göra nytta här på farmen också. Kan du inte köra traktor förut så lär du dig snart. Vi planerar en semestervecka med bil ner till staterna och/eller ett par veckor upp till Alaska. Det kan ju vara en upplevelse för dig också. Det var väldigt synd att inte mamma kunde komma med. Helst hade jag ju sett er båda här. Men det väldigt kul att i alla fall du eventuellt kommer över.
Skatten är inte speciellt hög här. Jag till exempel betalar $50 i skatt på $ 400 i lön vilket med lite enkel huvudräkning kommer ut till 12,5 % skatt. Men sjukvård och dyl. får man försäkra sig för själv. B´s och min sjukförsäkring kostar oss 85 skr i kvartalet och täcker all vård och mediciner. Du frågar efter vilka förmåner vi har men jag vet inte riktigt vad du menar. Bilskatt och bensinpris är lägre för oss på grund av vi jobbar på en farm ute på landet där det tydligen … ”

Ja, där tog brevet slut, resten av sidorna är på avvägar! Men vi har fått veta en hel del om dans på landet, planerad resa hem, lillebror ska eventuellt åka med tillbaka till Canada, semesterplaner. Jag ska rota lite mer bland alla lösa pappersark som var både utströdda och skadade av eld. Vet fortfarande inte om tanken var att sätta eld på hela rubbet. Vet inte heller varför jag fick tanken att plocka samman fragment från andra människors liv. Kanske är meningen att föra deras historia vidare, eller för att få en inblick i hur det är att flytta från hemlandet och kämpa för sitt uppehälle långt bort. Lämna komfortzonen.

Jag var själv på väg till Canada för många år sedan. Men saker och ting kom i vägen och jag stannade kvar hemma i Göteborg. Kanske är det här en spegling om vad som skulle kunna ha väntat även mig?

Det kommer mera!

Breven i askan 4

Den unga kvinnan i Kanada skriver ofta hem och berättar om sitt nya liv ”over there”. Hon är av allt att döma storasyster till en broder. Hon bannar honom, analyserar hans beteende och gör konstaterande utifrån egna erfarenheter och brev hon fått från deras gemensamma mamma. Här talar hon om hur  viktigt det är att han lär sig engelska och också om hur han ska ta hand om bältet hon har skickat från Kanada. Sannolikt är brevet, likt de andra jag funnit, skrivet i början av 70-talet. Hon vill veta hur brodern har det och tycker han är lat som inte skriver och berättar hur han har det …

”Hej Lodis (om namnet fortfarande är populärt)
Va sjutton orkar du aldrig fatta pennan och skriva till mig för. Skriv och tala om vad du pysslar med nu för tiden. Vad jag gör vet du ju redan genom alla brev jag skrivit hem.
Mamma sa att du hade fått MAD nu äntligen, det var ju verkligen på tiden. Hur är det, fattar du något av det handlar om? Det används en massa slang antar jag och det har du ju inte haft någon möjlighet att lära dig. Filmerna som det handlar om i Amerikanska MAD har väl kanske inte visats i Sverige och har man inte sett filmen så försvinner halva poängen.
Hur mår herr och fru fisk? Hur många och vilka sorter har du nu? Hur går det med GAF? Läs din engelska ordentligt det kommer du (tro mig) att ha nytta av. Ett bra och roligt sätt förresten är att köpa engelska pocketböcker. Western och deckare är för det mesta lättlästa. I synnerhet Western. Då lär man sig dessutom hur folk pratar och inte som i det för det mesta urtråkiga skolböckerna där de bara staplar glosor och grammatik på varandra vilket stimulerar föga till övrigt studerande. Om du tycker (om) mitt råd kommer du att tacka mig en gång i framtiden det vet jag, för någon gång ska du väl komma över till Canada hoppas jag.
Mor skrev att magen inte räckte för bältet. Ska man tyda det som att bältet var för stort? Tag det då till en skomakare eller någon liknande, han har verktyg att göra hål med och sen kan du ju skära av det i lagom längd om du vill. Gör inte några hål med spik. Det blir bara trasigt och så fläker det sig så småningom. Steerwrestling heter motivet som var på spännet. Det är en rodeogren och går till så att man stänger in en stut med horn i en slags bur. En ryttare ställer sig på var sin sida om buren. När stuten springer ut gäller det att på kortast möjliga tid rida ifatt stuten slänga sig av hästen ner på stuten, ta tag i hornen och vrida ner honom på marken. Det är spännande att se på. Sen finns de 10-12 grenar till som de har på rodeos. Det får du kanske se själv med egna ögon en gång.

                                                                                                                           …
                                                                                                                                PS Skriv nu latsäck”

På en separat bild som ser ut att vara ett urklipp – kanske tänkt att ramas in – läser jag på baksidan en text som tyder på ett Sverigebesök – kanske för att stanna här – och att Torslanda flygplats ännu är öppen. Landvetter kom igång först i oktober 1977;

Rodeo

 ”Skriver bara för att tala om att vi dyker upp på Torslanda 20 mars en torsdag kl 10.40.
Boka dagen för vi väntar oss stort mottagande med spårvägens blåsorkester.

                                                                                                                     …”

Breven i askan 5

Harlo ljusfenomen

Vi är framme i början av augusti 1975. Lillebror har varit på besök i Kanada och nu sker viss rapportering hem …

”Nu äntligen blev det av att skriva. Det är så motsträvigt att företa sig något när jag kommer in på kvällen att det mest aktiva jag orkar göra är att se på TV. Tur att U kom lyckligt hem. Jag var ganska nervös när det började krångla till sig. Bob och Jacqvie fick ditt vykort idag som jag översatte för dem. De tyckte det var roligt att hör ifrån dig verkade det som. Berättade U att han fick $50 av dem innan vi åkte på semestern som tack för hjälpen. U gjorde allt en del nytta i alla fall. Till mig var det en bra hjälp som hämtade korna för mig på eftermiddan. På morron fick jag dock inte upp honom. Jag undrar varför? Alla pojkar i hans ålder älskar väl att gå upp halv fem på morgon och fösa kor.

 Fortsätter nu en halvtimma senare. Vilket oväder vi fick här just nu. Det åskar så rutorna skakar och blixtarna syns runt om hela huset. Jag var precis ute och stängde en grind som blåst upp vilket tog mig en 30 sek men jag hann bli precis plaskblöt. Korna kom för en liten stund sedan rusande i vilt sken över fältet för att söka skydd i ladan. Ack, ack bara vi slipper strömavbrott. Det har blinkat ett par gånger men det är allt.

 Aug 9/75 Idag hittade vi en oväntad nykomling. Du vet den lilla shetlandsponnyn med de förväxta hovarna nedkom med ett litet stoföl. Hon var tillsammans med vår hingst i ca en halvtimme och lyckades tydligen bli med föl. Lustigt att det gick så bra som det gick. Stoet är ca 20 år gammal, 1 m hög och har aldrig haft föl förut. Vår hingst är 160 cm hög vilket är en ganska stor häst. Hur han löste de praktiska problem som uppstod p g a storleksskillnaden vet jag inte med tydligt är att han klarade det på något sätt. Må väl.
Skriver igen. … ”

Nu har vår familj i Kanada fått tillökning bland djuren. Och allt verkar ha gått bra.
Vi får veta att en del om väder och vind. Och att brodern U är välbehållen. Vad som krånglat vid resan får vi inte veta.

Nästa brev är skrivet i början i januari 1976 … det är kallt och stjärnklart eller solklart kan man också kalla det. Vår unga kvinna som skriver till sin mamma läser i svenska veckotidningar – man kan klart ana en hemlängtan. Dualitet – kan man vara på två ställen i världen samtidigt? Det har nyss varit julhelg och det är senap som står högt i kurs på matbordet!

”Gulliga mamma. Vad roligt det var att få ditt paket (och U`s). Alla grejorna var bra, inte minst ostlådan. En sådan har vi letat oss fördärvade efter här men canadensarna har ingen ostkultur det märkte vi snart. Nattlinne-klänningen var enl. B mycket ”sexig”. Jag använder den som klänning då jag inte har för vana att sova i pyjamas. Hade du skickat U´s halsduk själv? Jag beslöt mig kvickt för att knycka den vid första tillfälle. Det är roligt att få sådana personliga och ”påhittiga” julklappar. Lodis gav mig ännu två dagar nedsjunken i den salta lakritsens ”sötma”. Här är allt godis så sötsliskigt att det inte går att äta och gottegris som jag är så uppskattades saltisarna mycket. Det slumpade sig så lyckligt att vi hade köttkorv till middag den dan vi fick paketet och jag hade satt fram den enda äckliga senap som finns här. Slottssenapen räddade dock en fantasilös middag till vår glädje. U får en komplimang och ett tack för sitt goda minne.

Hoppas att ert paket kommer fram snart, postgången har inte ordnat upp sig här ännu. Tillsammans med ditt paket t ex fick jag sju (7) Femina. Det är roligt att få Femina men det gör mig lite sjuk när jag ser alla svenska prylar. Det är så lite här som överensstämmer med vår stil och smak.

 Nu har vi fått vinter på allvar. 25 till 30 minusgrader ända sedan julveckan. Dan före nyår hade vi snöstorm och då var det oväder värre. Efter det har det snöat så gott som varje dag. Trädgårdsgångarna är skottade tre gånger den senaste veckan. Men det är skönt med snö. Allt är så vitt och fräscht. När det är riktigt kallt och vi har billyktorna tända så kan man se hur själva luften gnistrar. Vi upplevde en annan grej i morse precis när solen gått upp. På himlen visade sig på var sidan om solen en vit regnbåge i vilken solen reflekterade sig så det såg ut som tre solar på en gång. Den riktiga i mitten plus en spegelbild på var sida med en regnbågsstump omkring. Jag har aldrig sett eller hört talas om det förut. Norrsken är inte heller ovanligt och på stjärnklara nätter ser det ut som ”lysmaskar” som slingrar uppe på himlen.

                      Orkar inte skriva mer nu.
                      Kram …”

Här lämnar vi breven jag hittade – utströdda på marken och många har uppenbarligen varit ämnade att brännas. Jag tycker jag hittade en skatt. En vacker sådan!
Tack till dig som tog dig tid att skriva till mamma och till ditt hemland Sverige …
Hoppas du fick ett bra liv. Det har gått ett fyrtiotal år sedan du skrev alla dessa rader. Jag tycker om dem och är rädd om dem!
Tack.

Breven i askan 6

CarpeDiem

Brevet är ofullständigt, det saknas en del sidor. Skrivet av en yngre kvinna. Året är 1977. Hon textar med versaler. Snyggt och prydligt. Det är ett flyt i texten trots att hon skriver att hon är mycket trött. Hon skriver om längtan till någon. Men inga uttryck som kan tolkas som kärleksuttryck … kanske vågar hon inte riktigt vara rakt på sak. Att hon längtar och är kär i honom. Eller att hon älskar honom.
Ett brottstycke ur ett liv. En ung kvinnas försiktiga längtan. Hon i Sörmland och han i Göteborgstrakten. Visst kan man mellan raderna läsa en viss uppgivenhet? Eller frustration?

”… tagen ut i fredags. Hon blev nästan orolig. Men när jag förklarade att det var mina längtansanfall efter dig som gjort mig sådan så blev hon lugnad. Ska sanningen fram så kände jag mig lite halvdålig också. Nog om det.

Här i Oxelösund skiner solen från en klarblå himmel och det är varmt och skönt. Synd att man är tvungen att sitta inne och uggla men det är väl så här att vara en hårt arbetande kvinna, som det heter. På onsdag när vi ska ut och segla stormar och regnar det säkert, så det blir nog inte någon segling av. Men då besöker jag fängelset istället. Det kan bli bra det också.
Måste nog sluta nu för det har kommit folk, skriver mer sedan. Kram så länge!

Så var då arbetsdagen slut, det är faktiskt rätt så jobbigt att vara i farten 8-21.30 på måndagar. Har suttit och spelat fyrmannavist med gubbarna. Oj vad jag har skrattat. Dom är faktiskt underhållande när dom sätter den sidan till. Vi har även suttit och diskuterat idrottens för och nackdelar och det blev också rätt livligt. Det var skönt att vara där ensam. För jag tyckte att jag kom i bättre kontakt med dom när inte R var med. Men det värsta med det där stället är att man dricker så mycket kaffe, de märks i magen. Ställer väl till så jag får magkatarr på köpet. Det där med mat är det också si och så med, genom att jag arbetar så oregelbundet. Hur är det med dig? Äter du riktigit mycket nu så du inte försvinner!?
Låter väl som en morsa nu. Men det är bara skoj. Fattar du väl!!!

Börjat på en ny sida. Tror inte jag kan fylla den med något innehållsrikt. För som vanligt är jag trött. Det sista jag gör innan jag lägger mig till rätta för natten, är att skriva till dig. Det är därför breven blir som de blir.

Hoppas R är frisk imorgon, så jag kan snacka med honom om ledighet. Rimligtvis borde jag hinna med tåget på torsdag, för jag slutar 16.30 och tåget går … nehej det gjorde det inte alls, för det gick 15.58. Oj oj trodde faktiskt det gick 16.58. Så kan det går. Får se hur det ordnar sig. Orkar inte tänka nu, klockan är 23.00 och jag är slut i skallen. Ska nu samla krafter inför morgondagen.

Sköt om dig och har det så bra.
Längtar jättemycket tills vi ses igen

 Kramar … ”

Hon vågar kanske inte riktigt utelämna sig åt honom. Vet hon inte riktigt var hon har för plats i hans liv? Hon verkar söka efter spår hos honom som kan tas som tecken på att han också längtar efter henne … så mycket som hon gör. Fast hon inte riktigt vill visa det, skriver lite klämkäckt om oro över hans matvanor!

Hur historien fortsätter, mellan dessa två personer, får vi inte veta i det trettioåtta år gamla brevet. Det som ligger slängt i ett buskage. Övergivet …

Kaffebrännarn

Lilla Bommen 1890-talet

Lilla Bommens hamn i mitten av 1890-talet

En fråga om ångslupen som också kallades vattenspårvagnen – ”Kaffebrännarn” – var uppe för ett tag sedan och jag blev verkligen nyfiken på den linjen. Det som väckte min nyfikenhet var en tidtabell för båten ”Oberon” som gick mellan Kviberg- Lilla Bommen och följande läser jag i bok om stadsdelshistoria kring Gullbergsvass – Hultmansholme;
”Just som vi vänder om på vår vandring kommer en liten lustig, helt överbyggd ångslup uppifrån älven och lägger till vid trappan vid Hisingsbron. Det är Göteborgs hamns alla tiders minsta passagerareångare. När båten lagt till vid trappan, gungar den betydligt för varje passagerare, som lämnar dess reling.” /… / ”Denna lilla ångbåt heter Gamlestaden, men går alltid under benämningen ”Kaffebrännarn”. Den går i trafik till Gamlestaden. Efter år 1895, då Götarna flyttat ut till Kviberg, fortsatte den upp genom Säveån även hit, så militären på detta sätt kunde åka båt till staden i brist på annat fortskaffningsmedel. En något större ångslup, vi namn Kviberg, trafikerade under några år även denna route. Såväl ”Kaffebrännarn” som dess större bror Kviberg lade upp, närspårvagnen hösten 1905 blev färdig. De stod sig inte i konkurrensen med det nya färdmedlet. Den lilla ångbåten Gamlestaden, som några gånger passerade Hultmans holme på sin väg från Lilla Bommens hamn till Gamlestaden och Kviberg, hade dessförinnan gått i trafik mellan Stampbron och Underåsbron. När Kvibergsrouten upphörde, såldes båten till Jönköping, där den ett tiotal år gick i trafik på Munksjön. Till Jönköping och Munksjön gick den genom Göta kanal. Detta var den längsta färd den lilla ångaren varit med om.”

Ur Hamnpromenad i mitten av 1890-talet Gullbergsvass – Hultmansholme (J H Karlsson)

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑